Årets önskelista!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag förväntar mig absolut inte att någon ska uppvakta mig på min obetydliga tjugosexårsdag med en massa presenter. Däremot får man gärna komma och krusa; låtsas vara jätteimponerad av mina hundar, berömma mig för att jag lyckats få mina växter att överleva en vecka till, tycka att vi är alldeles fantastiskt duktiga på att elda i kakelugn, nicka gillande åt min frodande kompost m,m m,m.

Eller rätt och slätt äta kakor och kanske dela ut en kram eller två.

Men om någon nu vill fortsätta vara tjurskallig och envisas så finns det två saker jag suktar efter;

en superdammsugare eller detta:  

Har ni någonsin sett något så fantastiskt?
Jag såg mig själv i en på en gång. Jag skulle aldrig föredra en designerklänning om jag hade en sådan här hemma i garderoben. Den skulle förmodligen aldrig hänga där heller utan sitta på så fort jag fick chansen. När jag tänker efter så är det nog inte värre att gå i den till jobbet med fleeceunderställ under än som jag gör nu; påpälslad med täckbyxor, kängor, mössa och jacka storlek gigantisk. Mina arbetskamrater som glider till jobbet i jeans, skinnjackor och höga stövlar skulle förmodligen höja ett ögonbryn eller två, men de är ganska van vid uteliggar-Angel vid det här laget :) 

Den här är dessutom gjord av fleece och enligt Niklas kommer han aldrig tillåta att jag någonsin får en i min ägo eftersom den förmodligen aldrig kommer att åka av igen. Jag väljer att ta det som en komplimang...
Jag ska iallafall önska mig en sådan i trettioårspresent.
Ja, för det är inga vanliga prissenter serni. Den grå går loss på tolvhundra spänn och den i teddy på närmare två och ett halvt tusen. Jojo!
Men jag tror helt klart att det är värt pengarna :)


Livet i övrigt?
Jag vill verkligen inte söka nytt jobb men vill man ha värme och ljus i kåken måste man offra minst fyrtio timmar i veckan på arbete har jag hört...
Varenda lediga sekund går åt att följa en bitterljuv kärlekshistoria mellan vampyr och människoflicka. Jag är totalt trollbunden och gillar inte att bli störd.
Jag ser fram emot instruktörsutbildningen i freestyle, även om resan inte verkar bli som jag tänkt mig och det bränner av både längtan och avundsjuka i bröstet. 
Jag har två fantastiskt livsglada och kärlekstörstande små liv som varje dag ger mig ett gott skratt och bevis på att jag är rätt duktig på det jag håller på med ibland.  
Jag längtar mig blå efter familjen - på båda sidor, och hoppas kunna råda bot på det snart...