Nu när jag börjar få rätsida på min allmänträning av Obibob så känner jag mig lite otålig att börja med freestylen av Toinis Pixie, på allvar! Om hon fortfarande vill ha min hjälp vill säga :)
Idag har Tuva återvänt hem till Backlund/Nilssons efter några dagar hos oss. Hon har utan tvekan varit en dröm att ha att göra med och man undrar ju lite hur livet sett ut om man hade ägt två golden istället för två kelpiekräk ;)
Men kelpiekräken har varit mig kär ikväll också såklart! Vi träffades några stycken "lite sådär halvspontant" som man säger på Solsidan - hos Tina och tränade i två och en halv timme :)
Oban visade sig från sin allra bästa sida och jobbade så lugnt och fint, trots vårt långa uppehåll, eller ska man kanske säga tack vare vårt långa uppehåll! Tia var överjävlig som vanligt och gjorde femtioelva saker innan jag ens trätt klickern på armen och det trots det besvärliga tikskyddet som annars hindrar henne från att vara nöjd med tillvaron, men är man dålig på att städa efter sig är man illa tvungen se!
Nu längtar jag efter att få vara själv i kroppen igen så jag kan öka farten lite på promenader och uteaktiviteter som spår, uppletande och kanske till och med sök. Jag skulle kunna gå hur långt som helst bara jag har några näsdukar med mig och nära till buskar, men nu går allt så evinnerligt sakta! Att hoppa av stigen ner i ormbunkarna för att gömma sig för hundarna är bara att glömma, antingen hör de flåsandet eller stånkandet då magen blir en hårt åtdragen knut :)
Nä, nu ska jag stoppa nånting i magen, jag har hört att man kan äta ut ungen!
Det är iallafall min lillasyster och hennes sambo som om fyra veckor hämtar hem en svart labbepojke av jaktlinjer, vilket jag tror kommer att passa dem perfekt och jag kan knappt bärga mig tills han kommer!! :D
 |
| Bilden tillhör Kennel Roselinas! |
Idag har Tuva återvänt hem till Backlund/Nilssons efter några dagar hos oss. Hon har utan tvekan varit en dröm att ha att göra med och man undrar ju lite hur livet sett ut om man hade ägt två golden istället för två kelpiekräk ;)
Men kelpiekräken har varit mig kär ikväll också såklart! Vi träffades några stycken "lite sådär halvspontant" som man säger på Solsidan - hos Tina och tränade i två och en halv timme :)
Oban visade sig från sin allra bästa sida och jobbade så lugnt och fint, trots vårt långa uppehåll, eller ska man kanske säga tack vare vårt långa uppehåll! Tia var överjävlig som vanligt och gjorde femtioelva saker innan jag ens trätt klickern på armen och det trots det besvärliga tikskyddet som annars hindrar henne från att vara nöjd med tillvaron, men är man dålig på att städa efter sig är man illa tvungen se!
Nu längtar jag efter att få vara själv i kroppen igen så jag kan öka farten lite på promenader och uteaktiviteter som spår, uppletande och kanske till och med sök. Jag skulle kunna gå hur långt som helst bara jag har några näsdukar med mig och nära till buskar, men nu går allt så evinnerligt sakta! Att hoppa av stigen ner i ormbunkarna för att gömma sig för hundarna är bara att glömma, antingen hör de flåsandet eller stånkandet då magen blir en hårt åtdragen knut :)
Nä, nu ska jag stoppa nånting i magen, jag har hört att man kan äta ut ungen!
2 kommentarer:
Den som väntar på något gott eller bra väntar aldrig för länge!Pixie och jag har båda tålamod att vänta tills dess du har tid och lust!! Vi är lyckligt lottade att fått lära känna dig. Kram Toini.
Jag delar också din längtan men dock mer efter människovalpen.
Ser nu fram mot mötet med Larry och förståss bröllopet.
Ha det gott och ät på!
Dubbelmorfarn!
Skicka en kommentar