Tjock & omotiverad...

Usch, jag går alltid ner mig lite när jobbhelg väntar. Det har känts så himla bra ett tag, men på vårkanten får jag alltid panik och tänker att ska jag faktiskt vara kvar i kaoset en sommar till?! Verkligen? Är det värt det?
Nej, det är det inte.
Min arbetsplats och framförallt arbetsgivarna och arbetskamraterna är de absolut bästa jag haft, men jag är så less på serviceyrket så det börjar bli riktigt svarta tankar och negativ energi runt det. När ska jag bestämma mig för vad jag verkligen vill göra?
Jag är bra på att organisera och samordna, jag gillar att jobba med kroppen och älskar belöningen ett färdigt projekt ger... Jag gillar också tanken och planeringen för att ge en kund en bra upplevelse - jag är bara inte ett dugg intresserad av att vara den som presenterar det för den. Att alltid vara tillgänglig och till tjänst äter upp mig inifrån.
Inte för att jag ser mammaledigheten som en ledighet... men det ska bli skönt att komma bort från människor. Kanske jag kommer på vad jag verkligen vill göra? Det är bara så tråkigt att det inte inkluderar min nuvarande arbetsgivare, eller de jag jobbar med.


Den här veckan fram till imorgon har bestått av väldigt trevliga arbetsuppgifter; kalasrummen på jobbet ska målas upp igen fast på övervåningen :)
Utöver arbetsdagar som gått i rasande fart har det blivit mycket fysisk aktivering av rackorna, förutom ikväll då det var ungdomsträning på klubben. Tias träning gick bra även om motivationen var noll från min sida och Oban kunde inte ens komma ner på planen idag. Imorgon blir det lång skogspromenad och uppletande, medicin för själen! 


Eftersom jag jobbar långa pass hela helgen och är så grymt osocial och människoskygg efter dessa hysteriska dagar så kommer nog inte bloggen uppdateras förrän till veckan igen :) 
Med ny energi och ny motivation!
Nu ska jag krypa upp i min gubbes famn och småprata med vår bebis <3

EFIT - Ett foto i timmen 2011-03-26

09:00-tiden
Första frukosten: Varm choklad
och lingongrova med ost.
Vi har tagit en rejäl sovmorgon
och hoppar från säng ner till soffan :) 

10:00-tiden
Vi är fortfarande lika slöa :)

11:00-tiden
Jag äter frukost nr 2 som inte är ett
dugg nyttigare: jordgubbskräm!
På TV:n visar dom nåt
puckat program om en familj som
söker en hund? Bättre var det iallafall
än "Tokyo Dogs" som sänkte min syn
på japaner rejält kan jag säga.
Vilka idioter det finns, de var ju
till och med dummare än amerikanarna.

12:00-tiden
Husse "motionerar" hundarna ;)

13:00-tiden 
Vi åker en sväng till Birsta ändå och tar
en omväg till Bosvedjan för att kolla
däcken. Eh - alltså jag assisterar genom
att stå bredvid och gnälla över hur kallt det är...

14:00-tiden
Fika på Charm.
Skjortan är visst liiite för spitt  *host*
(Mobilbild)

15:00-tiden
Nu är vi hemma igen efter att bara ha
handlat hälften på listan.
Men efter fikat märkte jag att mina fötter svullnat
till det dubbla, kläderna satt jättetajt och stacks
överallt och sen var det ju bara massa andra
idioter ute för att göra vår dag till pest och pina
genom att trängas och bilda köer och sånt skit...
Men jag fick iallafall mitt smink och ett par vida
härliga träningsoverallsbyxor :)

16:00-tiden
Surfar och bloggar om O-kullen som
idag blir ETT ÅR.
Ofattbart!

17:00-tiden
Gör oss redo för att åka in till City och
gå på restaurang!
Sms:ar lite med min fina vän som
fick en liten flicka igår eftermiddag.
I maj får jag träffa dem, tjohoo!!

