Somliga straffar Gud genast...

Nä, jag är inte troende åt det kristna hållet, men igår hände saker som verkligen fick mig att återgå till det där med att man ska vara ödmjuk och inte vara högfärdig och skrytsam ...

Jag skickade ett lååångt mejl till Uppfödar-Kicki och drog på om hur HELT PERFEKT Tia är! Så duktig att vi många gånger funderar på om hon faktiskt är förprogramerad. Jag skrev att hon är så uppmärksam och följsam och kommer som ett skott på inkalling. Vid kvällskissningen när jag gick där i mina egna tankar upptäckte jag plötsligt att hunden var borta! Hon brukar alltid hålla sig inom synhåll och var nu puts väck. Mörkret gjorde ju sitt men jag använde min katt-syn och fick se henne stå i godan ro med nosen i något borta vid grannarnas staket, iallafall 30 meter bort. Hon lyfte på huvudet och kollade på mig innan hon fortsatte gegga runt. Jag gick mot dörren och gömde mig bakom häcken. Nej, kvar stod hon fast matte var borta. Kanske någon väääldigt intressant, typ ärtbart, tänkte jag och ropade "HIT" en gång med min otroligt myndiga, rungande röst *host*. Inte en endaste rörelse åt mitt håll utan hon fortsatte ytterligare några steg bortåt.
Luften gick ur mig kan man säga. Jag satte händerna i sidan och skrek, grannarna svor säkert över det och trodde skatorna hade slagsmål igen.
Då kommer räven lunkandes, heeelt bekymmerslös. Totalignorerade mig och satte sig på trappen för att bli insläppt. Vad ska jag säga?

Jag skrev även att hon är sååå klockrent rumsren.
Vi satte oss i soffan med skålar av diverse godsaker och tittade på en äcklig skräckis. Eller ja, Niklas tittade och jag jämrade mig bakom filten. Tia såg på mig med sina allra raraste ögon och ville naturligtvis oxå sitta där vi hade så mysigt. Jag bäddade på golvet åt henne (ja, pappa, jag vet att jag är väldigt pjåskig med mina hundar :) med kärleksnästet, en filt och en kudde och hon började så nöjt bädda lite extra. Så sätter hon sig ner och PINKAR på dynan!! Nä, nu jävlar får ni förklara för mig varför hon gjorde så?! Det hann inte bli många droppar då jag reagerade blixtsnabbt och förmodligen väckte grannarna igen.

Man ska inte skryta och Tia ÄR fortfarande vår pärla såklart.

Idiotförklaring 2

Jag vet att jag idiotförklarat vissa angående storleken på Pepsi, 30 cl eller 50 cl... Nu kommer nästa. Det är faktiskt ganska roligt och vi brukar skratta gott åt det.

Några killar kommer insläntrandes, de ser ut att gå på högstadiet men brukar faktiskt oftast vara äldre, kanske gymnasiestudenter. Finniga, oklippt hår och byxorna i knävecken. För långa armar och ben, kanske de växt lite för mycket under natten och inte riktigt vant sig, för extrimiteterna tycks ibland leva ett eget liv.
De får ett bord och varsin meny och jag frågar efter dryck.
- En öl! säger en av dem och jag nickar.
- Vilken sort? fortsätter jag och bläddrar fram till sista sidan åt honom där alla sorter finns.
- Ööh...
Han pekar på en och jag kluddrar ner det i blocket.
- Kanske du kan ta fram till leg under tiden jag tar de andras dryck? säger jag helt oviktigt och vänder mig till nästa gäst. Då kommer det, det slår aldrig fel!
Alla vid bordet börjar skratta högt och sådär ojämnt som bara tonårskillar kan. Det kommer kommentarer som "du måste visa leg, din barnrumpa" och andra osäkra halvt hysteriska meningar, som om de behöver övertyga sig själv om något...
Den första killen plockar fram plånboken ur bakfickan som för övrigt sitter fast i en sådan där kedja vilket var poppis under min högstadietid... Han skrattar lite överseende som om jag gjort något fel pågrund av min okunskap eller något och ska inte känna mig förlägen för att jag missbedömt hans ålder så grovt.
- Jag tar det som en komplimang att jag får visa leg, säger han och jag vet inte - försöker skratta charmigt?
Jag tar legget som oftast är ett sådant man kan göra på banken och drar på mungipan för han är ju faktiskt arton, det är man ju om man är född i slutet på 1989 eller början på 1990.

