Varning för blödigt inlägg!

I torsdags förlorade vi en älskad familjemedlem, "gammelmormor" Louise somnade in. Även om det är skönt att hon får frid så sörjer jag för vår skull. Aldrig mer får vi sitta vid hennes köksbord och dricka kaffe ur supertunna handmålade porslinkoppar, aldrig mer gudomlig toscakaka, aldrig mer plocka smultron från hennes miniträdgård, aldrig mer få se henne komma gående längst grusgången från taxin vinkandes med kryckan.

Varma fina Louise som klädde upp sig bara för att äta fredagsmiddag hos oss, som grälade på Oban när han gav henne sitt kärlekstugg på armarna så hennes sköra hud sprack, som alltid talade gott om sina älskade barnbarn och barnbarnsbarn! Jag har känt Louise i snart tio år och vetskapen om att jag aldrig mer kommer få krama henne gör ont. 

Mitt första minne av Louise var hemma hos Niklas moster Karin, första julen vi tillbringade ihop. Vi hade väl varit ett par i en knapp månad och jag hade träffat Helene bara någon vecka eller kanske till och med dagar innan. Jag blev presenterade för Karin och hennes familj ( som då precis hämtat hem en dalmatinervalp, visste att jag skulle trivas i den familjen då ;), och i soffan satt en människa som jag inte alls kunde luska ut vem det var, hon såg alldeles för ung och välbevarad ut för att vara mormor! Så ska jag fortsätta att minnas henne för jag kommer sakna henne för resten av mitt liv!

Sedan Niklas började sin utbildning i Göteborg har jag och Amos ätit middag med familjen Backlund/Nilsson minsta en gång i veckan. Jag hoppas vi kan hålla fast vid den traditionen! :)

Det är helt fantastiskt att ha vänner, det tänker jag ofta på nu för tiden. Ingen relation är den andra lik och även om de betyder lika mycket så tillför de så otroligt olika saker! Jag är så glad för de människor jag har runt mig och jag hoppas verkligen jag kan förvalta och återge er kärlek och omtanke!

Det finns dom som jag tänker på nästan varje dag, men i verkliga livet inte ens träffar en gång om året och de finns dem som jag träffar flera gånger i veckan, ändå betyder de lika mycket. Alla får liksom plats i hjärtat men ibland tar någon mindre plats än en annan, beroende på var i livet man befinner sig.

Våffelmiddag i veckan!

Kladdkaka och grädde till efterrätt
till de större och blåbär till den mindre!

Ikväll ringde jag till min mormor och var tvungen att gråta en skvätt efter vårt samtal. Hon var så sprudlande och glad i telefonen och jag fick nästan avbryta henne för att få säga någonting själv, haha! Amos hade varit där och blivit bjuden på middag och spridit lite lycka sådär som bara barn kan. Vi pratade om hur fantastiskt det är att få barn, men att barnbarn och barnbarnsbarn verkligen är livets efterrätt! 
Jag är glad att jag har även mina morföräldrar så nära inpå mig i livet. Att jag närsomhelst jag är i Viksjö kan ta med mig min lilla familj och alltid är välkommen innan för deras dörr och bli bortskämd med mat eller sjutton olika sorters fikabröd! Jag tycker det är fantastiskt att höra dem berätta om sina föräldrar och syskon och hur de levde när de var unga. Nu berättade mormor om hennes skräck inför att träffa sin svärmor :) De foton jag sett av min morfarsmor visar en rakryggad och stram kvinna, men som i själva verket var varm och mjuk och älskade sin svärdotter som sin egen! Mormor som inte trodde att hon skulle duga åt deras ende son! 
Jag kan inte tänka mig att någon skulle kunna tycka illa om mormor, hon och min mamma är sådana människor som alltid är omtänksamma, lättsamma, hjälpsamma och mjuka. Men för den skull inte alls några våp, snarare tvärtom! :) Mamma tror också att hon kommer bli virrig och upprepa sig själv när hon blir gammal vilket är helt otänkbart i mina ögon. Hon som har järnkoll på allt, är så jävla smart och äger ett lugn som ingen annan jag känner har. Hon är familjens projektledare delux!

I torsdagskväll hämtades Amos upp
av mamma och pappa som dessutom
bjöd på Afrikans gryta (mmm!).

Jag lägger ut länken till den fina bloggen som jag hittade: http://craftandcreativity.com/blog/

Hon har så otroligt mycket roligt pyssel, en kväll satt jag i flera timmar och läste! Precis i min stil! Lyktorna här nedanför har hon gjort av en gammal kartbok, jättevackert och jag som gillar återvinning blev helt förälskad! Gå in och bli inspirerad!!

Bilden lånad från http://craftandcreativity.com/blog/

Summasummarum av denna fredagkväll: Ta hand om dem ni har omkring er och lev idag! Jag ska skynda till Viksjö efter denna jobbhelg för att få vara i de minas närhet och krama dem lite extra, hålla mitt alldeles egna barn i famnen, stryka den oklippta luggen ur pannan och be om en puss från de små sammanpressade läpparna som smakar matrester och plastnapp :). På söndag kommer en av mina finaste vänner upp; hon som även är mor till mannen jag älskar och jag också krama henne lite extra hårt, säga hur mycket hon betyder för mig och vad glad jag är att hon tillhör min familj! 
Men redan ikväll ska jag luta huvudet mot lakritsvargen som faktiskt är den vän som lär mig mest om livet och som talar om direkt hur han känner och att han känner. 

Trevlig kväll på er!