Sidor

tisdag 15 november 2011

Fuskfjäll!

Jag tänkte lämna hemmet samtidigt som Niklas imorse, runt halv åtta. Men bara just för att jag ville komma till Viksjö tidigt så sov Amos ända till halv nio ...
Väl hemma hos mamma och pappa blev vi bjuden på frukost och snart satt vi alla systrar och våra telningar runt köksbordet. Pappa tog genast tag i punkteringen på däcket och det visade sig att det var TRE hål på slangen! Hur har jag lyckats med det? 
Vid lunchtid kom vi oss iväg, jag, Ingela och Camilla och en drös med hundar för att bestiga Hippaberget och fika lite på toppen. 
Vi gick vill och fick använda vårt gofika i en liten glänta för att fylla på sockernivån då pulsat över två myrar, klättrat upp för ett berg och tagit oss igenom en läskig död skog :)

När vi kom hem igen var vi trötta i benen och rosiga om kinderna! Mamma hade dukat fram supergod kräftpaj till lunch/tidig middag och så hann vi umgås en liten stund till innan vi bröt opp. Tack mamma för barnvakten, pappa för hjälpen (som vanligt) och Ingela & Camilla för en mysig stund på "fjället"! Jag önskar jag kunde göra en sådan tur varje dag, snacka om att man skulle leva länge, det är som medicin för själen!


Min underbara unge i mosters famn!


Karin & Junie!
Hjärta!



Citat Ingela: "Om man sjunker ska man stå still!"


Hundarna fick världens lyckorus när vi tog
oss över den första myren!


I den här skogen var alla träd helt grå och kala
men hade massor av kottar?!

Qeenie fick cattledogryck!
Jag  brukar dra på munnen åt folk som säger
"åh, titta din hund får (ex) 'retrieverryck'!"
Alla verkar tro att det bara är deras ras
som får fnatt! :)

Fikapaus!
Alla hundar (utom Oban då) höll
NOGA koll på om något skulle
tänkas hamna på sidan om munnen ...


"Man tycker ju att man borde ärvt någon slags känsla
för väderstreck" tänkte jag flera gånger när vi fortfarande
inte hittat stugan - "när man har en hel hög med jägare
varav flera är hundförare i släkten". Nog för att vi faktiskt
hittade tillbaka till bilen tillslut, men det var efter lite funderingar
över hur många berg vi faktiskt gått över och hur stor myren varit, osv... 


Ser ni vad vackert!!


Pjuh! Vi hittade tillbaka till bilen efter
ytterligare lite offroad-promenering :)
Hundarna ser oförskämt pigga ut
efter att ha röjt omkring i säkert
två mil! OK att vallhundarna aldrig tar
slut med labben kunde väl ändå
flåsat lite? :)

6 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, vad underbart härligt det ser ut! Kram Challis

annika sa...

Ser helt ljuvligt ut, synd bara att jag inte hann träffa er å ge er en kram.

Jessica sa...

Åh vilket fint ställe att promenera, och fina bilder såklart!
Vill bara påpeka att pudlar faktiskt inte får ryck, dom får pudelfnatt! ;)

Anonym sa...

Var ställde ni bilen egentligen? Stigen är ju snitslad hela vägen från "parkeringen" till stugan? Fast det är iochförsig ett år sedan jag gick där, så det kan ju ha hänt en hel del sedan dess... ;)
Bra att ni hittade hem i alla fall!

Kram från storasyster

Anonym sa...

det var något mystiskt med den där dagen. Ni fick krångla innan ni hittade hem och jag tog av däcket 4.ggr bara för att hitta ett nytt hål varje gång. Denne mystiske har nu också snott mina glasögon "å hett dûm nascht"
Lev väl och kram på er!

Ingela, Zeb, Indy sa...

Vilket fantastiskt fuskfjäll!