18:00-tiden
Väntar på maten på Ming Palace.
Det var JÄTTEGOTT.
Obs! Detta är en mobilbild och den
randiga tröjan skapar en synvilla,
SÅDÄR tjock är jag inte ;)

19:00-tiden
Anländer till Backlund/Nilssons för
en skogspromenad ...

'

20:00-tiden
... och efterföljande fika :)
Tack för ikväll, lika mysigt som vanligt <3

21:00-tiden
Säger till Niklas att Birsta ser ut
som en egen liten stad nuförtiden ...

22:00-tiden
Den här bilden får avsluta EFIT.
Jag ska byta om till Onepiece och slänga
mig ner i soffan bredvid mannen och kanske somna i en bok...

Grattis Aussie Action's O-kull!

Inte klokt vad fort tiden går, för ett år sedan närvarade jag vid Ilandras valpning då Oban och hans ohängda syskon kom till världen. 

Grattis på 1-årsdagen Oban, Oyster (Olivander), Gismo (Opal), Livan (Olive), Olympia, Oya & Obelix!

Vilket gäng dom är!

Oyster är redan proffs på räddning och

kommer utan tvekan starta både lydnad

och freestyle i sommar, så hängivna

och duktiga mattar som han har.

Gismo är kullens snygging och startar redan

i vår i appellen, säkerligen klass 1 i freestyle

innan året är slut också :)

Livan hittade sitt hem till slut, här

i Sundsvall hon också! :)

Olympia reste långväga för att hitta

sin fina familj men så rara som de är

så har de ändå varit med på allt vi

valpköpare från AA drar igång.

Oya som är kullens enda svarta tik

är ett yrväder utan dess like men ingen

tvivlar väl på att hennes matte kommer

ta dem till lydnadschampionat precis

som med sin första hund :) 

Obelix, han som kallades "Skrikarn" pga

sina röstresurser är väl den ende jag inte har

någon koll på. Han skulle bli renvallare om jag

inte minns fel!

Oban Silverrygg, The One and Only fortfarande! <3 

Kelpiehög!

Oban

Att ta ett beslut ...

Obs! Detta är ett långt och hundigt inlägg!

Idag har jag tillbringat nästan fyra timmar på Matfors Brukshundsklubb och tränat hund i ungefär sju minuter av dem. Ändå var detta en av de bästa träningskvällarna någonsin! :)
För jag har en plan. 
Jag har tagit ett beslut.
Ett beslut på någonting jag egentligen haft i bakhuvudet sedan problemen började, och det gäller såklart Skräcken. Eller Det Lilla Helvetet som han också kallas.
Vår relation har aldrig varit perfekt och det är alltid en liten kamp om hur man uppför sig. De senaste sex, sju månaderna har jag försökt med nolltolerans, vändauppochner, ignorera eller lock och pock. Inget av det fungerar. Jag har sedan länge förstått att det brister i ledarskapet, frågan är bara hur och hur jag ska stävja det. 
Vi har diskuterat fram och tillbaka jag och Niklas och vi är överens om att Oban inte köper hårda metoder och är en individ som behöver mycket närhet, men han är absolut inte en vek hund! Han är otroligt lättstressad och uttåtagerande, reaktiv som det kallas? 


Detta är ett för mig så stort problem att det får mig att må dåligt VARJE dag och det är så otroligt energislösande. Sedan att andra inte ens ser det som ett problem eller feltolkar hans signaler ger jag blanka fan i, jag vill att min hund ska vara lycklig och jag ser att han inte är det i dessa situationer. Skillnaden mellan Obans felbeteenden (osäkerhet, stress och utåtagerande med skall/morr) och Tias felbeteenden (fjaskig, miljöstörd, rädd för män) är att Obans beror på mig och Tias pågrund av dålig mentalitet. Jag tror inte Oban hade visat de beteenden han har idag om det inte berott på mig! Och jag tror Tia hade varit en av de värre i sin kull om det inte berott på mig, för det slags ledarskap jag utövat har fungerat klockrent på henne och hon litar till mig till hundratio procent, vilket inte Oban gör alls. Frågan är om man överhuvudtaget har något utbyte av mig?   


