"Hänt i veckan..."

Måndag: Ledig dag, tjoho! Går till frissan och lutar mig tillbaka med en latte. Svider i hårbotten och latte är inte riktigt min grej men skönt att få barret fixat. Dock inte alls lika nöjd som jag brukar!
Tvättid ikväll, skööönt, och herrn i huset ska tydligen ta hand om det. Äter en brakmiddag med klanen Genberg och panikkör sen till Matfors för pimpning av klubbstugan med Jenny. Hjärtarna följer med och N motionerar schäfer och kelpie tills bollen inte håller längre.
Vi missar tvättiden och Hundviskaren. Crap!

Tisdag: Släpar mig upp ur sängen. Golvet är iskallt och mattan under mina fötter skitig. Fuck.
Hittade fint skidspår i Birsta och går sönder det med Tia. Brett och bra med två spår och en bred mittremsa där chokladräven ska få slita sin tjockismatte framåt.
Åker ner till jobbet och plockar fram 49584764506843093 stycken leksaker till babylekis.
Flänger runt Birsta efter passet efter vaxdukar, hittar billig och fin på Jysk. Äter ingenting till middag men andas in sprayfärg så vi blir lite fnissiga. Tar en paus och fikar och tränar hund...
Inser alldeles för sent att klockan är jättemycket men vi är nöjda med resultatet och bestämmer att fortsätta nästa vecka!

Onsdag: Hetsar N att dra upp persiennerna och rapportera hur mycket snö vår bil är begravd under. Inget! Nästan klart på himlen...
Åker till jobbet och låser upp dörrar, häller i mig en kopp kaffe och kollar ut; snöstorm. Noll gäster idag alltså - hello skrymsler och vrår!
Lullar omkring på jobbet och målar lite, värre kan man ha det faktiskt. Loggar ut och byter om till fem tjocka lager kläder, inser att bilen fryst ihop. Rycker desperat i dörrarna och ser Tias mandelögon irra omkring där inne i grottan, hon har det ju varmt och gott iallafall, jag har snöblåst horisontellt in i ansiktet. Får upp en dörr, kissar hunden, letar efter bollen vi kastade bort på lunchen, sopar av mer snö. Packar in oss i bilen och kommer tre meter, backar, kör fram, hör hur det skrapar där under. Svär långa ramsor och pulsar en runda. BACKAR ut från parkeringen, fastnar igen, svär skottar och gasar. Kommer upp till korsningen, skottar, gråter och hyttar åt idoterna som bara åker förbi. Kommer loss, överväger att lämna bilen och ta bussen hem men når Åkersviksgatan 7D med snigelfart ändå. Lämnar av hund och byter om, rusar till Brandstation och går på lyxig konferens med hängmörad ryggbiff, vaniljpannacotta och tjeckiskt öl på menyn.
Kommer hem sent, går kvällsrunda med Tia, hjälper ett äldre par loss med bilen och får ett muttrande tack för hjälpen för att jag trängde mig på.

Torsdag: Skottar fram bilen och börjar hacka loss is från dess sida. Åker till Bilprovningen och inser skamset att ALLAS bilar är helt ren från snö och is utan vår. Hackar desperat lite mer is. Får tre stycken tvåor, en av dem för att de inte fick upp huven pågrund av all is.
Åker till jobbet där det är helt dött och vi upptäcker konstiga bubblor i golvet.
Går till Krauta och köper en snöräv som alla försöker övertala mig om att det heter snölasse... Har väl aldrig hört något så dumt.
Skottar massvis med snö runt hela halva Drakborgen, åker tillbaks in till stan och går på utbildning om matallergi. Är oändligt tacksam att jag är frisk och kan äta vad jag vill...
Aaargh! Nu börjar jag känna mig smått stressad. Orkar verkligen inte packa... Strosar runt i lägenheten och plockar. Svärfar ringer och säger att vi inte får ut och åka efter vägarna efter dessa dagars alla olyckor. Känns klokt men tråkigt...

Fredag: Kliver upp sent och stirrar på termometern; massa minusgrader! FAN! Ringer lite samtal, får ont i magen av att inte ha klarat av en arbetsuppgift som jag skulle.
Åker till Birsta och äter IKEA-lunch, handlar skräp men IKEA är ändå IKEA och man är lycklig där. Blir bortskämd av min sambo med kläder och grejor <3 style="font-weight: bold;">

Lördag: Fortfarande skitkallt! Vi går en liten sväng och åker sedan till Niklas mormor på fika. Mysigt! Sen vidare till Birsta IGEN för att köpa mig en telefon som man kan tappa i backen hundra gånger om dagen utan att det gör något. Det fanns ingen...
Handlar hundmat och människomat, lagar middag och dricker mer rödvin i nya gigantiska IKEA-glas. Gott!
Finkammar nätet efter nytt boende men hittar inget intressant. Vill flytta NU! Jaa, vi trivs ju i själva lägenheten men nu när Fina & Leia inte bor bredvid förlorar det absolut sin glans.
Spelar kort och Niklas gapar över att vi alltid blir ovänner då. Say what? Jag är aldrig dålig förlorare. Jag vinner i femhundra, Niklas gnisslar tänder. Han vinner i Damnoll och jag klappar honom på armen. Jag vinner i femhundra igen och han hämtar en till öl.