Ibland överraskar jag mig själv!

Detta är min helt otroliga mamma,
hon är inte bara tryggaste punkten på
jorden utan jävligt rolig oxå!
(Det ser ut som Tia har skitlång hals...
Måste vara alla kamplekar.)

Det bästa som finns är en Niklas
som hänger med ut. Om dessutom
resten av familjeskaran är med
på korvgrillning då är
lyckan fullkomlig!

Papps & mammis!

Jag blev minst sagt förvånad när vi fick tillbaka tentorna på lördagen. MVG? Jag trodde knappt jag skulle få godkänt och att jag hade blandat ihop alla 78 medel som vi pluggade in kvällarna innan. Det var nog vinet som gjorde att det fastnade... :) Jag måste erkänna att jag blev en smula stolt över mig själv och det känns som om man fick en liten energikick, att nu jävlar ska jag klara den här kursen och banne mig göra det riktigt bra även om jag måste jobba samtidigt och kanske blir lite mer osocial. Det är familjerna som tar stryk, men eftersom de är sådana underbara människor som alltid ställer upp i vått och torrt så ordnar det sig nog.
Denna morgon satte jag igång med att sortera upp papper efter veckan och dela upp och skicka iväg doser till de fall jag har på egen hand. Nu ****** blir det åka av! Jag behöver dessutom nya fall i skolarbetet så har någon av er som läser detta problems som ni inte får till med era djur och vill prova på klassisk homeopati gratis - hör av er!

Jag saknar mina rumskamrater och deras ungar. Vem sa att det är roligt med nya vänner? Det är ju skitjobbigt att hitta folk som man stormtrivs med och så bor de 30-80 mil bort?! Kanske när jag blir snuskigt rik att de vill jobba i min veterinär/alternativamedicinska klinik och måste flytta hit opp till Sundsvall...? Tur är att jag har fantastiska vänner här i staden oxå och lite närmare norröver. (Elin flytta heeeeeem...! *gråt*)

Tia hade förresten växt kolossalt under veckan jag var borta! Hon ser verkligen ut som en kelpie nu! :) Hon är liksom grövre och mer muskulös. Dessutom tycker jag att hon har ett helt annat lugn än förra veckan... Inte SÅ jäkla yrsig och lyssnar fantastiskt bra, kunde till och med gå riktigt fint med slakt koppel på vägen hem. Jag måste träffa Linnea & Lilly snart för att se hur syrran ser ut! Dessutom behöver vi träna lite ... :)

Nu ska jag krypa ner under täcket och krama på min gubbe. Imorgon ska jag jobba, men fan - inte ens det känns jävligt längre. Fantastiskt!

/A

Mora!

I ett hus tillsammans med två tokiga fruntimmer, två söta ungar, en fluffig hund och en tålmodig karl.
En flaska vin och några kilo godis.
Hemlängtan ibland.
Tentorna gjorda.
Skön säng.
Vackert väder.
Snart söndag.
Underbara klasskamrater.
Några läxor ogjorda än, skämmes!
Otroligt intressanta föreläsningar.
Men borta bra, hemma bäst.
Saknar min gubbe & mitt lilla troll.
Snart hemfärd. Lycka!

Kubbdunk & skallebank ...

