Akademisk Ridkonst

Fröken ridlärare Katrin visar Unik vad han ska göra ...

I dagarna fyra lagar jag krubb(a) haha! åt ett gäng damer som har kurs ute vid Lögdö Bruk. Vackra djur, trevliga människor och många timmar på benen. Tia är med, rätt nöjd och sköter sig uuutmärkt, as usual.
Elins kattor ska matas innan jag inväntar telefonsamtal från N & gänget som vill ha skjuts hem. Sen dyker jag i bingen. Zzz...

Cockerspaniel till lunch!

Jag är breeed, jag är breeed, bredare än bredvägen!

Midsommar är över. "Nu är det 6 månader kvar till jul" sa min Optimist-bror och jag grät en skvätt inombords. Jul är trevligt, men om 6 månader lika med vinter lika med snö lika med kyla, nedstämdhet och snudd på ideidéer (haha!)

Mycken har hänt sen sist jag satt här o knattra. Jag har idag kört en husbil större än vår lägenhet runt halva Medelpad, jag kände mig stor vilket är en känsla jag inte upplever alltför ofta. När jag kör den mot söder på måndag ska jag ha "I'm broad, I'm broad, I'm broader than Broadway..." på högsta skrän.
Jag hämtade även upp fina Fina idag efter hennes slitsamma arbetsdag och tvingade henne att visa mig vägen till Klass-fabriken där jag inhandlade en låda goda köttkorvar. Sedan lämnade vi bilen hemma och promenerade åvägen till Granlo och åt en pizza tillsammans med hundarna då våra magar vrålade ikapp. Sådana stunder tillsammans med en av ens bästa vänner går inte att beskriva helt enkelt. Hemma igen tre timmar senare och efter ICA och storköp tänkte jag ringa Elin men då hon är en karriärkvinna och kliver upp i ottan tror jag att jag avstår. Jag tror faktiskt jag ska krypa ner under täcket och läsa lite inför sluttentorna. Fast vem försöker jag lura? Jag kommer somna bums som vanligt.
Niklas and tha gang kommer kanske snart och jag måste väl visa mig som den värdinna jag är och buga och skrapa som man gör för japaner. Nåja, ingen av dem är made in Japan men de är tokiga killar som åker femtio mil för att träna kampsport sju timmar om dagen i fem dagar, bara japaneser är så... målmedvetna. En av dem är frilansande foto-nånting och har filmat tillsammans med Vin Diesel (drääääggel...) så kan väl tänkas vilja byta något ord med honom *host*

Träning med Tia har helt enkelt inte existerat de senaste dagarna och till och med veckorna. Hon är i någon hopp-och-skvätt-period och är nu hysteriskt rädd för karlar och barn och andra hundar och bilar och ja, you name it. "Spökperiod" kallas det ju när ens pälskling inte riktigt uppför sig som man hoppats på då man hämtade knytet 8 veckor gammal och hade dens personlighet utstakad :) Iallafall simmar hon med något jämna mellanrum och tre nya partytrix ska läras in så fort matte hittar klickern. En spårkurs skulle vara på sin plats oxå då hon har ett förjävla utomordentligt luktsinne!

Åh, nu vrålar grannarna. Undrar för vilka?
G'natt! /A

Sunshine...?

Ont i hälen, den går bara inte att sätta ned...
Stel nacke, som knakar så fort jag vrider huvudet åt sidan...
Ihållande bultande huvudvärk, trots par i Alvedon & Ipren...
Stel armbåge med ajaj-märke...
Revbensupphakning och djup inandning ej möjligt...
Mensvärk som känns som förlossning...
Suddig syn, dags att damma av glasögonen...

Tänk om jag kunde ta vara på detta nu då och vältra mig i min egen självömkan! Bara för att få ha det gjort för en tid framöver. Nu skulle vara lämpligt. Då kan jag ju samtidigt gråta lite över att jag tagit på mig alldeles för mycket jobb i sommar och att jag ligger fruktansvärt efter i skolan och att jag aldrig hinner med att ge Tia (och Niklas) vad de behöver. Då kan jag ju låta det vara drivor med hundhår och odiskat porslin och torkade blomblad på golvet och då förstår människorna som bryr sig om mig, och som kommer för att trösta, se att jag är alldeles jätteolycklig för jag orkar inte ens städa mitt annars så skinande ett-omslag-på-en-inredningstidnings-hem (AAAAHAHAHAHAHA! Så ser det tyvärr inte ut... *suck*)