Söndag: Vi ska vakna utsövda och ingen värk i varesig nacke, axlar eller rygg idag.
Det ska vara härligt friskt ute men inte svinkallt, solen ska skina och gubbe och hund ska vara glad på promenaden!
Vi ska få bort hela tvättberget som hotar att trilla över oss i sömnen och mattan bredvid sängen ska bli skinande vit igen.
Vi ska äta efter nya GI-boken som inhandlades på Stor-ICA och sedan ska vi träna på olika håll innan vi läser vår kvällslektyr och somnar sött. Sådeså.

Eminent besök!

"Den skadade kocken."

"Den grymme kocken."

Nu har vi vinkat av rara lilla svärmor efter hennes blixvisit i Sundsvall. Vi åt Niklas' fantastiska chiliconquorn till middag och daimkaka till efterrätt. Eller ja - jag åt och Niklas lillkusin Andreas åt varsin semla :) Mmm!
Middagstid är en av de mest gemytligaste tiderna i ett hushåll tycker jag. Det är liksom så mycket liv och rörelse och alla är delaktiga, till och med Tia som har stenkoll på allt som råkar hamna utanför bänkarna. I min familj har det alltid varit viktigt att samlas till middagen och trots att jag tyckte det var skitjobbigt som tonåring ska jag hålla hårt på det i vår egen familj sen...

Idag har vi varit och tränat ett gäng på Matfors BHK och jag och Linnéa insåg att det var barmark sist vi var där. Skamligt! Vi tränade allihop samtidigt för en gångs skull så det blev ganska effektiv tid tack och lov. Inget av momenten till tvåan sitter än och medan jag skriver det här inser jag att jag inte ens kommer ihåg vilka moment som ingår...? Oops.
Wellwell, tävlingsinriktad har jag aldrig varit så det ordnar sig nog med tiden. Kanske debuterar vi i trean lagom till Tias pensionering? Freestylen tar rätt så mycket tid, särskilt när man är på jobbet nio timmar om dagen och sen ska det ju finnas motionering med på schemat. Och så är det bra mycket roligare :) Jag har kommit att avsky fria följet nu; Tia sitter snett, plogar, går för långt fram, tappar intresset och gäspar sig igenom hela proceduren. Jag skulle behöva något nytt och revolutionerande som sätter sprätt på hela tråkigheten! Jag ösnkar att Hanna kom upp och visade alla de tips de fått lära sig på assistanshundutbildningen. Och så för att få träffa dem såklart <3

Idag ringde Fina och berättade att Leias ben läkt ihop fint och hade hon inte fått infektionen skulle hon vara friskförklarad vid det här laget. Nu går hon fortfarande på antibiotika så ger de förbaskade basseluskerna inte med sig måste hon operera bort plattan och så börjar proceduren om igen med rehabilitering och skit. Jag är mäkta imponerad av min fantastiska väninna som har kämpat sig igenom allt det här samtidigt som hon börjat ett nytt krävande jobb i en främmande stad och har sår i själen som hon sakta men säkert tar tag i och läker.
DU ÄR EN INSPIRATIONSKÄLLA OCH JAG ÄLSKAR DIG MIN FINA ;) VÄN!
Leia verkar iallafall må toppen som vanligt och är ömsom kelgris ömsom urjävlig med sin matte. Hon är sig själv, vill säga.

Nu sätter jag på duschen och spolar fram lite hett vatten som jag ska tillbringa närmsta halvtimme i. Levande ljus hjälper lite men jag är fortfarande iskall efter timmarna på träningsplanen. På måndag ska jag äntligen få sätta mig i frisörsstolen och bli ompysslad och nöjd som bara lyxvarelser som flickor kan. Kanske jag till och med slår till och rakar benen och plockar ögonbrynen och kränger ner mig i en klänning? Det blir något det när jag och Jenny ska måla på klubben :)

Är det någon som vet vilken ras det är på pälsbollen de köpt in i Vita Huset förressten?

Men varför har man en blogg om man aldrig uppdaterar den egentligen? Jo, för att man har blivit sentimental och kan bara inte lägga ner den. Sådeså.
Livet har gått upp och ner de senaste veckorna med små problem som blivit jätteförstorade och helt sönderanalyserade i små, små atomer. Då är det alldeles fantastiskt när de utretts och livet återvänder! Plötsligt får dygnet så många mer timmar och till och med att plocka undan disken ger lite lyckopirr i maggropen.

