Vecka trettiosex

Don't mind den obäddade sängen
och de blekfeta benen :)

Då var vi inne på slutspurten! 
Sista månaden, nu kan vad som helst hända, när som helst. Finfina prover fortfarande och allt växer som det ska, exakt femton kilo har jag gått upp tills dagens datum, det mesta sitter på röven och låren :)
Nu är det slut på lyxen att sova på rygg! Och den förbaskade hostan har gjort att jag antingen fått en rejäl upphakning eller sabbat ett revben så det är ingen höjdare att ligga på höger sida heller. Och ligger jag på vänster sida tycker tydligen lilleman att det blir trångt och börjar sparka hej vilt. Men då är det tur att man har femtioelva kuddar i sängen att bulla upp sig med :)


Lite hormonstinn måste jag ju erkänna att jag blivit de senaste dagarna. Men jag är så less på att folk är så jävla pessimistiska! Varför skaffar folk barn om det nu är så jäääkla jobbigt? Det var precis som när man berättade att man skulle skaffa valp. "Åh, men då blir man så låst" osv, osv. Nu bräker folk om hur jobbig småbarnstiden är och herregud vad utsliten dom var och den bästa kommentaren som Niklas och jag brukar skratta åt: "Passa på och sov nu för sedan kommer ni aldrig få sova en hel natt igen!" Så vi ska vänja oss vid att sova tio till tolv timmar nu för att sova tre då bebisen kommer? Smart! ;)
Sen har vi faktiskt inte sovit en hel natt sedan två månader tillbaka ungefär ändå. Men det är väl ingen på fullaste allvar som tror att skaffa bebis är en dans på rosor? Men som mina kloka vänner säger: allt handlar om inställning. 


Ett glädjande besked är att en kompis som ska ha bebis samtidigt får havandeskapspenning så jag ser fram emot att fuska lite och börja tidigare med våra träningar. Jag är skitsugen på att komma igång med träningen, passande va? Haha!
Dock valde jag ändå att inte åka till klubben ikväll fast mina planer blev inställda. Istället tog jag och hundarna en promenad ner till Birstaparkeringen för miljöträning och sedan vidare upp till "skroten" bakom Drakborgen  för att hämta cykeln. Där finns massor av lastpallar och cementväggar, plåttak och gallertrappor, perfekt! Även om Tia är en fegskit så älskar hon att ta sig fram i sådana miljöer och Oban är likadan, men han saknar ju lite självinsikt och hoppar gärna ner från för höga höjder och sådant så man får hålla tillbaka honom. 
Sedan "genade" vi genom skogen med cykeln hem så jag fick stanna och krypa ihop på marken då livmodern blev en knut, cykla terräng med två hetsiga kelpies kanske inte är det ultimata! :D 

Imorgon kommer familjen Backlund/Nilsson på mittpådagen-fika, jag ska promenera med Linnea & gänget och sedan åker vi till Viksjö för att fira mor i efterskott. Niklas kliver på jour igen på fredag så vi blir lite låsta i helgen igen, MEN DET ÄR JU BRA TRÄNING! ;)
Nu: lite hokuspokuste som min vän C plockat ihop och slötitta på TV medan vi väntar på gubben som är på After Work.