Drakborgen i konkurs!

Och TRE personer har idag sagt mig att det beror på att någon förstörde glass i stora lass ... :D

"Kärleken kommer genom fönstret, den knackar på din dörr..."

<3

Himmel, man har så mycket att vara tacksam över så det är inte klokt! Alla i min närhet, tvåbent som fyrbent, ger något speciellt var. Jag kan inte skriva det i ord för det blir för svårt, för smått liksom. Jag undrar bara hur jag egentligen kan förtjäna alla dessa olika relationer med människor och djur? Jag blir helt enkelt överväldigad.

Hjälp...

...det är så vackert i skogen. Jag fyller år snart. Vad sägs om att ge mig en drös med dyra, roliga objektiv och en eller två kameror till? Jag lovar att jag kommer använda dem flitigt.
*suckar längtansfullt*

Have you met my father?

Glömde...

...att gratta Linnéa & Caruso till deras fina samarbete på lydnadsplanen i helgen!!
Hurra, hurra, hurraaaaa för dem!

I hemmets lugna vrå...

"Skrutten"

Jag måste erkänna att det faktiskt känns skönt att slänga sig ner i soffan hemma på Örnsköldsallén och bara stirra oseende på TV:n. Tills man börjar föra över bilderna från veckan och saknaden efter de små börjar gro... Jag längtar redan efter dem och bara två timmar har gått sedan vi åkte! Vi kommer aldrig kunna ha en valpkull, hur i hela friden ska man kunna lämna ifrån sig något sådant bedårande? Det spelar ingen roll hur många hushållsrullar jag använt, eller hur många säckar med gamla använda tidningar jag slängt på återvinningen; det är så toootaly värt det. Men ja, jag erkänner att det är skönt att lämna ifrån sig ansvaret till den som kan bäst. Jag har ju turen att jag kan åka dit och doppa näsorna i pälsen och bara njuta en stund. Det är förresten inte klokt vad fort en valp växer på en vecka! När vi kom förra tisdagen krälade de omkring och som högst pep litegrann, nu rejsar de gärnet och river tidningspapper till förbannelse! Upp på soffor och in i skåp, allt på bara en vecka.
Tia tycker det är skönt att vara hemma. Hon är inte riktigt inne i whippetgänget, de tycker nog att hon är för våldsam. Även om en så stor gård skulle vara att föredra gillar hon nog att vara stadspingla och vår trånga lilla lägenhet. <3
Vad vi även kommer sakna är att gå i den helt fantastiska skog som finns strax ovanför Jansson-Jönssons hus! Där finns stigar som man skulle kunna spatsera på en hel dag utan att korsa varann, solen lyser genom tallarna och man har bra sikt när man måste hålla koll på hundarna. By the way tog jag en annan väg idag en den jag brukar gå, omedvetet. Det resulterade i lite oro i maggropen och sedan stora kliv åt det håll jag gissade var tillbaka till den vanliga. Ni som känner mig vet ju att jag har ett exeptionellt lokalsinne............. *host* Men faktiskt så hittade vi tillbaka efter lite offroadjogging och jag fick mig en kopp kaffe väl hemma. På kvällarna är den skogen mindre rolig, det insåg jag trots att jag ställt in mig på att det var helt OK bara man hade pannlampa. Lampan blev kvar hemma och så gick jag längst vägen nästa gång. Liten men tuff brukar man säga men FAN vad jag är mörkrädd. Crap.
Jag önskar jag hade haft åtta armar så kunde jag fota underverket, men fem hundar i koppel och två lösa och en otymplig kamera känns övermodigt.

Nu är det lite att ta tag i här hemma. Tia ska anmälas på utställning den 25 oktober och träningen ska köras igång både för hund och ägare. Presenter ska inhandlas och skapas, älskade familjen ska besökas, det ska jobbas och städas och tvättas, bilen ska in på rep igen (köpa en Skoda Octavia -01:a någon? Billigt, billigt, only för you) och ja visst ja, så var det tentorna.

Jag ska väl tjäna ihop till de typ femtio liter glass jag förstörde på jobbet oxå genom att stänga av glassboxen innan jag gick hem. Vad säger man om det förutom jävligt puckat?