För första gången på en herrans massa veckor har jag sett Dogwhisperer igen och inspireras alltid. Att det är dumma amerikaner som får hjälp behöver inte kommenteras, jag imponeras ändå över att ha fyrtio, femtio hundar i släptåg över vidderna. En dag, då ska det finnas ett hundpsykologicenter här i Västernorrland, eller hur?
Hur går det då med den fyrbenta flockmedlemmen i det Genbergska/ Serreboska hemmet? Hon är urfälld och ser ut som en chokladkänguru i pudersnön. Med råttsvans. Så jag struntade i att anmäla till Matfors utställning i februari... Hon behöver ju inte ännu mera nackdelar direkt. Sen hör hon lite dåligt igen och going nuts så fort man kommer utanför dörren. Den här gången beror det iallafall inte på att hon är uttråkad, för hon är med mig på jobbet flera gånger i veckan och då tränar vi freestyle på lunchen och går sedan upp på Arken och köper eftermiddagstugg. Himla mysigt faktiskt och jag är ju ett stort fan av vardagslyx.
På trixfronten står det ganska still just nu... Vi nöter och nöter "vänd" och provar så smått på några steg sidledes som i slutändan ska bli "turn". Sedan tragglar vi med "ass" också! Men genvägar är lätt och ta till så jag får vara mer noggrann innan det blir ett inlärt beteende. Jag har också börjat klicka i "slampa" och "pinka", det vill säga att på den första slänger hon sig på rygg med benen brett isär och på den andra ska hon lyfta benet mot något :)
En liten förändring i träningen har det också blivit. Eller liten, den är faktiskt ganska stor... Jag tränar efter egna idéer, ve och fasa! Jag menar att jag fortfarande tar till mig vad andra säger såklart, de flesta kan så mycket mer än jag när det gäller hundträning. Men jag måste ta det i min takt, med den tröga blonda skalle jag har. Allt går sååå mycket långsammare, men jag måste tänka efter .

Nu har jag en stark längtan efter mina vänner i söder, en frisering av mitt flerfärgade rufs och ett glas O'Boy.

Trettondagen går mot sitt slut ...

Hela familjen slappar i soffan ...

Jag åkte ett och ett halv varv runt Ryggis på skidorna på måndagkvällen med Tia. Jag tyckte det gick oväntat bra även om jag förfrös fingrarna och Tia knappt kunde gå över i trav på grund av den långsamma takten. Men man ska vara glad för det lilla och härifrån är det ju bara att köra på. Gubbarna i spåret log i smyg - det såg jag nog- påpälsad och flåsig och för långa stavar och vinglig i nerförsbackarna. De skrattade väl åt min magväska full med näsdukar, sådana där freaks snyter sig ju rakt ut i luften och visst, det kanske är himla behändigt, men jag skulle förmodligen få snor över hela hakan och ner i halsduken.
Tyvärr vaknade jag med migrän och nackvärk på tisdagmorgonen och det har hållit i sig ända tills nu. Ipren efter Ipren och trehundra liter vatten är ingenting om man jämför med en liten svindyr Zumo. Tack och lov hade ju Apoteket öppet några timmar idag så vi masade oss dit i tjugoen minus och nu ligger det bara där i bakhuvudet och bankar, kniven genom ögat är borta och humöret är på väg mot det bättre. En jättepåse godis och två liter cocacola känns som lite plåster på såren när jag förlorat en och en halv dag till migrändemonerna.
Jag hade tänkt plocka ner det lilla av julen som är kvar; en adeventsstake och stjärnan i fönstret, men istället kokar jag kaffe och väntar på att Linnéa ska komma och förbarma sig över mitt hår. Kanske att jag följer med till träningen sen då Tia inte direkt har fått vad hon behöver dessa dagar, men jag är fortfarande stel och hög musik, koncentration och skällande hundar känns inte riktigt läkande. Och andra sidan är en lycklig hund och kära vänner ett väldigt läkande koncept!

Så, måste man skriva en årskrönika om 2009 som alla andra gjort? Så seriös orkar jag inte vara. Jag är bara jäkligt glad över alla ungar som fötts under året och då är såklart höjdpunkterna mina två systerdöttrar <3 Vidare är jag snuskigt stolt över att ha vågat mig ut på tävlingsplanen och att det dessutom har gått över förväntan!
År 2010 hoppas jag på att vi hittar oss ett hus, att jag kommer in på en utbildning som får mig att utvecklas, ett till kelpieskräp, en och annan resa och så kanske i slutet på året planering för ytterligare en familjemedlem?
Att ha mål i livet är väl ändå målet med livet? Hnn?

Allting ä vitt, vitt, vitt ...

Vi kom hem en dag tidigare från Västerås och med det menas att jag hade en så gott som oplanerad söndag - halleleluja! Det har dammsugats, lagats mat, mysts, hämtats skidor i Viksjö och njutits av några futtiga timmar med klanen Genberg. Jag har äntligen hittat en låt och ett tema till klass två i freestyle - wohoo! Så nu är det bara att köra, även om det är långt till tävling.
Imorgon ska jag och Tia ta en premiärtur på skidor, vi får väl se om jag kommer tillbaka helskinnad :)