Den där vardagslunken ...

Att vinka av gubben i dörren som en riktigt duktig husmor efter att ha ätit frukost tillsammans framför TV4:s Godmorgonsverigellervaddetnuheter trots att man själv inte börjar förrän mittpådan, det är lite vardagsmys i mina ögon. Hundarna är sömndruckna och kisar välkomnande när man hasar sig till badrummet med morgonrocken på vid gavel och de rör sig inte en tum förrän man skramlar med matskålarna eller det risslar i kopplen (koppel förressten, någon som har några till övers?). Sedan ägnar man resten av de tidigare timmarna att gå rundan på nätet och läsa allas uppdateringar tillsammans med en kopp te samtidigt som man sneglar lite missnöjt på klockan som går lite för fort. Det är ju ändå den där todolistan och även om den förminskats något så läggs det ju till grejor.
Men idag är det ju fredag och bara det sprider en känsla av välbefinnande även om man jobbar en bit in på kvällen. Kanske är det den stundande hösten som gör det? Behaglig skymning, krispig luft och sommaren som rensas ut för att pånyttfödas efter vintervilan. Hemmens tunna bomullsgradiner plockas ner och filtarna åker fram på soffryggarna, myggnätsfönstren stuvas in i förråden och ljuslyktorna plockas fram att pryda varenda ledigt utrymme. Bekantskapskretsen förminskas något för att dammas av igen till våren, men med de allra närmaste delar man höstmörka sena kvällar med i filmsoffan eller i klubbstugan. Senare hamnar spårpinnarna längst ner i ryggsäcken men skidor inhandlas, trots allt är ju hundfolket lika trogna varandra och sina pälsklingar.
Vem kan inte tycka om hösten egentligen, den är ju full av möjligheter!

Linnéas Nikita (svart) och "Den Stora Bruna Tjocka" ;)

"Undrar vad det är som kittlas under magen...?"

Tinas Sulan och vacker utsikt från
Kicki och Björns hus.

Knäppkelpie Sulan...

Mamma Ilandra och en av valparna som gett sig
på Kickis bladpersilja...

Idag är jag ledig, igen. Vaknade med sprängande huvud och någon slags träningsvärk i ländryggen, vi måste verkligen ta oss i kragen och köpa ny säng, annars är vi invalider innan femtio. Efter att tvätthögen förminskats något följde jag med Linnéa till Matfors för att rasta hundarna och kolla till valparna. De växer så det knakar och de utvecklas i rasande fart, jag är fruktansvärt avundsjuk på Hanna och Linnéa som får sådana trevliga hundar. Den svarta tiken är verkligen något speciellt! Hon har både utseende och hjärna och det ska bli så kul att hon ska bli en i gänget. Aussie Actions Red Neccesary och Aussie Actions Red Ness ska också stanna inom vänskapskretsen, det är bara så synd att Hanna, Lovikka och Ness bor så fasligt långt bort! Tack och lov för internet. Sulan (som är valparnas brorson) har också växt på sig och tolv veckor gammal tänkte han att nya kelpievalpar borde tillverkas och uppvaktade Tia flitigt. Hon den hyndan var genast med på noterna. "Mrs Robinson" liksom...

Valparna fick tulta omkring en stund innan de större fick bada pool. Jag lånade en av flytvästarna på torkvindan för att få i Leia i vattnet och allt var väl och ve tills hon kom upp och hade spräckt den längst sidorna. Pinsamt! Tjockisen <3
Nu är Niklas på date med bästa vännen sin så jag spär på huvudvärken genom att glo framför datorn. Hemmet är mer eller mindre kaos igen då vardagsrummet ska få sig en minimakeover, känns lika hemtrevligt här som i skolaulan. Det är ju bara så jääävla jobbigt att flytta bokhyllor! Och med tanke på Niklas glansigt panikartade blick och förskräckta "ååånej" när han kom hem från jobbet så kommer jag inte bli erbjuden hjälp. Jag kommer alltid till en punkt då all energi rinner av en och så blir allt stående och irritationen växer. En djupdykning i IKEA-katalogen och nya idéer en stund, var nu Niklas har gömt den...?

