Hejsan hoppsan fallerallera!

Wohoo - det ligger vitt puder på backen!

Glad i hågen klädde jag på mig och ungarna och tänkte njuta av det härliga "vintervädret" några minuter innan Linnea och Lowa väntades dyka upp för tvåfikat :) Det var sååå mysigt; Amos kiknade av skratt medan jag släpade omkring honom på snowracern och Henning sjöng i vagnen, Jura och Skoja härjade ystra omkring uppe på den plattaste delen av vår gård. Härligt va?! Ett riktigt julkort tamejfan! Jag sköt Amos framför mig nerför backen ett par gånger i den motvilliga snön men tillslut strejkade vad det nu är jag har ont i där bak, så jag tänkte skjuta på lite med foten istället. Jag missbedömde visst min superhjältestyrka och snowracern stack som en projektil. Stackars Amos var ju inte beredd på det såklart och gjorde några kullerbyttor. Sen bröt helvetet lös! Amos skrek och grät, Henning var en god lillebror och stämde in, Jura var spårlöst borta och Skoja sket vid äppelträdet igen. Mitt i detta kaos sköljde de senaste månadernas känslomässiga bergochdalbana över mig och jag började skratta hysterisk! 

Men det slutade lyckligt jag lovar, snart så skjutsade storebror lillebror i vagnen och det var idel leenden igen...