tokigangel

Niklas har jobbat tråkiga pass så jag och ungarna har huserat i Viksjö i helgen igen, underbart som vanligt och dessutom kom lillasyster och hennes flickor på besök! Ibland får jag lite panik när jag ser vad fort andras ungar växer, känns som att jag missat massor med viktig tid med dem... 

Jag har faktiskt åkt ett par kilometer med skidorna bakom hundarna och även om Jura tycker det är dödstrist börjar hon rätta sig i ledet och slutat försöka göra avstickare på sidan om. Det besvärliga med skidspåret i Viksjö är att raksträckorna är så korta och jag känner mig inte riktigt bekväm med att susa nerför backen bakom de blådårarna än :) Förhoppningsvis kommer jag mig iväg i helgen till spåret mot Granloholm som är hyfsat rakt, det blir nog en halvmil fram och tillbaka och det räcker gott för oss. 

Vi har än så länge ingen bil utan sliter på andras, just nu har vi mina föräldrars bil men den kan vi ju inte ha hur länge som helst heller. Ja, det är ju I-landsproblem jag vet...

Våfflor till lunch, mumma!

Klätterapan!

Det är ju alltid mest synd om en del...

Måndag idag - vilket betyder att kvällen är "min" att göra vad jag vill med. Och då skidorna är kvar i Viksjö får jag nog ta en skogspromenad istället och börja planera årets träningar och tävlingar. Jag hade planerat sedan i höstas att Jura skulle debutera i freestyle nu nästa helg, men jag får aldrig tid till den träning jag vill! Det gör mig oerhört frustrerad eftersom jag vill mer än bara ha promenadsällskap... Men när jag också börjar jobba igen stabiliseras ekonomin något så Niklas kan tacka nej till jobb på ett helt annat sätt och jag inte behöver "stjäla" mig tid. Hoppas jag :) Jag är ingen multitaskande morsa som kan träna hund och ha en ettåring klättrandes på ryggen samtidigt, tyvärr. Jag kan inte ens skriva och lyssna samtidigt märker jag nu när Amos sjunger och påkallar uppmärksamhet här bredvid!!