
Läste på
min kompis blogg där hon skrev att hennes handledare på smådjurspraktiken faktiskt tror att varken människa eller djur har en själ!
Det är ju sjukt! Jag tror ju att till och med växter, träd, stenar, jord, vatten och allt annat vi har här på jorden har en själ, eller ett medvetande eller vad man vill kalla det. Herregud, vad gör det mig till? Det finns alltså faktiskt folk där ute som tror att sådana som jag och min kompis är fullständigt rubbade! Haha!
Ryggradslösa, själviska och maktgalna anser jag att människan är, men absolut inte själlös. Då skulle ju hoppet helt vara ute för oss och så kan det väl ändå vara?!
Vad tror du?
Imorgon har jag min sista dag på praktiken *grååååååt* Hittills har jag fått vara med på hanhundskastration, tandborttagning (hua!), vaccinering, stygnborttagning m.m. Avundsjuka? :)
Jag fick också närvara vid en avlivning av en ung hund med sådana problem att det ansågs rätt att låta den gå vidare. Det var med blandade känslor. Intressant men sorgligt. Dock är ju jag en sådan där hiskeligt knasig människa som tror att det finns ett liv efter döden och att den har det bättre, eller iallafall annorlunda, nu.
Nu är jag om ännu säkrare på att Berguven är det absolut bästa kliniken i Sundsvall med omnejd, för de bryr sig verkligen
verkligen om djuret och människan bakom det. De är dessutom öppna, varma människor som gärna delar med sig av sin kunskap. Jag önskar bara att jag fick vara där varje dag, timmarna flyger fram!