Obs - varning! Hundigt inlägg!

Förra gången Rock & Oban träffades trodde nog valpen att hans sista stund var kommen när han "missade" Obans varnande garnityr och fick veta hut! Tyvärr hände detta på mamma och pappas altan bland en hel hög med människor så Oban kunde inte bjuda upp till lek och lösa upp situationen som det sig bör. Men det tog de igen idag minsann! Rock kastade sig handlöst på rygg och visade hela sin bedårande valpmage för den stelbente ungtuppen - och sedan röjde de så buskarna flög. 

"Nu törs jag till och med klättra
lite på dig och bita dig i örat!"

Tro't eller ej men jag har äntligen kommit igång med lite träning! Av hunden alltså, jag jobbar fortfarande på att hitta motivationen till att träna mig själv ;)  

Tre pass den här veckan, i valpportioner, så störningskänslig är han just nu. Jag har kommit fram till att han har så sjukt dåligt självförtroende när det gäller den här sortens träning, den "petiga"... Så fort han blir trött eller osäker tar han till dumheter som att helt plötsligt lyssna efter spöken. Så fort jag sätter för höga krav, som tex vid shaping, händer det eller så tar han till skallet på grund av frustrationen. Det är en helt annan sak än att träna Tia som man kunde peppa att hitta egna vägar, gör man så med Oban skulle hans hjärna explodera. Man måste visa honom eller shejpa i småsmå portioner. Och hela tiden måste betoningen ligga på luuuugn! Alltså är apporteringen en utmaning ;) 

Vad är det med retrievers och nyklippt gräs?!

Kolla in Rock's ragg! :)

Jag föredrar alltså att träna honom efter en promenad. En promenad i rätt energi alltså! Att ha kastat boll i en halvtimme innan ger bara en stressad utpumpad hund och detsamma om han bara röjt med en annan hund. Alltså är kamptrasa inget alternativ nu heller, jag vill att han ska använda hjärnan, inte musklerna. Däremot är kamp ovärderligt att belöna med vid uppletande och liknande. 
Jag brukar gå en sväng med vagnen varje dag och då får han gå bredvid med klövjeväskan, inget röj, skvättande eller nosande, bara jobb. Det är inga vikter att tala om direkt i väskan, men det är ju inte därför jag har den heller :)  Efter en sådan promenad känns han i rätt stämning, bäst är om vi haft lite hundmöten och sådant också så han har fått jobba med sig själv. 

Sötnöt!

Nu börjar jag sakna Tia litegrann, men jag vet ju att hon har det superbra med Linnéa, Jonas & Sam i Skåne. Nästa vecka åker de till fjällen, lyllosarna! 
Nästa vecka har vi förhoppningsvis två bilar (tillfälligt) så jag ska vältra mig i hundträning med andra människor :) På söndag är det MH för O-kullen och några från P-kullen - spännande! Klockan åtta ska vi vara redo och Amos får stanna hemma med pappa och mjölkflaskan :)