Vårt problem är alltså att han tar till skall i mångt och mycket! Men det är skallen som skvallrar om osäkerhet som gör mig ledsen och nedstämd, det andra är bara normalt vid den hälsosamma upphetsningen vid lek osv. 
Exempel är möten/öppna en dörr/säga varsågod. Allt där minsta lilla upphetsning är inblandat. Det kan räcka med en bil som dyker upp i en korsning. Och möta människor på en väg resulterar alltid skall och morr med rest ragg! Det spelar ingen roll om det är en ensam människa, tjugo stycken eller om de har hund eller inte. Tro inte att han kastar sig i kopplet eller gör utfall! Nej, han går så jävla fint vid sidan. Men det är hela hans varelse som utstrålar osäkerhet och det är ingen skillnad vare sig Tia är med eller inte. Han kan till och med sitta med ryggen åt och ha full ögonkontakt och ändå ge ifrån sig ett skall. Han litar inte ett dugg på mig, eller Tia för den delen. Och han har verkligen inget emot människor egentligen så det är själva situationen och trots sin tonårsålder är han väldigt duktig bland andra hundar! Han kastar sig genast på rygg för hundar med självkänsla och skulle aldrig komma på tanken att utmana en annan hanhund som är normalt funtad i huvudet. Däremot har han (som femmånaders) lagt ner en tax som red på allt och var lite allmänt störd och när valpar/unghundar blir för störiga och oförskämda säger han till, tyst och med jättemycket pondus. Sen tycks han verkligen hata sin bror Gismo och det är verkligen av hela sitt hjärta! :/


Förra veckan bestämde jag mig för att lägga ner all lydnad och freestyleträning för ett tag tills motivationen ramlade på. Ibland blir det ju så. Och att först behöva bli på dåligt humör för att jag inte kan hantera situationen gör ju inte att man blir mer upplagd direkt!
Jag tänkte att jag bara ska köra på de dagliga promenaderna med inslag av uppletande och pinnstigar och så fort det tinat börja cykla. Jag tänkte undvika brukshundsklubben och situationer där jag kan misslyckas - tills jag hade en plan.
Och efter ex antal timmar med Linnea har jag nu bestämt att jag ska börja om från början. Som om han var åtta veckor igen... Bygga en ny, bättre och hållbarare relation! För mina hundar är inte träningsmaskiner som jag plockar fram när det passar, de är familjemedlemmar och för att platsa i flocken måste man hitta sin plats. Tia kommer måsta stå tillbaka litegrann, men som vi diskuterade idag så är det ju ändå grunden som är det viktigaste och Tia är för mig redan perfekt ;) Nog för att jag tror att hormoner och unghundsbeteenden har med saken att göra så är jag fullt övertygad om att man måste ta tag i sina problem (om man väljer att se dem som problem) för det kommer inte försvinna av sig själv och ju längre tiden går desto mer fäste får felbeteenden. Precis som Linnea sa så tycker jag att det är ett enastående tillfälle i livet att få lära mig hund - vilken utmaning! Jag har ju förstått att han är här för att lära mig någonting viktigt och nu måste jag verkligen dyka in i det och lyssna.
Och hans reaktion ikväll då jag bestämde mig för att totalt ignorera hans beteenden var att han reste ragg från hjässa till svanstipp och skallen ökade i takt med att kraven blev mindre och mindre och han fick bygga upphetsning. Ganska tydligt för mig att det inte fungerar :)


Min plan är alltså att nu köra på det här spåret:
* Börja bygga en ny och mycket bättre relation
* Ensamtid (hoppas husse kanske tar Tia litegrann?)
* Mycket, mycket motion för saker och ting blir definitivt bättre efter det
* Ingen upphetsning/uppstressning och total nolltolerans på att belöna det beteendet
* Ingen åthutning vid misslyckande, utan bara visa honom rätt eller "bestraffa" genom social uteslutning
* Ingen träning med krav, utan bara aktiviteter som personsök utan lydnad, uppletande och pinnstigar
* Undvika situationer där vi kan misslyckas tills jag känner att jag kan hantera det för bådas bästa
* Inte gräva ner sig över de misslyckanden vi kommer göra utan andas och "find a happy place" :D


