Vecka tre tvåtusenfemton!

Tänk att jag är inne på NIONDE året med den här bloggen! Det är ju helt otroligt! Bättre dagbok kan man väl egentligen inte ha, i dag är den ju tillgänglig i stort sett hela tiden genom dator och telefon. De sista åren har ju inläggen inte haglat direkt då man prioriterar annat i vardagen :) Men jag ska för min egen skull försöka lägga åtminstone ett inlägg per vecka, ett litet "hänt-i-veckan" liksom!

Då har vi som sagt börjat på 2015 och vår minsting har fyllt ett år. "Oj, vad tiden har gått fort" säger de flesta men jag håller inte med. Kanske för att det här har varit ett ovanligt kämpigt år för mig, jag som annars glider genom livet på en räkmacka :) Det har varit en känslomässig berg -och dalbana och ibland har det till och med känts som att jag ska implodera av frustration, mest över att jag inte vetat hur jag ska ta mig ur det. Dock tycker jag ändå att jag är rätt klarsynt och även om jag har lite för brått många gånger försöker jag lära av mina misstag. Jag märker ju att mitt jobb tyvärr har en del med det att göra och har därför nu påbörjat resan mot att jobba med nånting som ger mig en bättre vardag med min fantastiska lilla familj... Det är ju ingen hemlighet att serviceyrket verkligen inte är min grej och om man lägger på den enorma stress och ljudnivå vi har där så säger det sig självt. Det finns människor som är bättre lämpade för den annars så härliga arbetsplats det faktiskt är så någon annan borde ju då få den chansen :) 

Att vara tvåbarnsmor är ju den viktigaste uppgiften jag har i livet och nu har jag börjat inse att det inte finns energi kvar att upprätthålla någon slags fasad för att fixa något jag egentligen inte vill. Mitt mål just nu i livet är att förbereda dessa två gossar för det fortsatta livet och värna om oss fyra så vi får växa som individer och familj. Jag själv inräknad alltså, så hundarna kommer inte försvinna, de är lika mycket min källa till välbefinnande som de tvåbenta i hushållet!

Två händelser det här året har gett mig en knuff i rätt riktning: Min svärmor flyttade tillbaka till Sundsvall och är en klippa både mentalt och praktiskt, med hennes stöd i vardagen (som jag på när hade svårt att hantera tillslut) finns det mer tid till att andas ut och få vara ensamvarg några timmar, någon jag insett är otroligt viktigt och jag har försökt tränga undan de senaste åren. 

Den andra händelsen är att jag fick en seans hos ett medium i födelsedagspresent och det var en större ögonöppnare än jag någonsin kunnat föreställa mig! :D  

Så Henning min sol, med din ankomst kom också nya insikter i livet, hoppas du fortsätter lära din ömma moder sådant! :*

Nåväl, jag återgår till att redovisa veckan!

Fyra kalas har vi haft; ett med våra omtyckta grannar, ett med kusinerna, ett med våra föräldrar och mina morföräldrar och ett med vänner. Mycket godsaker den här veckan alltså - både på faten och framför kameran! :)

Alla har på sitt sätt hjälpt till med förberedelserna!