Välkommen Henning!

På måndagnatt drog det igång - från ena timmen till den andra fick jag hiskeliga värkar med ca en och en halv minuts mellanrum. Och innan jag ens hade kommit in till BB hade jag krystvärkar, men nej - det var ändå minst halva vägen kvar innan det kunde passera någon unge. Man kan säga att "tapper" INTE är mitt mellannamn, pjuuuh! Redan innan jag lämnat hemmet hade jag givit upp den idén och skrek som en stucken gris :) Värkarna gick in i varandra och tillslut hade jag sådan panik att jag inte visste var jag skulle ta vägen.
Sju timmar senare (denna förlossning var alltså tjugo timmar kortare än den förra ;) ) plockade de ut "lille" Henning på grund av att han fortfarande låg högt och att livmodern antagit en oroväckande form och de misstänkte att den skulle brista. 

Henning föddes strax efter nio på morgonen, vägde 4124 gram och var 52 cm lång och till synes en mycket frisk och stark gosse! Han satt som en igel vid bröstet på en gång och var precis som Amos helt underbart ljuvlig :)
På grund av snitt då så var vi tvungen att stanna över natten och tack och lov för min underbara familj som den här veckan har ställt upp något så otroligt med att passa Amos och hundarna och fixat med vår bil och skottat vår gård, jag kan inte i ord beskriva hur skönt det var att slippa oroa sig för det när vi insåg att vi var tvungna att vara kvar några dygn till på grund av komplikationer efter ryggbedövningen. "Postspinal huvudvärk" är relativt vanligt och helt ofarligt, men gör något så jääääävulskt ont och jag var helt oförmögen att ta hand om mig själv och ännu mindre ta hand om ett spädbarn! Det blev många tårar av vanmakt, smärta och hopplöshet under ett och ett halvt dygn, men min underbara sambo var kolugn och ett jättestöd och en helt underbar pappa... 
Slutet gott allting gott iallafall och idag, en vecka efter förlossningen, mår hela familjen utmärkt och jag kan inte fatta att jag nu har TVÅ fantastiska söner!

Hedda med sina tre månader känns
plötsligt väldigt mycket större :)

Min favoritblomma från min favorit-Fina!

Idag har liksom vardagen startat. Niklas blir ju hemma veckan ut innan han måste återvända till jobbet, men man vill ju liksom få rutin redan nu. Varje dag kommer det någon för att gratta så de där gravidkilona kommer nog ta ett tag att arbeta bort :) Imorgon kommer även farmor, det ska bli så mysigt. 
Hundarna har fått stå tillbaka lite och även om de får yttepyttelite stimulans genom att glo på folk och fä från hundgården är det ju inte det liv jag önskar för dem så imorgon ska jag försöka komma igång med en liten promenad iallafall. Men jag ska vara helt ärlig och erkänna att bli så pass dålig och ett andra kejsarsnitt har visst satt sina spår i hyddan :)