Ny bil, vallning & världens sötaste ...

Dagarna går i rasande fart! 

Man skulle kunna tro att jag inte gör något annat än jollrar med ongen hela dagarna, men jag får faktiskt litegrann gjort också! Sen om det räknas som nödvändiga grejor i andras ögon vet jag inte ... :) Idag har jag rensat bort lite sommarrekvisita från altanen och stuvat om i garaget. Det resulterade i en hel hög med skrot som ska till soptippen. *suck*

Det är iallafall skönt när var sak hänger på sin plats, oreda får det att krypa under skinnet på mig och vårt hem och våra tillhörigheter är inte alls i närheten av den petnoga ordning jag skulle vilja ha. Jag ser det ändå som ett friskhetstecken att jag inte offrar all min tid på att hålla i ordning! :)

Amos snusade gott i vagnen och hundarna hängde i rastgården. De fick strosa fritt medan jag fipplade med kompostgallren som ska hägna in gården. Tjosanhejsan så var Tuva uppe hos grannen och vägrade i sten att komma då jag ropade! Jag och Oban rusade med glada rop ner till altanen och då kom hon studsande, men inte ändå fram utan kastade sig iväg igen och DÅ sprängde jag nog en åder i pannan. I säkert tio minuter gick jag efter henne, upp och ner, fram och tillbaka, helt tyst men med eld ur näsborrarna och med Oban i släptåg. Tillslut la hon sig ner med ändan mot mig framför ytterdörren och jag behövde bara öppna den, peka och ryta GÅ IN så lommade hon in. Jag var så arg så att jag skakade :) Grannarna fick sig nog ett gott skratt om de såg mig; högröd i ansiktet med sammanbitna käkar i bestämd takt efter en sprudlande golden som flängde och for. Och så med Oban i hälarna som åt gräs samtidigt.

Igår var vi i Stöde och vallade får igen!

Tia briljerade som vanligt och sista passet körde vi i storhagen med nyinköpta baggar. Utmaningen blev då att få henne att tänka i en vidare båge så hon hamnade bakom fåren vid hämtning, eftersom kelpie tydligen gärna springer ganska rakt på. Hon fattade snabbt och vi lyckades att hålla ihop dem trots att de var så ovallade :) 

Oban visade sig också från sin bästa sida och måste även han ut i vidare svängar, dessutom är han ännu alldeles för hetsig. Nu är det dags att lägga in lite lydnad att han måste vända eller stanna på mitt kommando, men jag tycker han är så lyhörd (lite för mycket) så det kommer inte bli några problem. Han blev rejält slut av de två passen igår och när han tog sikte på grinden där ett tag trodde jag faktiskt att han skulle fly! Men jag fick honom att fortsätta jobba en liiiten stund till och han gjorde det bra till och med. 

Amos var naturligtvis med och han är då världens lättsammaste unge! Jag är lyckligt lottad som slipper sitta hemma och uggla för att barnet har kolik eller helt enkelt inte är så lättroad. 

Ikväll ska vi äntligen få träffa Simone, våra vänners lilla flickebarn, snart två veckor gammal. Herregud, vad tiden går fort! Amos blir två månader på söndag - och jag tycker det är nyss jag fascinerades över att en navel kan bli in -och utvänd. För var dag som går så bleknar minnena från förlossningen så jag får sätta fart och skriva klart, det kan ju vara kul att ha kvar i framtiden.
Jag måste även visa bilder på min senaste förälskelse som nu bor hos oss och ska ta skräp-skodans plats:

Visst är hon strålande vacker?


Gud, vad hungrig jag är och matlagningsinspirationen är noll! Jag är bara grymt sugen på godis och läskeblask hela tiden?! Det spelar ingen roll hur många persikor jag trycker i mig, jag vill ändå ha choklad och annat sött. 


Nu ska jag fortsätta planeringen av Amos namngivningsceremoni! :)