Sidor

tisdag 12 juli 2011

Hello! My name is...


AMOS
Och precis som några föräldrar hade
skrivit i sin födelseannons i ST:
Precis lagom lång och lagom tung! :)


Livet vändes upp och ner i lördagsmorgon när vattnet gick (jag hann av det gamla trägolvet i vardagsrummet!! ;) och jag uppspelt ringde till förlossningen som välkomnade oss in på undersökning. Hemskickade blev vi pågrund av jag inte hade några värkar (fast jag har förstått nu i efterhand att jag visst hade det, bara inte så starka och jag trodde det var tarmarna som blev mos blandannat) så förväntansfulla började vi planera och packa iordning hemma. Jag pratade blandannat med mamma som lovade att hämta upp Oban. Sen gick allt i rasande fart och jag hann inte träffa dem, jag hann knappt lägga på luren kändes det som innan jag kräktes och gick in i mig själv! Hur i hela friden min mamma och min syster klarat av att åka FEM MIL från Viksjö vid sina förossningar förstår jag bara inte?! Det var en helvetesresa att inte försöka kräkas i bilen och då blåste Niklas på rätt bra :)

Från det att vi kom in och fram till söndagskväll är allt egentligen ett enda virrvarr. Från att ha fina värkar till att bli erbjuden kejsarsnitt tjugo timmar senare... Och tredje gången fick vi inte välja längre utan på grund av "lång vattenavgång" förbereddes jag för operation och helt hysterisk av rädsla, besvikelse och sorg kördes vi ner till operation. Vår fina graviditet fick absolut inte ett sådant avslut jag önskat och jag har fortfarande inte bearbetat klart att det allra värsta jag kunde tänka mig faktiskt hände fast jag trodde det var ett skämt när dom ens började prata om det. Den största och viktigaste trösten är iallafall vår otroligt fina unge som är frisk, stark, hel och alldeles underbar!
Några av mina vänner har också varit ett sådant otroligt stöd de senaste timmarna att jag blir alldeles gråtmild stup i ett, jag kommer aldrig kunna återgälda det <3

Och sen den mest fantastiska: min älskade sambo! Han fick så otroligt mycket beröm av alla skift ;) Han var så otroligt stark och peppande och lyhörd och jag är om möjligt ännu mer förälskad i honom nu, vilken man jag skaffat mig! Och vilken upplevelse vi delat! Vi kunde fortsatt tjugo timmar till för att få ett bättre slut, så synkade och vid gott mod var vi, men nu är faktiskt Amos här och det är det viktiga! 

Nu längtar vi hem till att finna vår egen ro. Och jag längtar efter kelpiekräken! Jag är så otroligt tacksam att Ingela passat Tia i över en månad och att mamma och pappa kunde hämta Obelibob i lördags. Jag ser fram emot en liten promenad hela familjen, förhoppningsvis redan imorgon! 

18 kommentarer:

Ingela, Zeb, Indy sa...

Grattis till den fina lilla killen! Vad tråkigt att förlossningen inte blev som du hade önskat men skönt att det gick bra och resultatet är ju fantastiskt! =)

Kicki sa...

Grattis fina ni, jag sitter här med tårar i ögonen. Mest över dina fina ord om Niklas, men också om sorgen att det blev snitt och såklart över glädjen för Amos.

Ta det lugnt nu och sköt om er!

Kram och grattis än en gång!

Anonym sa...

Grattis till er vackra fina pojk! Jag har tänkt på er hela helgen och är så glad att det gick bra, trots snittet.
Många stora grattiskramar från Hanna, Lovikka, Nessi & Frasse

Anonym sa...

Nu är ni en liten, men naggande god, familj :) Jag längtar tills jag får sniffa på er gullunge och med egna ögon se er nykläckta föräldrar!
Kram Challis

Malin Widmark sa...

Åhh, vilken liten sötis till unge! Tråkigt att inte förlossningen blev som tänkt, men ni har ju iaf fått en helt underbar och frisk liten Amos i familjen! =D Tänker på er ofta och ser fram emot att få träffa er! Kraaam

Miranda sa...

Stort grattis & bra kämpat! ;) All lycka till nu.

Malin C sa...

Stort grattis Angelika till din fina son! Vad skönt att det gick bra till slut, och vilket fint namn ni gett honom :)

Anonym sa...

Oj vilken pärs! Försök tänka att förlossningen är en så liten del av graviditeten o resten av era liv. Ni fick en vacker frisk pojke det är det viktiga. Starkt jobbat båda två! eller alla tre kanske ;) kramar // Jenny

Linnea sa...

Grattis!! Äntligen kom han ut lille Amos. Längtar tills jag får träffa er allihopa ;-) Kram!

Lillsiss sa...

Du har fått varit med om en STOR prövning. Se det som du brukar göra med saker som inte går som du tänkt dig: Du kanske kan lära dig nånting om dig själv tack vare det.
Jag är otroligt stolt över dig syrsan! Jag har alltid och kommer alltid se upp till dig! <3 Jag är så oerhört glad och tacksam över att du har just Niklas, han är en underbar människa! Längtar tills jag får träffa älskade lilla Amos. Massor med pussar och kramar från moster! <3 <3 <3

Anonym sa...

Stor KRAM på er!
Blev så rörd av dina fina ord, tårarna rinner hejdlöst - ni är så fina du och Niklas! och nu har ni en liten, liten Amos också. Stort GRATTIS. Förstår att det kändes lite snopet och besvikelse när det blev kejsarsnitt - men det är ju resultatet som räknas i slutänden i alla fall :) LOVE U
/ Tina

Miss Winsten sa...

Ledsen att det inte blev som du tänkt. Men vilken pärs du klarade av! Starka stolta föräldrar. Sitter här och gråter en skvätt, det är ju som sagt viktigast att lille skatten kommer ut, på ett sätt eller annat. Kan förstå att det är jobbigt när man har kämpat så länge som ni gjorde och ändå får avsluta så. Men jag kan ju trösta lite med att ingen förlossning blir som man har tänkt ;) Men jämfört med eran var ju min skit lätt. Verkligen bra jobbat!! Eran kärlek till varandra verkar vara så stor att jag blir tårögd och rörd bara av att skriva!
Grattis igen! Många kramar och kärlek

Berit sa...

Resultatet ser VÄLDIGT fint ut!
Lycka till!
Kram från
Gammelfaster i Göteborg

Krutrut-Lisa sa...

Han är söt som en sockerbit. Grattis igen! Kramar från berget i stan

Hanna Nyman sa...

Vilken sötnos, grattis ännu en gång!
/Hanna

Linda & Nova sa...

Jag har den äran att gratulera till den fina gossen (igen)!! Underbart för er.
Önskar er all lycka och ser fram emot ännu fler förtjusande bilder :)

Anonym sa...

SuperGrattis till världens bästa knytte!! Många kramar Anna och skäggmupparna i matfors

Anonym sa...

Ögonen blir allt mer förgrummlade när jag läser alla fina kommentarer från alla dina goda och omtänksamma vänner. Detta från en morfar som kan intyga att detta var de oroligaste 26,timmarna i mitt liv. Äntligen tycks allt ha landat på rätt plats och vi kan börja och fungera och sova som de gamm folk vi är.
Att han är välkommen och väntad råder inga som helst tvivel om, därom vittnar alla lyckönskningar.
Var nu bara rädd om och bevara denna känsla. Njut nu i fullo så länge ni bara kan!
Kram från en stolt Trippel Morfar!