Men så fan heller! Trots alla små fysiska olyckor som ramlat över mig de senaste dagarna, trots att jag såg i min almanacka att jag faktiskt inte har en tom dag utan åtaganden på de närmsta tre till fyra veckorna - så kan jag inte sluta vara oförskämt glad och lycklig! Jag kan inte ens reta mig på måsjävlarna och deras skrän så fort man promenerar för nära deras tillhåll... Jag kan inte ens känns lite avsky när en oförskämd gäst pekar på en med sitt finger och deras ännu oförsämdare unge står bakom och pekar med sitt kladdiga finger och har snor smetat från hålen i ansiktet och långt ut på kinden. Kanske det syns också att ingenting biter på en genomglad mänska...? För måsarna tystnar muttrande och den klagande gästen sätter händerna i sidan och mumlar att det var visst hon som tagit fel ändå... Jag bara ler och är alldeles överjävligt glättig.
Kan inte låta bli att överösa stackars gubben med kramar och kyssar och bedyra min eviga kärlek! Kan inte låta bli att lyssna med huvudet medkännande på sned och säga "oj" och "nämen" då granntanten beklagar sig över värdsliga ting. Kan inte låta bli att lääängta till midsommar och hela familjen samlad och somrigt kvällssvala lakan mot kroppen i systern hus. Kan inte låta bli att pilla kärleksfullt i hundens päls då hon sover så sött. Kan inte låta bli att gnolande städa hela lägenheten och le överseende då grannarna vrålar för Sverige. Kan inte låta bli att smsa mina kära vänner med totalt oviktiga ting som tar onödig tid för dem att svara på. Kan inte låta bli.
Livet är underbart!

Student 2008

Världens vackraste lillasyster!

Ingela & Jimmy
Särlek!

Prissenter i massor!

Min lillasyster har tagit studenten och har nu titeln undersköterska!
Storasystrar, lillebror, föräldrar och övriga
familjemedlemmar är så stolta!
<3

Ungar överallt!

På de senaste månaderna har Tia fått otroliga muskler!
Hon skiner dessutom som en nypiskad matta i pälsen.
Det må väl vara goda tecken...?

Pjuh! Jag måste ha gått över femtiotusen steg då jag jobbade på Biteline men har aldrig varit så trött som efter jag började på Drakborgen! Efter elva timmar med dånande hoppborgar och skrikande ungar så är det väl kanske inte konstigt...
Upptäckte såklart att jag glömt EFIT -igen! Och det känns inte som en bra idé att ta det imorgon då jag igen jobbar från 08:00 till 18:30. Crap!
Hundarna får ha slappdag med sjuka husse tills jag kommer hem och tar dem på prommis. Och så får de ju sin morgonpromenad 06:15... Zzz...

Har upptäckt att jag kanske borde lugna ner mig lite. För någon vecka sedan när jag var påväg ut till Matfors BHK för kurs kom jag plötsligt inte ihåg om jag stoppat in Tia i buren eller ej. Sjukt?
De senaste månaderna har jag satt på mig trosorna ut och in minst tio gånger, vem gör det efter femårsåldern?
Jag sitter med mamma i telefon, tittar i kalendern och läser att Niklas har examen den 5:e och säger den 3:e till mamma...
Nu skulle jag precis skriva att jag glömt hundkursen en gång och EFIT typ hundra gånger för Niklas och jag pratade precis om det. Men var tvungen att fråga honom två minuter senare: "Vad var det vi sa att jag hade glömt flera gånger...?"
Jag glömde portkoden till Finas trappuppgång som jag slagit praktiskt taget varje dag i ett års tid. Vilken tur att jag kom ihåg att det är hennes hund.
Vart kan det ta vägen härnäst...? Jag kanske ska tatuera in mitt namn och min adress på insidan armen som den där reklamen.

Nu ska jag iallafall erinera mig vägen till sovrummet. Vi har haft eminent besök av bästaste Elin & Simon ikväll och sedan vidare till grannarna för en kopp (!) vin och lite surr.

G' natt! /A

En ny familjemedlem!

Kan man önska sig mer än trevligt sällskap,
varm sol och en lummig skog?

<3

Fotobevis på att kelpies kan flyga!

Tre nöjda hundar!

Vattnet är precis så lerigt som det ser ut!

Figo.