Det här får ta den tiden det tar. Kanske en vecka? Kanske tre månader? Kanske sex månader? Kanske det inte fungerar. Jag hoppas få havandeskapspenning från och med mitten på maj och ska då försöka dumpa pluttan på någon familjemedlem ett tag, men nu behöver de varandras sällskap på dagarna så det måste vänta. 
Men som sagt så är det här uteslutande min felfostran och ett inlärt felbeteende som fått eskalerat. Oban är en av de starkaste och mest säkraste hundar med ett helt fantastiskt temperament! Det är bara att vi inte kompar riktigt än!

Men jag välkomnar denna fantastiska utmaning 

med själ och hjärta för Oban, och vår flocks skull!

Det är farligt att somna!

Jag klev upp med Niklas imorse och påtade på ett tag, så ringde mamma och jag slog mig ner i soffan... lutade mig litegrann tillbaka... zappade till Jims värld och glodde på det ett tag... Oh,lite kyligt! Bäst att svepa filten om benen... ska snart fortsätta... 

Vips! Vaknade fyra timmar senare av hundarnas mindre angenäma andedräkt en centimeter från mitt ansikte. "Vaken?" sa fyra pliriga, förväntansfulla ögon.

Nu är jag sen, jättesen. Ungefär två timmar sen faktiskt... Jag har noll kontroll över sömnen!Jag är inte alls speciellt trött om dagarna men det känns som om jag kan sova hur länge som helst när jag väl somnar. Farligt! Måste ställa alarm på telefonen hädanefter om jag ska "vila litegranna"... 

I helgen är jag ledig och helt obokad - hör och häpna. Det är nog det bästa som finns - tomma blad i almanackan. Jag har fått N att lova att vi ska ner till Birsta och inhandla lite grejor, kanske vandra hand i hand och titta på folk och äta någon godsak på ett café (det har han inte lovat, men jag är ju så bra på övertalning...) Jag måste skaffa mig nytt smink, det är ju pinsamt gammalt det jag har. Det är bara så urbota tråkigt att lägga pengar och tid på det. Sen måste jag få tag på ett par bekväma träningsbyxor med ehum... töjbar midja :) Nu kan jag inte valsa omkring i täckbyxor till och från jobbet varje dag utan att svettas ihjäl och jag är inte direkt för att "klä opp mig" för att byta om till arbetskläder efter en timme. 

OK, utvilad och mat i magen nu. Dags att tag i dagen?
 

Ingela & Junie myser i gästsängen ...

Vid middagsbordet ...

Mmm, goood mat!

Junie håller föredrag som vanligt ...

Just nu är jag bara så förälskad i våra hundar! 

Jag älskar Tias urfällda krage med ett trettiotal ynka pälsstrån som får henne att se ännu tanigare ut ...

Jag älskar Obans krumbukter då man kommer hem från jobbet, så häftiga att han ibland ramlar omkull ...

Jag älskar Tias manipulativa trix för att få husse för sig själv ...

Jag älskar att Oban somnar nedanför soffan med hela nosen instoppad i min toffel ...

Jag älskar när Tia ligger på rygg och cyklar ...

Jag älskar när Oban på mornarna går upp och steppar vid sängen för att få upp hussen också ...

Jag älskar att Tia gör nummer två i skogskanten och inte mitt på gräsmattan ...

Jag älskar att jag den här veckan har fått umgås med dem så mycket! Vi har tagit extra långa promenader och ett par rejäla kelstunder, vi har tränat och sett enorma framsteg och vi har vilat tillsammans ... Det finns inget bättre än att dela de stunder med dem där de är lyckliga - vare sig det är att de hittar leksaken jag gömt, sträcker ut i skogen eller rullar ihop sig till en boll för att få sova tungt efter en skön promenad.