G'natt! /A

På min gata...

...på Alnön.
Närmare bestämt... öh, ja iallafall någonstans där vid Uslands skola. Där vill jag bo. Det är känsla a la Mårtensro i Sidsjön. Nybyggda fräscha villor med nysådda opersonliga gräsmattor. Nylagd svart asfalt och modern lekplats som ungarna behöver instruktionsbok för att förstå. Små buskar som ska växa sig till stora träd och ge skugga åt baksidan där man ska dricka körsbärssaft och äta bullar. På uppfarten står Ford och Saab, combi såklart. Det ligger en bandyklubba halvvägs ut i gatan och jag möter en flicka och hennes lillasyster som drar på sina cyklar. Kanske de kommer hem från skolan och ska vidare upp i skogen som ligger runt knuten på området?
En av dessa hus på denna underbara gata ska bli vårt en dag. Så är det bara, jag vet det. Vi ska också vara en av dem med ljuslyktor på broräcket och en gasolgrill på baksidan. Bara det att vi ska bryta av med högt kompostgaller istället för vitt trästaket.
Där ska vi bo när vi är färdig med vad det nu är vi håller på med. Jag kan knappt bärga mig!

Jag har blitt utmanad...

... av Linda & Nova :)

5 saker i min frys: Svindyr vegetarisk mat, billig ovegetarisk mat, Klass-korvar i mängder, lax i stooora bitar & svamp som jag inte ens tycker om.

5 saker i väska: En söt "garlic-bag" jag köpte på Plantagen -ingen aning varför den ligger kvar där... en tandkrämstub, värktabletter i överflöd för nödfall, söndertuggade skinnhandskar & smuligt hundgodis.

5 saker i min garderob: Kamerastativ, vinterkläder, engångsgrill, gardiner & skor.
5 saker i min bil: Grejor jag inte orkar bära upp, parkeringspengar, godispapper (va? jag?), en låda med tråkiga bilgrejor & Tias bur.

5 nya som jag utmanar: Inga. Alla har redan fått den här utmaningen :) Annars får ni säga till så utmanar jag just dig!

Tillbaka!

DeeDee

Fidji igen ...

Klockan halv två idag var vi äntligen tillbaka i Sundsvall!

Jag & Niklas & Täppas bilade ner till Strömsholm inatt, klockan 00:00 var vi äntligen framme efter lite svårighet att hitta rätt på slutet. Täppas hade gnällt den sista timmen i bilen och min stress var på nivå JÄTTEHÖG. Men väl i vänt -och undersökningsrummet var han vid gott mod och visade inte enligt min observation någon märkbar smärta. Veterinären, som var skitbra of course, tyckte han såg fräsch ut och skulle kontakta den stackars oroliga matten nästa morgon. Trötta åkte jag & Niklas tillbaka till Västerås för att sova några timmar hos svågern tills besked nästa morgon. När vi äntligen damp i säng var klockan 03:30.

Täppas får stanna kvar för ordentlig utredning tillsvidare. Det är skönt att han är i goda händer och att sjukhuset har direktkontakt med Maria så jag kan släppa det lite. Det som är himla tråkigt är att den stackars människa som VERKLIGEN behöver en välbehövlig semester sitter i ett annat land med en klump i magen av oro och dåligt samvete.

Väl hemma har jag fixat och donat och pysslat och varit på en långpromenad. Allt kunde varit frid & fröjd om inte gänget fått syn på en katt som vägrade fly och drog omkull mig ordenligt i diket. Då kände jag att sviterna efter fyra timmars sömn, oro, dirigering med den andra hundvakten, långa telefonsamtal och hundrafyrtio kilometer i timmen i becksvart mörker tog ut sin rätt. Jag gick a la Cesar Millan sista vägen hem med fem hundar lunkandes lydigt bakom mig.

Nu efter en god middag ska jag utfodra hundarna och sedan ta en lur i valplådan...

Tack alla ni som hjälpt till under dygnet! Svärmor för att du tog hand om Tia, hundvakten Lola för att du tog hand om de övriga djuren, Carina i Strömsund för stöd, Jonas & Anna för en säng och några smörgåsar & Challis för att vi fick ringa och väcka dig mitt i natten och be om vägbeskrivning <3

Och såklart min stackars sambo som dras ut på allt möjligt och alltid är en klippa. Puss!

