Sidor

tisdag 24 januari 2012

Jag har bloggtorka. Har liksom tappat lusten helt. Knappt lyft kameran på tio dagar. Jag är inte deppig, oooonej, snarare tvärtom! Men lusten att blogga infinner sig inte och så får det väl vara då. Mina och Amos dagar är fulla av aktiviteter; mammaträffar med gott fika och fina barn, babysång, långpromenader , matsmakning, hundträning, snöskottning och allt annat som hör vardagen till! Jag längtar tillbaka till jobbet litegrann, skulle kunna tänka mig att jobba tre till fyra dagar i veckan istället varannan helg som nu, vi får finurla lite på det där, pappan och jag... Jag älskar väl inte direkt mitt jobb, men jag älskar att ha ett jobb. Inte inkomsten eller tryggheten, utan "uppgiften". Nog för att ta hand om ett barn måste räknas som ett heltidsjobb väl? :)

Jag kan inte fatta att jag lägger ut en bild på internätet på mitt skitiga hem! :) Jag brukar naturligtvis dammsuga under soffan men inte sådär hemskt noga... Så när jag skulle möblera om litegrann hittade jag en uppsjö med hundben :) Oban & Tuva blev själaglad. Jag med för den delen, kändes lite som att få tillbaka på skatten.




Ärtpuré, majspuré, potatispuré, morot, palsternacka m.m.m.m!
Nu äter gossen minst ett mål lagad mat om dagen och ibland äter han så det står ut genom öronen och ibland grimaserar han värre än Frodo i Sagan om Ringen. 



"Den tålmodige barnvakten" ...


På lördag ska jag och Tia tävla. Det krånglar lite med hennes benvärmare, de vill liksom inte sitta kvar på de taniga benen trots att jag sytt dem så fint. Annars är vår outfit klar, pilatesbollen ska pumpas upp igen direkt innan start, jag befarar att hundarnas klor gjort rispor i den så den tappar luft relativt fort. Jag har tre dagar till på mig att försöka nöta i programmet i skallen. Tia löper och är lite slö och faktiskt inte riktigt taggad, men jag tänkte muta henne med lövbiff som jag gjorde på sista lydnadstävlingen. Fungerar klockrent! Mohahaha!

2 kommentarer:

FamseBamse sa...

Jag är glad att du bloggar ändå...skriv vad som helst...saknar er o det gör att man känner sig lite närmre på nåt vis...

Anonym sa...

Ja, no hare vûre törka. Men de bilder du har är talande! Tänk jag då som går här hela dagarna och varken har Amos eller hundar att bry mig i. Men inte har jag långsamt eller är sysslolös för den skull. Kan väl längta till ensamheten och lugnet i jakt-kojan ibland.
Sköt om er alla och ha det gott!
Kram Kvadruttelmorfarn!