Det börjar lite lätt kvällen innan med stelhet och ilningar bakom ögonen. Äh, en natts sömn så ordnar det sig! tänker man, men icke ... Man äter tabletter, sover tungt så tungt på soffan istället för att då saker gjorda, man tar ännu en tablett och går ut i friska luften och tror att det gör susen men trots att hundarna är försiktiga känns minsta lilla ryck i kopplet som att huvudet ska trilla av nacken. Man kräks en gång, maginnehåll som består av müsli och fil, very nice. Man tar en ny tablett och kombinerar den med en annan och så sover man lite till ... Man funderar på att ringa den enda extrapersonalen och fråga om denna kan ta mitt pass men kommer på att den enda extrapersonalen är ju en själv. Man får en puss av sambon och blir lite piggare, lägger sig i sängen och tackar syster för att hon skickat med godis och mamma & pappa för att dom skickar Allt i Hemmet. Man tänker att man har det rätt bra ändå <3
Man går till jobbet efter någon tablett till och adrenalinar sig igenom kvällen och sen kommer man hem till en underbar sambo & två kelsjuka hundar.
Dessutom vet min gubbe hur en nacke ska dras! :)

"Visa mig din bokhylla..."

...skrev Lisa (www.krutrut.com) och jag hängde på! Böcker kan man inte ha för mycket av enligt min åsikt, men det är ju bra om man har plats för dem också... Tyvärr har vi liiite för litet här hemma så det ligger mest böcker lite överallt; på hyllor i köket, vid sängen, i vardagsrummet, i hallen, på toaletten ...
Niklas äger många böcker, jag äger bra böcker. :)

Tidsjagande ...

Gullegull.

Inte den bästa tidpunkten att sätta sig att blogga kanske, en timme innan man ska vara på jobbet, med ett internet som har fått fnatt och kopplar ur ena sekunden till den andra. Häromdagen vid två olika tillfällen skrev jag två lååånga inlägg och det var ju bara att glömma att publicera dem när internet -läs Bredbandsbolaget- inte fungerar. Jag skyller allt på BB, inte för att det kanske är deras fel varje gång, men om det skulle vara så märker man fort vad liten människan är när det gäller frågor mot företag. Har både vänner och en svärmor som fått tagit svidande förluster mot just detta företag, så se upp! Skriv ner och dokumentera allt då det gäller dem.
Bitter? Nädå.
Förvånansvärt lugn dag idag. Har dammsugat och tvingat mig själv att spara toalettstädning tills imorgon. Har man energi kvar och tänker att "ja men det skulle jag ju kunna göra nu när jag faktiskt orkar" ska man spara på den och fylla på reserven, istället ska man göra något man tycker är kul och samla mer energi. Puh! Mycket dravel men jag antar att de vet vad de snackar om. Iallafall tog jag med mig Tia på en promenad upp till Djurmagasinet där vi köpte en klicker (av samma skitmodell som den förra... de har inget jättesortiment där direkt) för 35:-, en liten plastbit... Och ett retriverkoppel som Tia avskyr. Eller ja, hon är inte speciellt förtjust i något koppel så länge det sitter på och tvingar henne att gå i sansat tempo. Uj, där är verkligen något vi måste träna på. Allt eller inget verkar definitivt vara brudens motto.
Hon lyckades oxå göra krokodilrull när hon fastnade i kopplet och trodde matte skulle ramla. Hon undvek vattenpölar med ungefär en och en halv meter. Uppåt.
Hon började skälla hysteriskt när en gubbe nös, men jag måste ge henne det att han lät faktiskt som ett avgrundsmonster.
En ganska spännande promenad alltså.
Hittade oxå ett utställningskoppel som jag blev förtjust i, men tvingade mig bort från det innan det hamnade i shoppingkorgen. Jag ska väl först och främst anmäla mig till någon utställning igen ...

Nä usch, nu borde jag lägga på ett kol. 2do-listan var lång idag så jag får väl ta igen det ikväll efter jobbet, mat ska lagas till knytis på lördag och väska ska packas för en visit hos mina föräldrar och sen vidare till Mora & Huset Fullt på söndag.
Jag hoppas på pinfull restaurang ikväll och vinst för Timrå (förlåt papps & bror!) så stämningen blir på topp och ölen flödar=klirr i dricksglaset. Tiden går jättesnabbt och vips får man gå hem! En kväll utan att räkna enkronor i timtal, vända på 120 stolar eller dålig svensk serie på TV vid stängning. Lycka!