ALNÖ

Fidj <3>

Klockan 06:00 var jag här imorse och möttes av sömndruckna men glada hundar. Efter stök och bök som hör morgonrutinerna till åkte vi in till Djurkliniken med Täppas, killen som bestämmer här hemma. Han blev tyvarr kvar dar och (okej, nu strular tangentbordet. Crap.) och nu vantar jag pa telefonsamtal fran veterinaren. Det kanske blir en resa fram och tillbaka till Stromsholm... En van ska hjalpa till med smattingarna och de ovriga hundarna och tack och lov ska Niklas folja med mig om vi behover aka nerover. Hall tummarna att vi inte behover aka!

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Deppigt värre på Örnsköldsallén just nu...

Nu är det riktigt illa ute med Skodan. Den lyser inte bara utan låter otrevligt dessutom. Sådär otrevligt så man absolut inte vill starta den. Det kom ju i precis rätt ögonblick. Helt underbart. Tur i oturen är väl att där jag ska tjäna ihop nästa hyra ligger bara en kilometer härifrån så man kan trampa dit. Synd var att jag inte kunde åka till Maijsan och promenera som jag sett fram emot hela morgonen. Istället fick jag leta mig runt bland stigar från Nackstas elljusspår. Det ledde mig mot Klissberget, tror jag bestämt att det hette. Mysigt var det, det kan inte förnekas. Hundarna och jag i lagomt väder och trevliga stigar. Jag gick där i godan ro med telefonen framför ögonen och sms:ade flitigt. Jag vet inte, sjätte sinne kanske man kan kalla det, för jag slutade knappra och stirrade rakt på en liten huggorm. Ett steg till och jag hade väl fått två små gaddar genom dojorna. Hundarna hade oxå sprungit rakt över den! Vilken sagolik tur att de inte blev bitna. Vad skulle jag sagt till Niklas i paniken? "Öööh, jag är någonstans ovanör Nacksta... tror jag iallafall. Har sett en skylt som det stod Klissberget... Men jag vet inte om det var ditåt jag gick..." Glad är jag att jag har bra lydnad på fröknarna så jag kunde leda dem lååånga omvägar och sedan knäppa skitdåliga kort med telefonen på den väsande otäckingen.
Nu ska jag glo på TV lite och försöka vara social. Ligger i "hårdläsning" inför min omtenta i veterinärmedicin och har haft ett ord på hjärnan hela dagen som spelas upp om och om igen. Som en dålig låt. "Hypertrofisk kardiomyopati". Suck.
So long!

Jordens godaste rätt!

Här kommer Jordens Godaste Rätt som jag lovat "receptet" på till några. Det är både gott OCH nyttigt. Jag menar, hur ofta händer det? Det kommer från min fabulösa, fantastiska vän Fam från början men jag har bytt ut riset till råris. Tack Fam, du har berikat mitt liv med denna enkla passar-alltid-rätt. Allt blandas efter egen smak men mer ris än allt det andra och undvik för mycket broccoli är mitt tips!

Woka på i en stek/wokpanna några minuter tills allt blitt varmt:
1. Cashewnötter, rostade & saltade.
1. Solrosfrön, rostade & saltade.
1. Pumpakärnor, rostade & saltade.
1. Kokt långkornigt, ekologiskt råris.
2. Hackad broccoli i lite större bitar, förkokt eller direkt från frys spelar ingen roll.
3. Fetaost i tärningar.

Klart och gottgottgott!

Plötsligt händer det ...

Att man inser att man måste göra någonting med sitt liv. Samma-rutin-dag-in-och-dag-ut-köret håller inte längre. Jag gillar rutiner, det är inte det. Man kan nästan säga att jag älskar rutiner och är beroende av dem. Men nu sa det stopp! och nu måste det bli en ändring, för dåliga rutiner är ju inget att leva efter. Vi får se hur det ska utveckla sig. Men om man drar i en tråd här och petar igång någonting där, då måste det ju visa sig en väg någonstans däremellan? Right?
Andra har petat riktigt djupt. Sådär djupt att de blir med barn till och med. Men det är inte min plan än så länge, jag har valt min egen väg. Det är bara det att jag glömde kompassen hemma.

