Sjukdomshelg nr 4 avklarad!

Alla Hjärtans Dag-barnet, allas vår älsklingsJunie, fyllde FYRA år i torsdags! Hon är klanens mest ärliga lilla människa, står inte ut att vara ifrån sin "lillebror" Rock och har gett "mytkäv" (myskväll) en helt ny innebörd. Världens bästa Junie!

Vi tänkte kalasa för henne idag, men allt fick ställas in då Amos genomlevde sin första kräksjuka igår och mormor är krasslig idag. Jag är glad att jag och Amos mellanlandade hos just Nilsson/Backlunds igår innan Viksjö, för det är helt klart skönt att kunna luta sig tillbaka på två luttrade småbarnsföräldrar när ens unge börja kräkas leverbiffar över deras vardagsrumsmatta! 

Jag tyckte Amos var ganska duktig som prickade hinken ibland och sken som en sol mellan hulkningarna. Jag tyckte jag var ganska duktig också som inte flippade ur. Och vi sov som stockar natten igenom på madrasser i vardagsrummet, underbart!

Jamen sånthär är det inte helt
fel att vakna till :)

Solstrålen mellan kräkningarna,
så brukar inte jag ser ut när jag
har magsjuka!

Jag fick en alldeles jätteefterlängtad Allahjärtansdag-prissent av min man jag! En ny kamera, wohoo! Den är på tok för avancerad för en sådan klumpeduns som jag, men utan utmaningar - ingen utveckling. Jag rår inte alls på den och måste sätta mig med instruktionsboken till och med, att filma har jag inte ens vågat mig på än!! Men jag är glad så glad! :D

Imorgon ska jag och min lika handelskraftiga väninna ge oss på att skotta taket, det är oroväckande mycket snö och jag har ju liiite svårt att sova när jag tänker på knäckta taknockar, vattenskador och allt annat som kan drabba en när man är husägare. Veckan som kommer måste jag ta tag i lite hemmafix också, eftersom våra freestyledomare ska husera här över helgen och då kan det ju inte vara sådan här röra. Jag måste även ringa grannfrun och fråga om jag får låna hennes man att hjälpa mig baxa upp den nyinköpta växa-sängen på övervåningen, det var nog kämpigt att få den till garaget in till vardagsrummet och bara det resulterade i en ond tå och skrubbsår och fula ramsor...  

SNART KOMMER NIKLAS HEM FÖR GOTT, TJOHOOOO! Eller ja, om typ fem veckor. Men det är ingenting motför i september då vi hade hela resan framför oss. Jag kan nog inte förklara i ord hur mycket jag längtar efter att sitta tre vid middagsbordet, att ligga bredvid någon och läsa (som också är vaken), att kanske stoppa i en tvätt utan att också behöva hänga den, att duscha utan att ha ett öra mot sovrumsdörren, att skita ifred, att klä på sig utan att någon hänger i kläderna, att slippa skynda från jobbet för att hämta osv, osv. Men framförallt längtar jag tills vi kan sitta bredvid varann jag och Niklas och hänge oss åt vår underbara unges alla upptåg - sådär som bara just de löjliga föräldrarna kan!