Livets första VAB-dagar, isig promenad & jullängtan ...

Dagen har gått i ungefär det tempo som bilderna nedanför visar. Amos har sovit vansinniga tretton timmar inatt med en liten paus i vargtimmen för att hosta lungorna såriga. Jag har mirakelsalva som jag fått av min kanalltomalternativmedicin-vän men inte ens den räckte hela vägen inatt och precis som min lillebror verkar Amos ha lätt för att "snedtända" då han vaknar sådär och blir halvhysterisk. (Iallfall minns jag det så Jon :)

Så där satt jag med en ettåring som skrek och hostade och vred och krängde och grät så hjärtat gick sönder. Då kände jag mig som världens minsta människa och önskade hett att Niklas varit hemma. Konstigt att natten alltid sätter sådan tragik och panik på allting. Oban satt mitt på golvet och stirrade på oss tills Amos äntligen somnat om i min famn, då la han sig tätt, tätt intill oss i soffan och var så varm och tröstande och snarkade som ett helt sågverk. 

Imorse vaknade jag av att lilleman kraxade upphetsat över småfåglarna som kalasade på talgbollarna utanför fönstret. 

Han är alltså mycket piggare idag men trött, så trött! Och det smittade nog av sig på oss andra för vi har varit sega hela bunten, även om hundarna säkert inte alls tackat nej om det erbjudits promenad.

Man har iallafall tid att sitta och läsa när man är hemma
med sjukt barn. Ny prenumeration på Allt i Hemmet har
dimpt ner i lådan och den var fullspäckad av JUL!

Jag är ju ingen större älskare av vintern, men efter att ha bläddrat lite i tidningen fick jag faktiskt en väldig längtan efter julen och snön! Det är ju en fantastisk högtid (även om jag har glömt varför den uppkom) som är till för familjen och framförallt barnen! Och jag kan knappt vänta tills jag får se Karin och Junies förväntansfulla små ansikten när de får öppna sina klappar! Nu kommer ju även Amos och Idalisa vara med på ett annat sätt. Älskade ungar, vad vore man utan er!
I år ska jag utöka pyntet från nejliksapelsiner i dörrpostarna till lampor, röda kulor och annat som kan öka mysighetsfaktorn här hemma! 

Lillemans sinnesstämning mest hela dagen :(

Men det fanns stunder då orken föll på
och vi kunde göra toalettpapperstorn!

Nu viner det minsann runt knutarna! 
Tur att vi bor i ett stabilt timmerhus för det ilar lite av stenåldersskräck i nacken då stormen rasar på. Jag och Malin trotsade vädergudarna ikväll och tog oss en promenad med Amos djupt inpackad i vagnen runt hennes domäner :) Hundarna sprang som vettvillingar mest hela promenaden och påvägen hem i bilen kände jag att det brände i kinderna. Lycka är glada hundar och en fin vän en isande oktoberkväll!