11 september ...

Elfte september har ju de senaste åren varit ett datum som klingat sorgligt. Men idag har det fått en ny innebörd! Dagen då Sigrid äntligen fick tillbaka sin kelpieflicka efter två ångestfyllda dygn, ett drama som flera av oss följt med ständig oro genom hennes blogg och med förhoppning om att hon skulle komma helskinnad tillbaka. Tack och lov mådde hon oförskämt bra när de äntligen återförenades :) Jag vet hur det känns. Been there, done that. Bara det att han återkom i en kista och lämnade stora hålrum hos sina vänner.
Att tappa sin hund i en sådan stor (och rå!) stad måste vara en mardröm. Kom och tänka på alla våra jakthundar som kunde vara borta i flera dygn innan man började lägga pannan i bekymmersveck. Det var bara att ställa ut en skål med mat och slänga ut jackan och hoppas på att den använde skallen och bakspårade till släppet. Nästa dag var det bara att åka dit, stoppa in den i bilen, värma den framför brasan och ge sig ut igen ännu nästa dag. I en stad måste man oroa sig för tåg, bilar, andra hundar, brunnar, broar, strömma vatten och inte minst den största faran; människan!
Men en sak som gladde mig var att fan halva hund-Sverige måste deltagit i sökandet! Häftigt och rörande att se hur många människor som lämnade kommentarer i Sigrids blogg och visade att de tänkte på dem. Slutet gott, allting gott! :D

HJÄLP!

Aika är försvunnen!

"Aika försvann idag kl 18:45 i närheten av Postterminalen i Tomteboda, Solna, på gränsen till Stockholm. Vi var ute och gick när vi fick två lösa schäfrar på oss. Aika lyckades slita sig lös ur halsbandet och flydde i riktning mot Essingeleden/stan med hundarna efter sig. Schäfrarna kom tillbaks efter en stund men Aika har inte synts till sedan dess.

Snälla, har ni sett/hört något, kontakta Sigrid på 08-345448 / 070-9642403

alternativt Björn 070-3249517"

Länk till deras hemsida : http://www.kajko.nu/

Tävling känns långt borta ...

Med vinterjacka och keps stövlar jag upp ovanför Bergsgatan och kastar lite boll. Sedan, medan dropp, dropp på skallen tränar vi inför lydnadsettan och jag är plötsligt mycket, mycket glad över att jag inte anmälde Leia till den tjugonde. Helt plötsligt känns Tia som ett ess. Puh!
Men med knivar i nacken och blixtrar i pannan kan jag inte kalla mig bra hundförare som tappar tålamodet bara för att en fyrtiokilos klump inte riktigt hänger med i svängarna, eller för att en hormonattackerad tonåring tappar koncentrationen.

På schemat idag stod en massa saker. Jag har ännu bara genomfört... ingen av dem, insåg jag nu. Ja, men efter lite tårta hos N:s mormor kanske orken kommer tillbaka? Fina Fina ska ikväll släpa med mig på min första Thaiboxningsträning .................................................. Jag tror att jag imorgon kommer vara levande död, men vad gör man inte för en välsvarvad kropp? Även om den bara är på hundrasextio centimeter. Det är närmare bestämt sex år sedan jag hade riktig kondis och faktiskt mer muskler än fläsk, så det är väl på tiden att man tar tag i jävulskapet.

Jag har faktiskt sökt ännu ett jobb idag. Ett jobb som jag verkligen vill ha, som innehåller hund, med det innehåller samtidigt låååånga resor, massor av längtan och uppoffringar. Jag tänker inte låtsas om det förrän jag har på papper vad de beslutat.

Gud, jag är så sugen på avocado!

Att vara arbetslös måste vara det värsta som kan drabba en svensson! Jag har massor av tid och får ingenting gjort. Om inte Skodan tas emot på verkstaden denna vecka tar jag mig en tur ut till Alnön för att kika lite på whippetkullen. Det är bara en vecka kvar innan jag sitter där i deras låda och glömmer tid och rum. En vecka kvar innan jag blir fuskmatte åt SEXTON snabbråttor och två genomkeliga knasiga katter. Kameran kommer gå varm, det är en sak som är säkert!