Igår gav vi oss ut i skogen igen för en sökrunda. Fem hundar gick som smort och det blir fanimej bara roligare och roligare. På tredje skicket hade Kenneth gått en bra bit in i rutan och gömt sig sittandes mellan två stenblock och det tog ett tag för Tia att få tag på honom. Roligt att se att hon inte gav upp, trots att hon hittills haft så pass lätta övningar så hon hittat figuranten ganska snabbt eller så misslyckats totalt. Nu fick hon ju använda hjärnan ordentligt och det gav resultat. Fjärde och sista skicket gick klockrent. Hon kommer även ända in med rullen och om hon släpper behöver man bara be henne hämta den igen. Nästa steg är att hon ska hämta rullen hos figgen och komma självmant till mig, utan att jag behöver ropa. Det går verkligen som på räls det här och plusset är ju att vi har en trevlig kväll med tokigt hundfolk. Några händer kantareller snokade Kenneth också reda på medan jag inte behövde anstränga mig särskilt mycket utan fick dem serverade i en plastlåda som Robban plockat ihop på sin promenad med Leia. Kantareller eller svamp överhuvudtaget är inte något jag föredrar, men det känns ändå som jag har en guldtacka i kylskåpet. Ska de ligga i kylskåpet förressten? Måste ringa mamma omedelbart.

En mörkbrun divansoffa med grönrandiga kuddar är en början. *blädderblädder*
Mmm. Randigt...

Klockan är redan kvart över sju. Men det hinns med en dammsugning och en runda runt Norraberget med smstrafik till alla jag inte hört av mig till de senaste dagarna då det inte har funnits någon uppkoppling från fingrar till skalle. Todolistan ska skrivas om och vissa punkter ska strykas. Mamma sa idag att jag har ett kontrollbehov och jag kan inget annat än skarpt hålla med. Todolistan är en stor del av min dag, men ni ska inte tro att där bara står måsten, utan också sådant som jag liksom vill klämma in där bland de mindre roligare raderna. Ord på papper får en att se klarare, just därav en lista. Har man som jag huvudet i det blå så är det en räddning från att förlora alla sina vänner och kontakter också. Finns det inte med på listan så finns det oftast inte med i skallen heller. Länge leve listan!

Hur fixar ni vardagen?

Det är inte klokt vad kameran blir lämnad hemma mycket nu för tiden. Jag har liksom kommit till ett stadium där jag förväntar mig mer av mig själv men har ingen aning what so ever hur jag ska uppnå det. Alla bilder känns händelselösa, fadda och likadana. Övning ger färdighet men VA FAN, jag är en latkorv :o

Jag har hittat en ny blogg där en kvinna skriver om sitt jobb som veterinär och sitt liv som trebarnsmamma, intressant läsning som väcker en del ilska ibland då man hör hur folk behandlar sina djur! Ett exempel var en människa som lämnade in sin katt för att bli av med fostren, bara det att katten var högdräktig och hade inte långt till födseln! Det är alltså fullt livsdugliga ungar som plockas ut och avlivas. Det värsta var ändå att det var NIONDE gången! Fattar ni?! Hur kan man bara vara en sån urbota idiot?! Vissa människor borde inte få ha djur, precis som Hanna sa. Och vissa människor förtjänar inte ens att få vandra på denna jord.
Den här beundransvärda veterinären tog iallafall då hem kattungarna till sig och födde upp dem för hand och hittade sedan hem till var och en av dem. Vad säger man? Jag har inte ens gjort något som kan mäta sig med den människans bragd.

Ikväll har vi tränat sök och som vanligt är ju Tia en stjärna i mina ögon. Plockar lösrullen och springer heeela vägen in till matte och dessutom jobbar hon på i alla fyra skicken. Jag hade på tanken att ge upp söket då hon tycker människor är rätt äckliga, men nu är det ju bara att bygga vidare, go with the flow liksom. Tinas lilla Sulan var med oxå och man kan inte bli annat än bli avundsjuk när en elvaveckors liten parvel vindar och tultar rätt ut i famnen på figgen, helt klockrent!

