Sidor

söndag 24 maj 2015

Sunny sunday!

Den här lediga helgen gick ju i ett jehu...
I fredags efter jobben blåste vi ut till Viksjö och blev bjuden på gomiddag. Min raraste lilla stålmormor var med och som vanligt så hade mamma och pappa tänt ett ljus vid morfars fotografi. På lördagmorgon svidade vi om till konfirmation - som jag missade eftersom jag rände efter den lille marodören hela gudstjänsten - men efteråt fick vi mat och fika hemma hos Karin och hennes barn (som snart är lika gamla som oss?) Åh, vilka fina ungar det är de också! :) När jag klampade in i deras familj var yngsten bara tre år, nu har han mörkare röst än Niklas och piercingar i ansiktet! 

Den här lata söndagen har vi fångat.
Morgonen tillbringade jag med hundarna så de protesterade inte direkt när jag stängde in dem i hallen för natten. Båda två fick gå ett spår, som gick skit, men jag försöker tänka att det är ju en del av träningen också. Jag parkerade nere vid fabriken så jag kunde låta dem bada och springa av sig en stund innan träning. Och den gick iallafall bättre! 

















Efter lunch åkte vi ner till Djävulsdalen eftersom Niklas spräckt sina sista jeans :D Det blev dock ett kort besök då Henning är på gång att bli sjuk och var helt slut efter en timme. Vi köpte iallafall med oss glass hem och tillbringade en liten stund på gården. Nu har Niklas åkt på träning och jag tänkte ställa iordning för morgondagen då jag och Amos åker på jobb och dagis igen, lilleman får vara hemma med pappsen. 










torsdag 21 maj 2015

Med hopp om sommaren!

Nu har jag börjat jobba igen! 
Och det går strålande än så länge, både för mig och för de småbenta på deras dagis. Henning tycker det är spännande och har inga invändningar mot någon av pedagogerna på avdelningen. Enligt dem är han lättsam (?) och nyfiken och gillar att vara ute :) Det enda jag kan tänka mig är ett problem är det där att sitta still och vänta på sin tur... 

Jag vet att jag en dag kommer tänka tillbaka på småbarnstiden med längtan men just nu är jag så tacksam över att det första året är över och att vi nu kan få se våra pojkar upptäcka världen! Henning är ju av en helt annan kaliber än sin storebror, jag upplever honom som nyfiken, otålig och med både gott självförtroende och självkänsla! Men med det kommer också lätt för att bli stressad och andra starka känslor ;)
Amos var i hans ålder mer eftertänksam och hade större intresse och tilltro till djur än främmande människor. Medan Amos är klurig och tänker mycket, verkar Henning ta det som det kommer och bara löser det eftersom liksom...

 Mina ungar, kan fortfarande inte förstå att de 
fantastiska små varelserna är mina ungar!





Amos har börjat intressera sig för bokstäver och ljudar ofta första bokstaven i ord och även om det blir fel ibland har han ett fantastiskt minne (tänk bara vad mycket annan nyinlärning som också trängs i hans huvudkontor!) och upprepar ofta "O som i Offan", "I som i Idalisa" osv. Han har skrivit sitt namn själv helt spontant nu i veckan, vi blev helt förbluffade! Han gillar bokstaven "H som i Henning" som man kan göra med hjälp av fingrarna. 
Annars är nog Amos favoritsyssla just nu att umgås med grannpojken Alvin, en robust liten kille som drar med vår försiktige son på lite vildare lekar. Så otroligt tacksam över våra grannar, de är som familj för oss nu!


Idag var jag ledig så vi spenderade eftermiddagen på Norra Berget med Linnea, Lowa och Nikki - kollade på djur, fikade och härjade i lekparken. 













På hundfronten börjar jag se en ljusning. Jag vågar hoppas på lydnadsklass 3 med Oban i höst åtminstone, en start i appellen och diplom i rallylydnadens avanceklass. Jura kanske också ska startas i en appellklass spår då jag mer och mer uppskattar denna inte helt lättsamma sport :) Jag hade vid det här laget hoppats på att kunna starta i freestyle men jag har pga omprioriteringar missat alla Umeås tävlingar i vår och sen ligger alla andra tävlingar minst 40 mil söderöver :( Vi ska iallafall se till att ta ett diplom i rallyns nybörjarklass och starta en lydnadsetta...





Life is good!