Umeå säkert igen ...

Alex

Simba

Jag & Tia bilade ensam hemåt från norrare norrland mot Örnsköldsallén. Stereon gick varm och jag skrålade, tills den la av och visade "ERROR" på displayen. Kissblåsan behövde akut tömmas i vanligt ordning då jag började närma mig Kramfors kommun men hittade ingen toalett förrän strax utanför Härnösand hos systeryster där de var i full färd med att förbereda grillen.
Väl hemma byttes det om till kalas och så iväg, gott med marängtårta såklart men tanten Angelika gick hem tidigare för förberedning av nästa dag.
Opp i ottan och sen jobbades det från sju till fyra, middag och nybakta bullar hos svärmor, sedan en tvätt och i säng. Och så var det redan tisdag ... Sinnet är lugnt då jag städat lägenheten och cyklat litegrann med Tia för att prova på vilket gick super, förutom att bakdäcket punkterades :) Men det kan man leva med, den har ju faktiskt stått ute hela vintern.
Oj, klockan blir mycket. Funderar på Brukshundklubben imorgon, får se vad kroppen säger.
G'natt!

Bilder från Sticksjön!

Bilderna ville visst inte fastna på inlägget från i lördags då vi knatade runt Sticksjön med hund och unge och eftersom Tildepilde är så förbaskat söt måste jag försöka igen :)

Träningstisdag!

En sak som definitivt ska tränas
på är passitivitet.

Idag fick jag jobba på mitt nya alldeles superbraa jobb och hade en glassig dag minsann. Mormor & mamma mötte upp på lunchen och bjöd på pannkaka och jag fick som vanligt en sådan vääldig hemlängtan, som varje gång jag träffar någon ur familjen. Jag vill liksom bara krypa ner i mammas handväska och inte synas eller höras utan bara vara.
Trots att migränen låg där i bakhuvudet och kämpade för att slå sig fram genom värktablettsmuren gick dagen galant och jag kom hem på strålande humör, en Treo till och dagen var räddad. Ilade till affären för att fylla kylskåpet som gapat tomt mot oss i några dagar och hade nästan lyckorus då jag insåg att vi hade middag planerad fem dagar i förväg, vilken skräll!
Skitstressad knölade jag sedan in mig och hund i Linnéas bil för lite träning på Matfors BHK vilket gick galant och vi har lite nya grejor att träna på. Ska definitivt inhandla en apportbock också och tjuvträna för Tia verkade tycka det var helskoj. Träffade Kiddo oxå, en "kennelbror" till Tia och jag är helsäker på att nästa hund, när det nu blir, definitivt blir en hanhund! Kan inte hjälpa det, that's who I am, en hanhundsmänniska som man så fint säger. Kanske hinner man ångra sig då det inte är på tapeten på långa vägar med en till hund. Nån gång ska ju knodden in också eftersom min gubbe nu börjar närma sig ålderdomen, hela 28 år! ;p

Imorgon ringer väckarklockan 05:45 och ännu en jobbdag väntar. Tänk, vad längesedan jag tyckte det skulle bli kul att gå och jobba! Senare på kvällen är en promenad inplanerad med Malin och sedan med huvudet i "Håll hästens frisk" för jag orkar INTE ha ångest inför nästa tenta.

Åh, vad jag längtar till helgen då jag & Tia ska åka norrut till Elin & CO! Måste bestämt skaffa lite musik så jag kan skråla på vägen också :)

G'natt! /Angel

Dumsnut!

Jag såg till att batteriet till kameran var laddad, hade både objektiven med mig, vädret var fint och det var perfekt ljus, rätt inställning och så tryckte jag av, av bara fan! Sådär, ett trettiotal bilder på bara några minuter och det där kortet med tre kelpies rusande mot kameran MÅSTE bara ha blivit bra.
"Inget CF-kort" stod det då.
Suck.

