Hipp hurra för mamma idag!

MIN mamma alltså, världens bästa ni vet! Hon fyller eeh... tjugofem. Vi firades ju i helgen, både hon och jag, men idag kom hon och pappa ner för att hämta Volvon så då passade vi på att äta middag tillsammans. Vi racklettade, premiär för mamma och pappa, mysigt och pyssligt och gott!

Idag grillades jag och Jenny av några gamla bruksrävar på MBHK, lärorikt och nyttigt. Jag måste börja använda rösten mer som slutgiltig belöning samt belöna oftare! Pheadro var den ende som fastnade ordentligt på kort faktiskt ...
Jag tog tillfället i akt när jag ändå var så långt ute på obygden ;) att hälsa på i Linnea och Thereses nya crib! Jättemysigt och fräscht med skogen runt hörnet. Lyxigt också att ha någon att  ta långpromenader med varje dag!

Pheadro ...

Imorgon ska vi på Drakborgen och hälsa på! Det ska bli jättekul, även om jag på något sätt också gruvar mig för att gå dit. Vetskapen om att jag ska tillbaka dit igen som det ser ut idag, även om det är månader kvar, ger olustkänslor i maggropen. Det är en fantastisk arbetsgrivare och några av arbetskamraterna har blivit privata vänner, men tanken på att stå bakom de där diskarna och teaterle fast jag egentligen bara vill slå folk på näsan gör mig illamående. Dags att ta tag i situationen kanske? Men hur...

Och hur i hela friden ska man klara av att vara ifrån sin goa lilla unge hela dagarna? Jag tycker det egentligen är helt knasigt att man skaffar barn och sedan lämnar bort dem hela dagarna! Man tillbringar mer tid med folk på jobbet än man gör med sitt eget barn :( (Och ändå har vi det så bra i Sverige som får vara föräldraledig!) 
Jag vill inte hamna i det ekorrhjulet där man är så jävla slut efter jobbet så man inte orkar ge sig till 100% till barnet när man väl träffas på kvällen :( Om man älskar sitt jobb är det säkerligen lättare att leva i nuet, men har man som jag - ett jobb för att kunna betala räkningarna - då finns det inte mycket energi kvar tillslut.
 Då tror jag vi säljer huset och jobbar halvtid båda två istället! :)

Pluttunge!
Tur det är ett tag kvar tills
jag måste tillbaka...