Imorgon kliver jag opp i ottan för att promenera hundarna och sedan jobba igen, skönt, börjar bli trött på all den här ledigheten :) På lördag åker vi till dalarna för Niklas brorsdotters namnceremoni. Lite panik har jag då jag har gjort "doppresenten" själv och inte är speciellt nöjd. Paniken över klädvalet är över iallafall då jag har en granne som är en ängel och lånar ut från sin snygga garderob!
Att sitta i en bil och åka massa mil känns dock inte lockande, hoppas nacken håller. Nu är jag faktiskt jävligt less på att några dagar i månaden må som en gammal kärring, allt blir lidande och jag gruvar mig till och med för att kampa med hundarna. Herr Osteopat nästa när lönen kommer.
Herr Osteopat får mig också att tänka på att jag i något svagt ögonblick lovat att jag ska börja träna aikido igen efter fyra eller fem års uppehåll. *svälj* Inte för att lite bättre kondis, koordination och smidighet är något man bör klaga på. Vi får väl se hur det går.

Ok, trött dravel och babbel märker jag. Ska krypa ner bredvid korsordslösarn, ladda inför morgondagen bland älskade arbetskamrater och njuta över hur fantastiskt livet kan vara då man har tak över huvudet, en gubbe som tar hand om en och härliga människor i ens omgivning.

Tävlingen!

Caruso jobbade bra trots att jag snubblade över honom några gånger, inte alls van med en sådan liten :)
Vi nollade apporteringen och hoppet, annars var det åttor, nior och tior. Skitkul var det och jag var inte alls speciellt nervös! Kenneth & Dojan vann naturligtvis - grattis! Nu har ju de tagit LP1 och börjar träna till tvåan, men snart är vi ikapp och då j*vlar ;)
Linnéa genomförde tävlingen trots att kroppen inte ville vara med och nollade tyvärr tre moment, men alla de andra gick galant!
Man får ju definitivt blodad tand och nu bläddrar jag fram nästa tävling!

Utflykten i fredags resulterade
i en korg med Karl-Johan, fika
med utsikt från pappas jaktstuga,
jättemysig kväll på altanen och
några glas rött!

Två av flickorna på Aussie Action's!

Hannen har tyvärr avlivats då det visade
sig att han hade en förlossningsskada.

Gamla Freja visar var skåpet ska
stå då det gäller simning!

Idag är sista dagen på semestern. Två veckor har gått i rasande fart samtidigt som jag varje dag förundrats över att det var flera dagar kvar! Nu känns det helt okej att kliva upp tidigt imorgonbitti och motionera hundarna innan arbetspasset. Idag har jag egentligen en massa saker jag borde ta tag i men det är också en sådan där dag då allt går i slowmotion... Usch. Klockan tolv tar jag hundarna med mig ut till Matfors och tränar lite, det får en alltid att må lite bättre, men todolistan kommer fortfarande vara lika lång när jag kommer tillbaka. Kräk.
Igår flyttade Fina till Uppsala för sitt nya jobb också, känns sådär. Tråkigt att hon inte finns i trappen bredvid men jag är glad att hon vågar göra det hon vill! Leia kommer bo här till och med fredag så får vi se sen hur det blir.
Okay, todolista var det ja...

Kärlek

"Ja ä intä bittär..."

Wow, vilken hund jag har. Linförighet som en gudinna, hyfsade sättanden nu, pangibacken på läggandet och en raket på inkallande. Jojo. Sa jag att jag inte kunde tävla på lördag? ;)

Stoppade näsorna i valppälsar hos Kicki & Björn idag, gaaah! Otroliga små individer redan fast de bara är tre veckor. Den svarta tiken är eeeeeeh - bestämd av sig, den lilla röda är ju så jävla sockersöt så man vill visa upp henne för hela världen och den större röda verkar vara stencool. Hannen är som en björnunge, hoppas köparna i Florence förvaltar honom väl.

Usch, imorgonbittida ska jag sitta i tandläkarstolen och gapa tills hålen är igentäppta. Knut i magen och en önskan om att kanske få sövas ner... Belöningen är att efteråt få strosa ut i skogen och plocka svamp med min älskade mor och min älskade gubbe och två hjärnlösa hundar.
Jag har även en lååång todolista som jag kommer ge blanka fan i. Vad nu? Måste vara penicillinet :D

Semester och SÅ mycket att göra ...

Min vän Challis' nyaste familjemedlem; blandisen Linnie.
Så söt att man smälter ...

