tokigangel

Åååh, vad jag älskar hösten! 

Jag har sagt det förr men det tåls att sägas igen - det är ju så många som flaggar för sommaren så då kan ju jag vara höstsupporter :) 

Det tog lite tid att ta oss ut på promenad idag, mitt huvud och nacke ville inte alls vara med på noterna. Men så småningom hade vi oss iväg och frisk luft gör alltid gott! 

Amos Klätterapa kan ju inte sitta still längre i vagnen
så idag fick han selen på sig och jag som trodde att
han skulle vråla hela turen blev väldigt överraskad då
han tog det hela med ro!

Nu är Tia tillbaka och Oban förvandlas från en behaglig herre till en stresspåse på två röda :( Men även han överraskade mig idag faktiskt! I en krök mötte vi en kvinna med två rottisar och Oban for iväg som en hyena mot dem med ett vrål. Jag gapade ju som vanligt men tystnade häpet då han ögonblickligen avbröt och vände tillbaka. Kvinnan tyckte vi kunde släppa ihop dem då hennes hanne var sååå snäll och jag skrattade och sa att jag hellre velat att han skulle varit superdominant så Oban inte får en chans att vinna någonting. Hon såg väldigt frågande ut :) Men nu känner jag honom så bra att jag vet att han kommer ta över direkt om han möter mesiga hannar och jag tycker han är för ung för att få domdera än, det kanske bara bygger dåliga erfarenheter. Han är ju genast en ängel om han möter starka, dominanta hannar tack och lov :)
Det bästa är att stå och stirra på hundarna när de rusar runt, men jag är så rädd att Tuva ska göra sig illa igen så hon fick vara kopplad och sen byttes det plats. Jag tänkte att det kanske förhindrade att hon for omkring som en guttaperkaboll om jag släppte henne i den risiga skogen, men hon flängde omkring bra ändå :) När vi kom hem stretchade jag henne och tog en liten promenad runt gården efter en timmes vila så jag hoppas det inte blev något...

Illbattingen ...

På dom typ fem minuterna hon var lös hann hon med ett rejält gyttjebad! Toka!