Livet på en pinne ...

Jag har genomgått en grav personlighetsförändring på bara en vecka ...
Diskhögen växer.
Kläderna samlas i en hög, också på golvet.
Papper och böcker överallt.
Obäddad säng.
Ingen todo-lista.
Godis i massor (Ja, det är väl ingen förändring direkt.)
Lite slapp "det fixar sig"-attityd.
Jag struntar i tvättiden.
What tha * is happening to me?

Gammal som gatan ...

Äntligen har släktboken kommit! Jag har längtat efter en alldeles egen sedan jag var elva-tolv år. Den kom i form av en cd-skiva och det tog många musklick innan jag hittade oss allihopa jag känner till. Det finns människor nämnda i boken som började sitt liv på 1600-talet!
Min morfarsfar var Häradsdomare. Jag har absolut ingen aning vad man gör då, men jag är ändå fruktansvärt stolt över det. Jag skulle kunna sitta och bläddra och nysta och fantisera i timmar om mina förfäder! Jag har alltid haft gott om fantasi så när jag hittar en person med mystiskt försvinnande eller något underligt uråldrigt arbete kan jag inte låta bli att romantisera deras liv litegrann i min tanke. Ibland känner jag för att klottra ner en historia om deras liv, liksom gissa mig till hur den människan var och vad hon fann lockande i livet. Och dessa emigranter! Ojoj, tänk er deras resor. Jag undrar vilken av dessa människor jag påminner om? Fanns det någon knäppgök som levde mer i fantasins värld istället för i den riktiga? Gillade han eller hon djur lika mycket som jag gör? Kunde någon av dem sitta på en stubbe i skogen och undra över vilka som gått där innan dem?
Ja som sagt, jag skulle kunna sitta här ända in i sena natta. Men hunden ska pinkas och gubben ska bäddas ner. o5:45 ringer klockan för promenad med finaste Fina i ottan.
Godnatt. /A

Måndagsäventyr!

Igår morse packade jag ryggsäcken med pumpernickel, hemmagjord körsbärssaft och korv i bitar för en långis i det fina vädret. Tankar behövde rensas och det görs bäst i naturen. När vi var framme i Birsta som första delmålet var kändes det rejält i fötter och rygg, men skam den som ger sig! Efter en välbehövlig paus på Drakborgen letade vi oss mot Bergsåker. Över ängar, genom snårskog och över tågrälsen, solen sken och det kändes plötsligt inte så jobbigt längre. Vi träffade en farbror som arbetade vid rälsen och surrade hund ett tag, han var väldans trevlig tyckte vi alla tre och han verkade smått bekymrad över att jag inte riktigt visste var jag befann mig. På några ensilagebalar dukades picknicken upp och jag åt upp hundarnas korv och de åt mina leverpastejsmackor. Efter dessa tre timmar var Tia fortfarande superpigg såklart, Leia lite tröttare och jag var nästan död. Blåsor på tårna, vilsen och träningsvärk är ingen bra kombination. Mitt vänstra öga hade plötsligt svullnat upp och rann som Niagarafallen, det gjorde att jag fick blunda med det och stövla mig fram med det andra. Vet inte vad som hände faktiskt och lite, lite obehagligt var det men jag hade min kära klasskamrat som höll mig vid liv per sms. :)
När vi insåg att Granloholm skymtade uppe i backen svalde jag stoltheten och sms:ade N i hopp att han kanske kunde hämta upp oss. Tack och lov kom han som en raket och efter att ha blivit uttittad på ICA kunde vi äntligen slå oss ner i soffan och inte göra mer den dagen. Ögat bultade och huden kliade och det spred sig och blev till konstig huvudvärk och om det inte skulle gå över kanske akuten skulle övervägas. Men idag är jag lika vacker som vanligt *HOST* och huden ömmar bara.

Nästa soliga lediga dag ska jag definitivt göra om det. Följa? Någon?

HAHAHAHA!