I tisdags landade vi på hemmaplan igen efter sex dagars semestrande hos familj och vänner. Prisad vare Kåvepenin faktiskt för annars hade de soliga dagarna tillbringats i soffan och det hade känts så förbaskat bortkastat. De första dagarna sälade vi omkring hos Niklas pappa och blev bortskämda, mest jag såklart då min man köpte mig jeanskjol, jacka, linnen och en söt tunika. Barnsligt själaglad blev jag. Hett som faen var det i hufvudstaden också och huden har blivit svagt pepparkaksbrun istället för mjölkvit.
På lördagmorgon dumpade jag Niklas och tog med mig Challis och Linnie ner till Fam i Linköping där vi gottade oss i lantlig luft, skratt, hästdoft, gräs under fötterna, glada hundar och ett lugn som inte finns någon annanstans. Jag saknar dem redan!
Det blev ett stopp i Västerås hos Niklas bror med familj med ännu ett mål god mat och trevligt sällskap innan vi tankade skräpskodan och äntligen åkte hemåt. Home crap home, som Niklas brukar säga.

Idag har lägenheten "gåtts igenom" som jag brukar säga och saker sorteras, byter plats och slängs. Imorgon fyller Niklas 29 (shit!) så smörgåstårtan dukas fram 12:00 och innan dess ska det städas och rastas hundar. På kvällen är det Matfors BHK som gäller, med genrep inför tävlingen på lördag och så ska vi väl leta några förirrade människor i skogen :)
Nu ikväll tränades det en kortis på Sundsvalls BHK och Tia gick naturligtvis som en klocka! Bra det, men jag har "omanmält" mig med Linnéas Caruso på lördag istället eftersom Tia började löpa imorse. SKIT.
Även om jag helst vill ta LP1 med Tia innan vintern så är det ju inte dumt att få lite tävlingserfarenhet fast med en annan hund. Hoppas bara han vill samarbeta :) Om inte Leia var så skräpig och åt meducin för tillfället hade jag kunnat testa med henne, men så är det på livet. Snällt att jag får låna en av Linnéas iallafall. Hur skulle det vara med en hund till..............................?

Det är så mycket jag vill göra! Från små saker som att måla om möbler, sy en kudde eller köpa nya sängkläder till att läsa till något jag verkligen vill jobba som, starta eget eller köpa en gård. Ett steg skulle vara att kanske gå en fotokurs... Att ha haft systemkamera i två eller tre år och inte ha en aning om vad slutartid, bländare och sånt krafs är för något är ju fan skandal! Livet har gått från en jag-är-ganska-nöjd-där-jag-är-fas till en där jag känner att jag vill utvecklas ett steg, hur vet jag inte än. Men vad vore målet utan själva resan?

Idag är det iallafall ännu en kväll av semestern och jag ska ta en varm dusch, poppa lite popcorn och slå på en förhoppningsvis bra film...

Herrå!

Jag har fått träffa Cilla&Roggas Sixten,
på håll då såklart pågrund av sjukan.
Men söt som socker är han!

Fina som romersk krigare & hjärtat mitt som massaj
på maskeraden i fredag :)
Fina va? (haha)

Imorgon åker vi till svärfar i fyra dagar och sedan skiljs vi åt för att hälsa på varsina kompisar längre neråt landet. Två veckors semester kommer gå i rasande fart!
Under veckan ska jag & Tia träna varje dag, nästa tävling är ju på lördag då vi kommit hem *svälj* Den här gången har jag dock inte lika höga krav eller press på mig med tanke på att vi tränat ganska lite sen sist. Motivationen har inte funnits där i och med att jobbet tagit rätt så mycket energi och sedan när det inte blev någon valp, men nu när jaget tillbaka där det ska vara så det är dags att krypa ur skalet och börja engagera sig i livet igen. Man är sin egen lyckas smed som jag brukar säga. Så gott det går iallafall.
I fredags var vi bjuden på maskerad och hade fått i uppgift att klä ut oss som någonting från Kenya. Massaj och bondkvinna blev resultatet och jag tycker vi lyckades rätt bra trots en och en halv timmes kladd med mörk hudfärg som hamnade mer i handfatet än i ansiktet. Kul hade vi iallafall!
På lördagseftermiddagen började basilluskerna härja i kroppen och sedan dess fram till imorse har jag varit halvdöd i feber och halsfluss. Pjåååååååål tänker ni nu men jag är faktiskt van mina fyratimmars förkylningar så jag känner mig rätt trasig :)

Ses om en vecka! /A