Kvällen blev iallafall lyckad även om det grämer mig att sim-kortet eller vad man nu säger låg kvar på köksbordet. Vi fick träffa Lexi och hennes flock från Norge, trevliga jänter allesammans! Camilla & Monika som äger Kennel Chocomate är verkligen ambitiösa och deras hundar jättetrevliga. Man blev minst sagt lite sporrad och jag ska nog ligga i lite nu, hehe.

Nu - tillbaka till böckerna. So long!

Promenera med fienden?

Puss min gurka!

Jordens gulligaste unge!

Jaha, imorgon var det dags för tenta igen. Liten klump i magen, men det går nog bra, jag vet bättre hur en kos magar fungerar än min egen iallafall. Dagen kommer ägnas åt att finslipa det sista innan jag lägger ner böckerna och åker med Linnéa & Lilly ut till Kicki och träffar syster Lexi från Norge, spännande!
Igår hade vi en mysig dag med familjen Nilsson-Backlund med promenad runt Sticksjön, gungning och pizza.

Nu blir det kaffe på balkongen och en bit nybakt banankaka som Niklas gjort! Mums!

Vårväder!

.

Klockan var efter sju på
kvällen så de allra flesta
bilder blev väääldigt suddiga ...
Fotokurs nästa?
Men i och för sig ser de flesta
kelpies ut sådär med blotta ögat oxå.
Allt eller inget!

Som ni ser har det vänstra bakbenet
helt förtvinat och jag funderar på
att ta bort det helt ...
Nej, jag skojade bara!
Hon är så jäkla ful ibland ... :)

!#*!%&!# -strumpa!

Idag följde husse med ut på promenix i Bergsåker, det tycker vi alltid om! Vädret var ju underbart med gassande sol och ingen snålblåst som det annars alltid är här i Sundsvall, tycker jag. Bessa var också med då matte varit ute på galej och Leia är hemma med lååångt sår på magen då den eländiga livmodern äntligen är borta.
Veckan som gått har varit toppen, måndagen tillbringades ju hos systeryster i Härnösand och en sväng till farmor & farfar. Tisdag och onsdag klev jag opp 06:50 för att jobba till 16:00 med LUNCH! Helt otroligt, har aldrig haft en timmes lunch och visste inte riktigt vad jag skulle göra de resterande 58 minuterna efter jag kastat i mig maten som man måste göra inom restaurangbranschen. Nej, riktigt så illa var det inte, men jobbet är jättekul och timmarna flyr iväg. Ett plus är ju att jag får jobba med Titti ( www. http://tittutan.blogspot.com/) oxå så man surrar rätt mycket :) Jag hoppas på mer jobb i veckan såklart, men nu ligger fokus verkligen på tentan jag har på måndag *gulp* Skolan har definitivt blivit lidande igen men det får man helt enkelt ta, jag måste ju kunna betala för den lyxiga tillvaro jag lever i. *fniss*

Igår tillbringade jag & Tia några timmar på Matfors BHK och jag ska definitivt dit nästa onsdag också om vädret tillåter. Hon är så jäkla rolig att jobba med och jag läääängtar tills kursen börjar. Vi fick också träffa mamma Lisa och Tia fick veta hur man uppför sig. Tassen har tyvärr blivit lite värre igen och börjar blöda lite smått så framtill söndag blir det lugna promenader så det sista läker ordentligt. Kanske Arnica en sväng till? Det är fruktansvärt irriterande med den där utanpå-strumpan som blir dyngsur och aptung och halkar ner hela tiden. *morr*

Längtar ihjäl mig till nästa seminarium i Mora då både N och Tia förhoppningsvis ska med. Även Fams västgötaspets Frode kommer och Challis' sheltie Miso som vanligt. Det blir fest på fredagskvällen och 5-årskalas. Woho! Tråkigt och vemodigt att det är det sista, jag kommer inte träffa dem lika ofta, men de ska inte tro att de slipper undan för alltid! Jag har bil och jag vet hur jag ska utnyttja den! :)

Nej, kanske man ska ta och läsa om juvrets anatomi innan det blir för sent, i dubbel bemärkelse.
G'natt!