Egentligen kräver de ju inte så mycket, bara att få vara en del av flocken helt enkelt. Och många kan inte ens erbjuda sina hundar det, skamligt!

Jag är iallafall så själaglad för de två helt olika individerna på tassar vi har i vårt hushåll -  de lär mig så mycket varje dag och jag är otroligt tacksam över att få ha dem i mitt liv.

Dagens hello!

Lyckliga hundar på dagens promenad
i det soliga (men svinkalla!!) vädret!

Det lilla bordet vi köpte på
loppis i Viksjö i söndags har
fått sin plats nu!

<3

Hjälp!

Jag blir så fasligt trött av att vara ledig och yra omkring.

Tur att det är vanlig arbetsdag imorgon :)

Onsdag sextonde mars ...

Fast solen skinit från klarblå himmel har jag inte satt min fot utanför dörren idag! Iallafall inte för mer än att ta mig till bilen. Hundarna hade kidnappats av Linnéa & Jonas så jag har varit en riktig innesittare och bara påtat på utan att ens ha dåligt samvete :)

Ett hormonpåslag utan dess like har resulterat i ommålade möbler och shopping på IKEA, man måste ju ordna det för sig innan Lilleman 'El Parasito' kommer! Lilleman som idag har levt sådan rövare att jag skulle kunna tro att de är två där inne :) Roligt är att alla påpekar att det minsann kommer fortsätta så också... Hua, man får för sina synder heter det ju! (Men det trodde jag var Oban? ;)

Som förste svarta hanne ut fick Oban ett
drag med silvernagellack på rumpen och
vi kallade honom skämtsamt för
"Silverryggen" :)
Han som ALLTID ska vara där husse
eller matte befinner sig la sig bekvämt
lutad mot byrån jag höll på att måla idag ...

Hur många gröna äpplen kan man äta på
en dag utan att tröttna?
Svar: Hur många som helst!

Skötbordet som vi fått ärva av min moster före
och efter lite fix.
(Man fäller ner hyllan överst - skitsmart!)

Jag funderar på att måla lite djungeldjur
eller något på den så den blir lite roligare?
Eller andra förslag?

Min fina stol som jag fått som liten har
blivit väldigt ful av ålder så jag beslöt mig
för att måla den vit - också.
Jag funderar på att skriva en text
på sitsen, men vad?

"Man kan inte ändra vindens riktning
men man kan sätta seglen så man
alltid når sitt mål"
är ett av mina favoritordspråk
och jag försöker leva efter det mottot!
Men jag vill gärna ha det på väggen
någonstans istället ...

Det superfina köksbordet jag fick av Ullis!
Är det inte underbart?!

Helt fantastiskt vackra stolar!
Försöker komma på något bra sätt att tacka henne ...

Pluttis <3

Ikväll har jag skickat ut PM till grundkursen i freestyle och gått den sedvanliga bloggrundan. Herren i huset har redan gått och lagt sig, gammal man som han är. Imorgon har jag ännu en dag ledig och då ska jag förutom måla, städa, baka och sätta upp tavlor - åka ut till Matfors för lite spårträning. Sedan på kvällen får vi finfrämmande :)

Jag måste också ringa CSN och skrika då jag fått ÄNNU en påminnelse på hutlösa tvåtusen spänn!! Det visade sig att jag betalat till fel konto. Dom är jävligt snabba på att se att man missat betalning men inte fan har de hört av sig om alla de extra pengar som kommit in på deras andra konto heller...! Nåja, hittills har de varit lätt att ha att göra med så varför måla fan på väggen?

Nej, nu börjar ögonen kännas grusiga faktiskt. Synd att det kurrar så i magen också, det är så besvärligt att äta stup i kvarten, man får ju nästan svårt att röra sig. Ett äpple till under tiden hundarna drar sin kvällskissning tar inte så mycket plats ...

