Ett lerigt nöje!

Jag vet faktiskt inte om det finns någon skönare känsla än den som infinner sig när man landar hemma efter en rejäl promenad tillsammans med gott sällskap?! 

Hundarna har redan gjort kväll och den fina fröken Tia drar stockar som vilken skogshuggare som helst. Vi har promenerat tillsammans med Malin & Tuva och Lisette & Karhu genom gles Birstaskog på en lerig grusväg och det är verkligen ljuvligt att se fyra hundar spränga fram och dela på samma pinne utan groll trots att de faktiskt bara är en tillfällig flock. Oban och Karhu som är lika gamla och har träffats en gång förut sköter sig som vilka gamla hundar som helst, ingen tuppning överhuvudtaget <3

Det får räknas som en väldigt lyckad tur också eftersom jag bara behövde stanna och kissa en gång under nästan två timmar! :) Däremot svek rösten mig, jag har nog fått något skräp på stämbanden. Niklas hostar så det låter som att lungorna ska komma upp och båda är snorig och täppt om vartannat, däremot känner vi oss inte speciellt sjuka. Hoppas det ger med sig, det är oerhört jobbigt att vara helt igentäppt! :(

Lerig lakritssate ...
Älskar vårat lilla vindfång,
perfekt att torka hundar i ;)

Wow - vad svårt det var att knäppa
kort på de leriga byxorna med en mage ivägen!

Jag börjar bli lite nervös... Det är en del som kommenterat min ovanligt stora mage nu, som om det skulle vara två där inne! *svälj*
Jag har gått upp TOLV kilo! Från fyrtioåtta till sextio och har tre månader kvar - va?! Hur fan ska det sluta? Och jag kan ärligt säga att jag blev jätteförvånad, för jag har inte märkt det själv. Förnekelse kanske! :)
Jag kan ju lugna mig med att barnmorskorna borde upptäckt en andra inneboende vid det här laget och att ungen bara kommer vara en jätte när den ska ut. Eh.
Imorgon går vi in i vecka tjugonio - va, fattar ni? Snart får vi äntligen träffa honom och jag längtar mig blå ibland. Hoppas bara allt går som det är tänkt - jag börjar få utveckla en oro över att något ska gå fel, att de måste snitta och lyfta honom ur mig, och det börjar nästan bli en fixidé känner jag :( Det skulle vara min skräckscenario, snacka om att bli snuvad på konfekten. Men det hör väl till att man ska gå igenom sådant innan förlossning antar jag så det är bara att dyka in i det och lära sig någonting av det kanske? 
Jag ska flitigt börja använda pilatesbollen Niklas inhandlade i veckan! Jag har länge tänkt att jag ska köpa en sån och efter att ha läst det här min kloka vän skrivit så känns det ännu mer självklart! Blutsaft måste också inhandlas - efter att ganska uppnosigt gått runt i sju månader och stoltserat med att jag minsann har perfekta värden och inte behöver några tabletter eller annat grejsimojs så sa det sista besöket att järnnivån var onödigt låg ändå... Och det kändes idag må jag säga så jag somnade med gott samvete i en lelös hög i soffan mellan hemkomst och middag...


Usch nej, nu måste jag hoppa in i duschen! Imorgon är det arbetsdag och på fredag ska jag och Linnea förbereda för att Frida Binette kommer upp! Tjoho, det ska bli så kul!