Ps --> Jag måste berätta om en sak som jag tycker är OTROLIGT fascinerande; Lilla leverflundrans livscykel! Här kommer det:
1. I en smittad kos avföring finns ägg ...
2. Äggen blir till larver ...
3. Larverna äts upp av en landsnäcka ...
4. Ut från landsnäckan kommer inkapslade larver ...
5. Den inkapslade larven äts opp av en myra ...
6. Ett slags "gift" gör att myran klättrar upp på ett strå, OCH TÖRS INTE KOMMA NER IGEN!!
7. Kon äter strået ...
8. Kon blir smittad!

Helt otroligt. Mållös!

Lantliv ...

"Neeej, lägg undan den där nu, sluuuta!"

Mamma & pappa har oxå
husdjur. Rasen heter Brahma, eller
"Hakama-höns" som Niklas säger.
(Hakama är en byxkjol som man får
efter visst många graderingar i Aikido.
Ni vet "Den siste samurajen...?"

"Puss syrran!"

Högsta hönset. Flå't, tuppen...!

Fredagen tillbringades hos mina föräldrar på landet tillsammans med nära & kära. Vi grillade (!), drack goa drinkar, skrålade och tjattrade. Framåt midnatt gick vi en kilometer söderut till Folkets Hus där det spelades countrymusik och folk i utstyrslar dansade friskt. Vi 03:00 var vi hemma igen efter kilometern på landsvägen med Niklas telefon som skorrade "Håll mitt hjärta", "Sixteens Tons" och förmodligen lite Cat Stevens som jag förträngt.
Jag slockande på madrassen i lillebrors rum med en kelpie i knävecken (!-igen) och sov djuuupt då Niklas tyckte festen var över och gick till sängs. Jag hörde när pappa gick och la sig, han och jag hade ju dansat mest och bäst så vi var ju med all rätt tröttast :)
Halvvägs in i sömnen hörde jag hur de drog på radion i köket och skrattade och verkade ha allmänt trevligt; fästmannen, systern, svågern och mamman. Hjärnan gick nerför trappen många gånger men ingen av gångerna hade tydligen kroppen hängt med. Tur att man faktiskt får kroppen att lyda då man blir kissnödig mitt i natten, annars skulle jag få mig en otrevlig överraskning på morgonen.

Imorgon ska jag jobba heeela dagen så det räknas inte som en dag i mitt liv. Måndagen däremot drar jag mot norrare breddgrader, närmare bestämt Härnösand för att hämta upp syrran och sen vidare mot Kramfors (?) för att äntligen hälsa på farmor & farfar och få krama på dem litegrann! Senast jag såg farmor låg hon tunn och blek i en sjukhussäng och jag svalde STORA elaka klumpar. Nu sägs hon vara tillbaka i sitt esse, fast en aning mjukare...?
Sedan blir det Operation Fixa Angelika för min syster kan det där med mode och hårfärg och plockning av ögonbryn. Tack och lov, för jag är mode-efterbliven.
På kvällen är det givet Cesar men oxå tårta med bästaste Malin & Ante. Malin fyller visst tant så hon ska väl få nåt fint inslaget, kanske hårrullar...?

Tias tass läker iallafall jääättefint, inifrån och ut som det ska! Hon hoppar på tre ben ibland, men det är som sagt för bandaget tror jag. Hon är en tålig tjej, det är bara då man inte vill något man kan skrika så alla vänder sig och kollar på den rodnande matten.
Nästa vecka åker vi ut till Matfors med kameran i högsta hugg för då kommer en kullsyster som vi inte träffat, och så kanske vi får träffa mamma Lisa m.fl. Det ser vi fram emot!


So long! /Angel

Trasig tass ...