Iallafall till och med nästa måndag. Figo, borderterrierherre, vältränad med mustaschen på rätta stället. Han är mycket mer försiktig än jag trodde och funkar skitbra här hemma än så länge. Vi har hunnit med massor idag; tidig morgonpromenad före tuppen, lek och bad i Bergsåker och så nu lite lydnad på Åkersviksplan. Eller ja, Tia & jag har tränat lydnad och kontakten med Figo stärktes med en sådan där kampleksak och många varv i luften. Eftersom jag var klumpig nog och missade kursen igårkväll (%!!#*!#%&!) så tänkte jag ta igen det lite nu. Hon är jätteduktig på läggande under gång förutom att hon antingen smyger ner och kryper några extra småsteg i läggandet eller smäller omkull på rygg. Men det gillar vi; att ha ett mål! Ställande under gång är också lite sådär småtrippande efter kommando, men det blir sakta men säkert bättre. Hon flyttar dessvärre bakdelen något steg åt vänster då jag går tillbaka till fotposition och viker undan blicken, trots att jag glor rakt upp i himlen och verkligen försöker göra mig så liten och snäääll som möjligt. Något som vi verkligen har problem med är det fria följet, för det är klockrent i linförighet men så fort kopplet åker av fuskar hon jättemycket trots peppning eller "åthutning". Hmm ...? Köttbullarna eller kampleksaken verkar inte alls intressant då.

Anställningsbevis på Drakborgen skrevs på imorse och jag är nöjd. Trodde jag skulle få slag då ungarna vällde in imorse i sjutusen decibel men man vande sig och så fort jag lärt mig hur grejor och rutiner fungerar så kommer det bli jättebra. Då kanske man med ro kan slå sig ner med böckerna på kvällarna, hästtentan närmar sig med stormsteg. Blä.

Imorgon åker vi ut till extrajobbet på Alnö och hundarna får vara i rastgården så det inte blir något onödigt bråk då jag ska städa och fixa inomhus. Men på Alnö finns lummig skog och mååånga stigar. We like!

Dags att visa ballen!

Alltså, balle är kort för balkong.
Jag vet inte hur många som trodde något annat men... *host*
Detta är bara ett bildbevis till min mor att jag har satt om alla mina blommor för första gången själv sen jag flyttade hemifrån (sensation!) och sått en avokadokärna. Ja, vi får se hur det går. Jag förstår inte att jag inte ens kan få en garderobsblomma att överleva när jag är dotter till en trädgårdsmästarinna! Nu fattas bara en parasoll -en randig då förstås, så kanske jag vill tillbringa lite tid på plyttebalkongen som hittills ha totalignorerats!

Värmebölja - puh!

Väckarklockan ställdes om imorse efter att jag stoppat i mig huvudvärkstabletter. Det resulterade i att vi klev upp alldeles för sent, men jag erkänner att det var skönt att få sova ut. Synen som mötte mig i köket var tomma glasflaskor och vinglas, en sådan röra! Men det var så värt det! :) För inget är bättre än en kväll i goda vänners lag.
Jag & Tia gick till hamnen för att kolla in någon typ av "Hundens Dag" som Doggy anordnade och har haft en helmysig dag, blandannat med lite Agilityprovning. Hon är ju en stjärna hunden och gjorde banan som om hon var född till det! OK, vi har ju faktiskt provat förut, med rör och grejor som ligger här utanför i allén inför ombygget av vägen. Men den där sicksacken med pinnar gjorde hon på ett nafs och en sådan har vi minsann aldrig sett! Vi kommer aldrig skaffa någon annan hundras för då kanske man måste jobba för att få resultat med hunden och varför ska man överanstränga sig? Kelpien fattar ju långt innan man gör det själv. ;)
Jag köpte en mjukglass på vägen hem, bröt av skeden och spillde ner byxorna med Noisettetopping. Jag kastade den efter tio meter. Och då hade den förressten redan förvandlas till en vaniljsjö i hettan.
Vi vadade i Selångersåns förföriska bruna och trögflytande vatten, kastade lite pinne och mötte upp med Niklas. Vi sprang nästan över ett par som solade, som tur var var det Gab & Lars som bjöd på vindruvor och surr. Hemma igen slockande vi i soffan. Kan man annat än älska söndagar?
God middag hos Malin & Andreas fick avsluta en trevlig dag och nu ska jag stoppa näsan i skolböckerna. Imorgon blir det provjobb på Drakborgen, vi får se hur det går ...

Idag fyller världens bästa mormor år! Grattis, du är bäst såklart.

Att fota en whippet ...