Godnatt!

Veckan går i rasande fart!

Igår fyllde Andreas 11 år och bjöd
på den här fina tårtan! :)
God så ini-vete var den också!!

Man blir ju alldeles inspirerad av att måla på jobbet så jag fortsatte hemma! Skötbordet, spjälsängen och en spegel är projekt... Sen ska jag även sätta upp "gardinerna" jag fyndade på Erikshjälpen i tisdags (ni ska få se:) ) 
Jag blev så nyförälskad i hemmet sedan det nya köksbordet kom på plats, det är helt enkelt underbart! Ni ska få se det också. När sportlovet är slut och det slutar ringa i öronen av kaoset på jobbet alltså...
Det är ju bara det att man vill att det ska gå så fort! Vardagsrummet ska göras om (eller tas tag i överhuvudtaget...?) och bli svart, vitt och grönt, men jag gruvar mig för att inhandla den dyra mattan... 
Jag funderar mycket kring "barnkammaren"/hobbyrummet också... Det kanske faller på plats när  skötbord och säng är klara?
Mitt i penseldragen kom jag på att det inte är så trevligt att sova i målarfärgslukt så jag fick avbryta och städa lite istället. Hundarna släpper så kopiöst med hår!! Jag fattar inte att inte Oban har fått kala fläckar, det är hemskt! Längtar verkligen tills det är över! 


Hundarna har fått sig en träningsstund inomhus. Först söka vittringspinne på fågel-fisk-ellermittemellan. Båda är grymt duktiga och dom älskar det! Den här gången var det en helt ny pinne som jag bara fingrat lite på då jag gömde den. De får två skick var och däremellan vänta, vilket Oban sköter bättre än Tia för tillfället - hon låter precis så olycklig som hon är! Dessvärre exploderar Oban istället med skall om han får ett frikommando... Tillbaka på ruta ett. Igen.
Den här gången tyckte jag att min "bestraffning" tog riktigt ordentligt: han fick lämna oss och inte vara med, dvs gå ner på nedervåningen och lägga sig där. Social bestraffning är verkligen underskattat och det enda som verkligen, verkligen fungerar om man gör det på rätt sätt. Alla vill ju vara med flocken och ha roligt så...
När han fick komma upp igen gick jag grundligt igenom fjärren och var noga med att han verkligen ska förstå kommandona, vilket jag tror han börjar koppla. Han har jävulskt långsam inlärning om man jämför med Tia, men när det sitter så sitter det ordentligt istället!
Han fick även träna på snurra, sitta vackert, slalom, fotförflyttningar, rulla och face och lydnadsmoment ur ettan. Jag håller på att tänka mig blå om ett nytt sätt att träna in apporteringen på gossen! Dum som jag var så hetsade jag ju honom på den (det enda som funkade på Tia) så han blir skitstressad och ljudar så fort det kommer fram! *morr* Ska bli spännande att höra vad Frida Binette har att säga om den saken! Åh, vad jag längtar till den helgen!
Jag är väldigt sugen på att tävla också men jag vill nog ha lite mer säkerhet i momenten och framförallt vår relation innan jag vågar... :)


Tia fick öva på treans fjärr (även om jag ska starta henne en gång till i tvåan och förhoppningsvis ta ett LP) och reste sig helt perfekt från läggande till stående utan att flytta en fot! Det är inte jordens lättaste utmaning att få en sådan lättfotad (haha) hund att fatta den övningen kan jag säga! När en annan hund tänker ett har Tia och hennes syskon tänkt till tio och snart femton. 
Jag är alltså mer än nöjd med vårt träningspass, även om det utfördes hemma och inte med de andra tjejerna på klubben, men jag är ohjälpligt fast här då N har bilen :(


Nej, nu får jag nog ge upp för idag om jag ska orka opp och gå långpromenad med Malin & Tuva imorgonbitti - då det naturligtvis har slutat snöa och dessutom smält bort igen. 
Tänk att det redan är fredag! :D Jag klagar verkligen inte, den här helgen är jag ledig och den ska tillbringas i Viksjö! Dagarna går rasande fort när man har roligt, för det har man med så mycket goa vänner och djur omkring sig <3 Om knappa två veckor ska min vän i söder klämma ut sin unge också. Va? Hon var ju nyss här och visade upp sig alldeles vältränad och smärt... 