Om man tar Tia i nackskinnet och osar ilska kan hon skrika som en stucken gris, men när hon har en halv centimeter brett sår på trampdynan säger hon inte ett ord. Blir bara irriterad på bandaget och att hon halkar utomhus. Igår när jag la på bandaget första gången såg ut som hon fått BSE (Fam & Challis: Det står för bovin spongiform encefalopati ... *host* :) - alltså "Galna ko-sjukan", hon lyfte benet så högt att hon nästan tippade över. Idag stödjer hon ganska bra på det, men den illgröna döhäftiga lindan kliar väl litegrann antar jag. Iallafall är det sårrengöring och bandagering som står på dagsschemat och såklart supermedlet Arnica in -och utvärtes. Vi har ingen aning vad hon har skurit sig på, bara att trappuppgången såg ut som ett slakthus och jag undrade lite förfärat om hon hade börjat löpa ... eeh - kolossalt.
Promenaderna är sparsamma så det blir inomhussök med blodpudding och jag längtar verkligen tills jag kan börja gå alla dessa kursen jag planerat! Hon är så jäkla arbetsvillig och positiv. Vi fick även beröm idag på Djurmagasinet när vi var där och köpte en ute-strumpa, de tyckte Tia var väääldigt trevlig och väluppfostrad och förbaskat söt. *stolt*
Men för att kunna gå kursen bör man inte jobba endast kvällar och helger så jag har ju förutom sagt upp mig gått till arbetsförmedlingen för att få a-kassan. Eller snarare "betald" praktik så jag saaakta men säkert kan nästla mig in hos någon veterinär här i länet och få denna att förstå att jag är den perfekta djurvårdaren. Va? Nä, men jag har inte alls egocentriska och höga krav.
Arbetsförmedlingen ska naturligtvis krångla och bråka som vanligt och söker det ena papperet efter det andra. Kan de inte hjälpa en som verkligen VET vad den vill göra?! Hjälp mig nu att bli det jag är bra på istället för att kommunen ska behöva betala ut bidrag om 10 år då jag är nedsliten, alkis och bitter på livet. För så blir iallafall den största delen av de som jobbar inom hotell & restaurang och jag tänkte INTE gå den vägen...

Nej, men nu blev det grått. Dags att slita fram dammsugaren och storstäda innan N kommer tillbaka från träningen (Usch, träning ... Något som man verkligen borde göra nu...). Jag har ju köpt ett nytt duschdraperi idag och är lika lyrisk över det som över nya sängkläder. Dårhuset nästa?

Kram! /A

Konstnerven...?

Plötsligt ploppade det upp en massa bra idéer i skallen där jag satt i passagerarsätet på väg ut till Bilprovningen. Vad hände? På måndag åker jag iallafall ut till Birsta, här ska handlas akryl, kol, dyrt jävla tecknarpapper och nån canvas, jag har ju ingenting här hemma, knappt en vanlig blyertspenna längre. Man måste ju ta tillfället i akt så att säga, kanske beställningen som skulle vara klar till jul äntligen kan skickas iväg? *rodnar*

Först & främst ...

... STORT grattis och lycka till (!) till min kurskompis Maria som äntligen fått ta hand om sin sköthäst till sin egen och kan ge honom ett låångt lyckligt liv borta från dessa förbaskade travbanor. Hoppas ni får mysiga stunder tillsammans!

<3

Somliga straffar Gud genast...

Nä, jag är inte troende åt det kristna hållet, men igår hände saker som verkligen fick mig att återgå till det där med att man ska vara ödmjuk och inte vara högfärdig och skrytsam ...

