Å regnet det bara öser neeeer!
Vi har varit ute på en liten tur idag, jag, Amos och hundarna. Och efter lunchen däckade i allihopa uppe i sovrummet och sov nästan en och en halv timme, jättemysigt, men jag är inte mindre trött för det nu... Det blir tidig kväll! När jag tänker efter skulle jag nog kunna lägga mig redan nu (20:04) men det var nog raketbränsle i vällingen för lilleman går bärsärkagång i soffan nu... Jag ska faktiskt försöka jogga en kortis med hundarna också, med tanke på att jag ätit en chokladkaka idag, nästintill iallafall :)
 |
| Färglada tulipans och kladdelikladdig kladdkaka :) |
Min arbetskamrat Malin & hennes lilla Thilde var här på en snabbfika i veckan! Hon har några månader kvar på sin mammaledighet, men jag hoppas vi kanske får jobba tillsammans till hösten. Just nu försvinner mer och mer bra folk från min arbetsplats så jag har en knut i magen inför sommaren, det brukar kunna vara tungt ändå :(
 |
| Två stycken som faktiskt kan bära upp "Having a bad hairday"-mössorna :) |
Igår var det Drakborgen för hela slanten! Först träffade vi syrran och hennes flickor som hade lockat med sig Morfarn! Katrin, Frans och lilla Dalia var också med och röjde!
 |
| Barnens morfar med sysslingen Dalia på den vänstra bilden och supersöta alltid lika goa och glada Idalisa på den andra! |
 |
| Amos var lite svårstartad i onsdags, men morfar är ju så rolig så efter ett tag mjuknade han ... |
 |
| Idalisa har hittat sin röst hon ... |
Imorgon hoppas jag att vi har mer energi!
Jag funderar på att ta hela flocken på promenad till Niklas mormor i Bosvedjan, och det är ju en jättebra promenad på ett par timmar om man kan gå genom Birsta och sedan oppöver skogen, men det är ju omöjligt med vagn, så jag får ta den tråkiga vägen längst med asfalten :( (Så tips på bra bärselar mottages tacksamt!!)
2 kommentarer:
Jaa, lilla Gumman, när Mormor frågade hur har min dag varit då? Så kunde jag svara helt ärligt och utan att känna att jag lade på någon sanning att det var en av mitt livs allra bästa dar. Bara barn skratt med dessa soliga och ärliga leenden.När vi sen skulle skiljas från Katrin,Frans och lilla Dalia ropade Frans och jag skulle ha en kram innan jag gick. Så blev det och han även putade med munnen och jag fick en puss! Vem kan inte då bli till en liten pöl? Det var med glädjetårar jag gick åter till Karin och lilla Idalisa som nu redan hade somnat.Jag gläder mig åt att Amos numer känner igen min röst och alltid är glad och nöjd att vara nära och inte rädd. Det är svårt att veta vilken nivå man har på rösten när man hör illa. Men det var mina barn allahopa denna förtrollande dag.
Ha det gott och sköt om med varma kramar till er alla från såväl Offan som Mommen!
Å, vilken härlig dag, jag blev lite avundsjuk../ gammelmoster
Skicka en kommentar