Arla morgontimma ...

Nåja, klockan är faktiskt halv åtta på morgonen. Dock är jag (och Oban såklart) de enda som är vaken... Jag har lyckats vakna två minuter innan klockan ringer flera mornar i rad nu och som på beställning börjar hundarna tassa omkring - riktigt irriterande. Två nätter i rad har jag även blivit väckt av parasiten som gått bärsärkagång och försökt att ta sig igenom bukväggen :D  
Inget fel att kliva upp många timmar innan arbetspasset börjar, det ger en ju tid att surfa och äta frukost i lugn och ro. Men nu när frukosten faktiskt är intagen vill jag inte riktigt byta ut Onepiecen mot ytterkläder heller riktigt än - trots att solen faktiskt strålar där ute! 

Jag har ju glömt att lägga ut att vi har hyrt Frida Binette två dagar i vår, närmare bestämt den 9-10 april! :D

Helgen kommer gå i lydnadens tecken och lördagen är vigd åt Klass I-II ekipage och söndagen till klass III-Elit. Båda dagarna är proppfulla såklart! Men det finns åhörarplatser (man får gå med och ställa frågor) för 100 SPÄNN!! Hör av er om ni är intresserade. Jag är sjukt taggad att äntligen få träna inför en sådan duktig och inspirerande instruktör igen! Lagomt till tävlingssäsongen kanske man kan få lite eld i baken.

Jag ska också flagga för min nybörjarkurs i freestyle som startar 29 mars! Det finns fortfarande en eller två platser kvar om man vill anmäla sig, inga förkunskaper krävs!

Nä - upp och hoppa, hundarna måste få rejsa lite på skoterspåret innan jag drar iväg.

En helt vanlig torsdag ...

Man kan ju säga att vissa dagar är mer effektiva än andra och idag har jag legat i så jag är alldeles illamående nu (men inget som inte frukt kan råda bot på). Huset är skinande rent (nåja) och hundarna verkar rätt nöjda med tillvaron trots att kvällens träning blev inställd för deras del. Istället för några timmar med ungdomsgänget i Matfors tänkte jag faktiskt strosa omkring med Jenny på Barnens Hus och deras bebiskväll - men när jag väl börjat komma igång här hemma med att röja ville jag göra klart. Och det kommer väl fler gånger... nån gång. Jag längtar tills det blir ännu mer vår i luften så man kan göra en ordentlig vårstädning! Öppna dörrar och fönster och rensa varenda vrå och springa på damm och hundhår, släppa in frisk luft och solsken!

Jag har ju varit ledig i dagarna två och tagit väl vara på dem, hundarna har fått vistas ute dagtid och sprungit sig trötta. Oban är faktiskt ovanligt lättsam ;) 
I helgen jobbar jag alldeles för många timmar på för få dagar men det ger ju som sagt ett betryggande klirr i kassan och jag får ändå njuta lite av svärmors sällskap på kvällarna! :)


Jag måste visa den finaste presenten jag fått:

Den är precis lika skön som den ser ut!!

Min svärmor har sytt den själv! Helt otroligt att kunna skapa någonting sådant tycker jag och jag är själaglad för den. Den är gjord av superfin fleece och går verkligen att "krypa upp i". 


Jag har sorterat lite bebiskläder idag också... pillat lite på dem... vikt och luktat... förundrats över att något är så litet så det passar i dem... svalt hårt då jag inser att det som är så litet kommer kännas väldigt stort då det ska ut...


Nu har gubben kommit hem från sin träning så vi ska kvällsfika onyttigt ljust bröd och varm choklad! Mmm!