Jag skickade ett lååångt mejl till Uppfödar-Kicki och drog på om hur HELT PERFEKT Tia är! Så duktig att vi många gånger funderar på om hon faktiskt är förprogramerad. Jag skrev att hon är så uppmärksam och följsam och kommer som ett skott på inkalling. Vid kvällskissningen när jag gick där i mina egna tankar upptäckte jag plötsligt att hunden var borta! Hon brukar alltid hålla sig inom synhåll och var nu puts väck. Mörkret gjorde ju sitt men jag använde min katt-syn och fick se henne stå i godan ro med nosen i något borta vid grannarnas staket, iallafall 30 meter bort. Hon lyfte på huvudet och kollade på mig innan hon fortsatte gegga runt. Jag gick mot dörren och gömde mig bakom häcken. Nej, kvar stod hon fast matte var borta. Kanske någon väääldigt intressant, typ ärtbart, tänkte jag och ropade "HIT" en gång med min otroligt myndiga, rungande röst *host*. Inte en endaste rörelse åt mitt håll utan hon fortsatte ytterligare några steg bortåt.
Luften gick ur mig kan man säga. Jag satte händerna i sidan och skrek, grannarna svor säkert över det och trodde skatorna hade slagsmål igen.
Då kommer räven lunkandes, heeelt bekymmerslös. Totalignorerade mig och satte sig på trappen för att bli insläppt. Vad ska jag säga?

Jag skrev även att hon är sååå klockrent rumsren.
Vi satte oss i soffan med skålar av diverse godsaker och tittade på en äcklig skräckis. Eller ja, Niklas tittade och jag jämrade mig bakom filten. Tia såg på mig med sina allra raraste ögon och ville naturligtvis oxå sitta där vi hade så mysigt. Jag bäddade på golvet åt henne (ja, pappa, jag vet att jag är väldigt pjåskig med mina hundar :) med kärleksnästet, en filt och en kudde och hon började så nöjt bädda lite extra. Så sätter hon sig ner och PINKAR på dynan!! Nä, nu jävlar får ni förklara för mig varför hon gjorde så?! Det hann inte bli många droppar då jag reagerade blixtsnabbt och förmodligen väckte grannarna igen.

Man ska inte skryta och Tia ÄR fortfarande vår pärla såklart.

Idiotförklaring 2

Jag vet att jag idiotförklarat vissa angående storleken på Pepsi, 30 cl eller 50 cl... Nu kommer nästa. Det är faktiskt ganska roligt och vi brukar skratta gott åt det.

Några killar kommer insläntrandes, de ser ut att gå på högstadiet men brukar faktiskt oftast vara äldre, kanske gymnasiestudenter. Finniga, oklippt hår och byxorna i knävecken. För långa armar och ben, kanske de växt lite för mycket under natten och inte riktigt vant sig, för extrimiteterna tycks ibland leva ett eget liv.
De får ett bord och varsin meny och jag frågar efter dryck.
- En öl! säger en av dem och jag nickar.
- Vilken sort? fortsätter jag och bläddrar fram till sista sidan åt honom där alla sorter finns.
- Ööh...
Han pekar på en och jag kluddrar ner det i blocket.
- Kanske du kan ta fram till leg under tiden jag tar de andras dryck? säger jag helt oviktigt och vänder mig till nästa gäst. Då kommer det, det slår aldrig fel!
Alla vid bordet börjar skratta högt och sådär ojämnt som bara tonårskillar kan. Det kommer kommentarer som "du måste visa leg, din barnrumpa" och andra osäkra halvt hysteriska meningar, som om de behöver övertyga sig själv om något...
Den första killen plockar fram plånboken ur bakfickan som för övrigt sitter fast i en sådan där kedja vilket var poppis under min högstadietid... Han skrattar lite överseende som om jag gjort något fel pågrund av min okunskap eller något och ska inte känna mig förlägen för att jag missbedömt hans ålder så grovt.
- Jag tar det som en komplimang att jag får visa leg, säger han och jag vet inte - försöker skratta charmigt?
Jag tar legget som oftast är ett sådant man kan göra på banken och drar på mungipan för han är ju faktiskt arton, det är man ju om man är född i slutet på 1989 eller början på 1990.