Ibland undrar man ju hur man är funtad. Jag började tokgråta idag på Ica Kvantum. Vid grönsaksdisken. Med en storögd Amos i vagnen och en liten tant som sträckte sig efter limen längst opp i hörnet. Någon kran med hormoner i min kropp har sprungit läck... Jag har känt det i flera dagar och nu exploderade det bara. Jag blir fortfarande illamående nu och då och minsta lilla får mig ur spår. Oban & Tuva hade levt rövare när jag kom hem idag, hela köksgolvet var nerkissat och en matta i hallen strimlad. Trots att jag rastat dem innan, tagit bort vattenskålarna då Tuva dricker dem torra annars och dessutom haft dem på gården en halvtimme. Sådant som jag annars hade skakat på huvudet åt och såklart stört mig på men aldrig börjat gråta över. Som tur var fann jag mig på Ica och fortsatte shoppingturen något häpen men också livrädd över att jag håller på att bli sinnessjuk? :)
Usch, det är så jobbigt att må dåligt, det är liksom inte min grej. För lite motion och frisk luft kanske, skulle behöva jobba igång lite endorfiner.
Dessutom går det troll i allt här hemma! Volvon tjuvstannar, Skodan låter konstigt, barnvagnen har haft punka på båda bakdäcken och nu är den skev på ett framdäck, det läcker från tvättmaskinen och knäpper i varmvattenberedaren, mitt bank-ID fungerar helt plötsligt inte... Joråsåatt.
Men sen så är det ju också så att vi har det varmt och gott i vår lilla stuga, hundarna är världens bästa, pojken är det mest himmelska på jorden, jag fick luncha med världens bästa mamma och mormor, min pappa är världens omtänksammaste osv, osv! Man kanske glömmer det lite för ofta och hänger upp sig på det som ger dålig energi?
 |
| Amos myser med mormor & morfar! |
 |
| "Va? Kan du också göra pruttljud morfar?" |
Ikväll har jag tränat hundarna i vardagsrummet med Amos skrikande i soffan. Inte för att han på något sätt var ledsen eller förbannad, utan han har upptäckt sin egen röst minsann! Man kan väl kalla det bra störningsträning? Hundarnas träning skriver jag om på den andra bloggen...
Imorgon är en ny dag med nya dag? Enda sättet att ta sig opp är enligt min mening att bita ihop eller omfamna det och komma tillbaka, lite starkare, lite bättre :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar