Världens konstigaste dygn ...

Det började när vi skulle gå och lägga oss igårkväll.  Niklas ropade från övervåningen att det lät väldans i taket men eftersom jag vet att han är en dramaqueen så ryckte jag på axlarna - tills jag hörde det själv. Det lät som taket höll på att rasa in!

Vi sov på nedervåningen och kom överens om att Niklas skulle ta nästa dag ledigt för att försöka  få hjälp med att skotta taket där det då vilade massor av skiiittung snö...

Jag kan ju som sagt alltid sova men han hade väl sovit högst två timmar i sträck när väckarklockan ringde imorse. Taket var fortfarande helt och vi levde trots osannolika mardrömmar och mössens spring under trägolvet. 

Nu, ett dygn senare så är taket rent tack vare en kompis hjälp och vi kommer sova gott. Hundarna har fått dåligt med aktivering men jag klädde vardagsrumsgolvet i mattor och tränade lite trix. Oban överraskade med att inte skälla en enda gång, lycka! Jag har tre nya freestylerörelser på gång med honom; face (gå nos mot näsa), buga och sitta vackert. Alla tre momenten har han redan greppat och jag blev riktigt överraskad må jag säga över hans snabba uppfattningsförmåga. Kanske kan man njuta av en lugn period nu, precis som i böckerna? ;) Grunden är lagd, nu är det bara finslipning kvar. Vardagen betyder ju allt i vårt liv, träningen är bara ett plus.   

På tal om vardagslydnad så brukar jag följa Frida Binettes blogg och läste precis att en av hennes gamlingar blivit attackerad av två hundar. Jag undrar vad det är hos folk som får dem att vilja ha sådana hundar i sin ägo? Är det bara för sin egen separationsångest skull? För en hund som attackerar andra är inte lycklig! En vän till mig har fått sin sheltie påhoppad TVÅ GÅNGER med svåra bitskador som följd, det är så förbannat otäckt! Hundslagsmål uppstår ju jämt och ständigt, men att bli påflugen...! Jag kan med hundra procent säga att mina två ALDRIG skulle springa fram och slita en annan hund i stycken, trots att Obans testosteron är i höjden och Tia är hans vapendragare. ALDRIG! De kan gapa om de är lösa och göra löjliga stela hopp framåt men de kommer mer än gärna så fort man öppnar munnen. Inte ens min och Linneas flock tillsammans på fem och ibland sex hundar skulle göra något sådant!

Och om jag nu hade en hund som visat sådana tendenser förut (för det har den ju utan tvekan isåfall) så skulle jag aldrig i mitt liv ha den okopplad! Varför är det inte krav på hundägarkörkort?!

"Va? Jag fattar inte. Men jag kan göra
såhär istället! Ser du, ser du?
Ge mig godis."

Kraaaaaaaaam...

Detta var en gång början på
"pippi-fågel" (titta först över
ena axeln och sedan över andra),
men med tanke på hennes nedhasning
över axeln hade vi nog inte kommit
så långt i den inlärningen :)

Ikväll har vi laddat lite med Cesar Millan, men vissa avsnitt är bara så tråkiga. Samma gamla dumma amerikaner som är rädda för att bli biten eller ännu värre - rädda för att såra sin hunds känslor... 
Jag önskar att jag hade en guldbiljett till hans show nu i maj - bara om man fick veta innan vilka andra som också hade en. En frågestund med tex Anders Hallgren, Memea Mohlin, Eva Bodfäldt, Barbro Börjesson and so on, DET hade varit något det! Men nu kanske det bara är Ulla från Falun som undrar hur man får hunden att inte dra i kopplet, och då känns det plötsligt för dyrt. Jag är fullständigt nöjd med vår plats, det ska bli otroligt intressant! Så håll tummarna att parasiten inte tänker bestämma sig för att ta ett steg ut ur tryggheten lite för tidigt... 


Imorgon är jag ledig och har som vanligt världens längsta todolista. Men jag tar det jag hinner, huvudsaken jag hinner umgås med Malin & Tuva en stund på SBK och handla mat så vi slipper svälta ;)