11 september ...

Elfte september har ju de senaste åren varit ett datum som klingat sorgligt. Men idag har det fått en ny innebörd! Dagen då Sigrid äntligen fick tillbaka sin kelpieflicka efter två ångestfyllda dygn, ett drama som flera av oss följt med ständig oro genom hennes blogg och med förhoppning om att hon skulle komma helskinnad tillbaka. Tack och lov mådde hon oförskämt bra när de äntligen återförenades :) Jag vet hur det känns. Been there, done that. Bara det att han återkom i en kista och lämnade stora hålrum hos sina vänner.
Att tappa sin hund i en sådan stor (och rå!) stad måste vara en mardröm. Kom och tänka på alla våra jakthundar som kunde vara borta i flera dygn innan man började lägga pannan i bekymmersveck. Det var bara att ställa ut en skål med mat och slänga ut jackan och hoppas på att den använde skallen och bakspårade till släppet. Nästa dag var det bara att åka dit, stoppa in den i bilen, värma den framför brasan och ge sig ut igen ännu nästa dag. I en stad måste man oroa sig för tåg, bilar, andra hundar, brunnar, broar, strömma vatten och inte minst den största faran; människan!
Men en sak som gladde mig var att fan halva hund-Sverige måste deltagit i sökandet! Häftigt och rörande att se hur många människor som lämnade kommentarer i Sigrids blogg och visade att de tänkte på dem. Slutet gott, allting gott! :D

HJÄLP!

Aika är försvunnen!

"Aika försvann idag kl 18:45 i närheten av Postterminalen i Tomteboda, Solna, på gränsen till Stockholm. Vi var ute och gick när vi fick två lösa schäfrar på oss. Aika lyckades slita sig lös ur halsbandet och flydde i riktning mot Essingeleden/stan med hundarna efter sig. Schäfrarna kom tillbaks efter en stund men Aika har inte synts till sedan dess.

Snälla, har ni sett/hört något, kontakta Sigrid på 08-345448 / 070-9642403

alternativt Björn 070-3249517"

Länk till deras hemsida : http://www.kajko.nu/

Tävling känns långt borta ...

Med vinterjacka och keps stövlar jag upp ovanför Bergsgatan och kastar lite boll. Sedan, medan dropp, dropp på skallen tränar vi inför lydnadsettan och jag är plötsligt mycket, mycket glad över att jag inte anmälde Leia till den tjugonde. Helt plötsligt känns Tia som ett ess. Puh!
Men med knivar i nacken och blixtrar i pannan kan jag inte kalla mig bra hundförare som tappar tålamodet bara för att en fyrtiokilos klump inte riktigt hänger med i svängarna, eller för att en hormonattackerad tonåring tappar koncentrationen.

På schemat idag stod en massa saker. Jag har ännu bara genomfört... ingen av dem, insåg jag nu. Ja, men efter lite tårta hos N:s mormor kanske orken kommer tillbaka? Fina Fina ska ikväll släpa med mig på min första Thaiboxningsträning .................................................. Jag tror att jag imorgon kommer vara levande död, men vad gör man inte för en välsvarvad kropp? Även om den bara är på hundrasextio centimeter. Det är närmare bestämt sex år sedan jag hade riktig kondis och faktiskt mer muskler än fläsk, så det är väl på tiden att man tar tag i jävulskapet.

Jag har faktiskt sökt ännu ett jobb idag. Ett jobb som jag verkligen vill ha, som innehåller hund, med det innehåller samtidigt låååånga resor, massor av längtan och uppoffringar. Jag tänker inte låtsas om det förrän jag har på papper vad de beslutat.

Gud, jag är så sugen på avocado!

Att vara arbetslös måste vara det värsta som kan drabba en svensson! Jag har massor av tid och får ingenting gjort. Om inte Skodan tas emot på verkstaden denna vecka tar jag mig en tur ut till Alnön för att kika lite på whippetkullen. Det är bara en vecka kvar innan jag sitter där i deras låda och glömmer tid och rum. En vecka kvar innan jag blir fuskmatte åt SEXTON snabbråttor och två genomkeliga knasiga katter. Kameran kommer gå varm, det är en sak som är säkert!

Livet på en pinne ...

Jag har genomgått en grav personlighetsförändring på bara en vecka ...
Diskhögen växer.
Kläderna samlas i en hög, också på golvet.
Papper och böcker överallt.
Obäddad säng.
Ingen todo-lista.
Godis i massor (Ja, det är väl ingen förändring direkt.)
Lite slapp "det fixar sig"-attityd.
Jag struntar i tvättiden.
What tha * is happening to me?

Gammal som gatan ...

Äntligen har släktboken kommit! Jag har längtat efter en alldeles egen sedan jag var elva-tolv år. Den kom i form av en cd-skiva och det tog många musklick innan jag hittade oss allihopa jag känner till. Det finns människor nämnda i boken som började sitt liv på 1600-talet!
Min morfarsfar var Häradsdomare. Jag har absolut ingen aning vad man gör då, men jag är ändå fruktansvärt stolt över det. Jag skulle kunna sitta och bläddra och nysta och fantisera i timmar om mina förfäder! Jag har alltid haft gott om fantasi så när jag hittar en person med mystiskt försvinnande eller något underligt uråldrigt arbete kan jag inte låta bli att romantisera deras liv litegrann i min tanke. Ibland känner jag för att klottra ner en historia om deras liv, liksom gissa mig till hur den människan var och vad hon fann lockande i livet. Och dessa emigranter! Ojoj, tänk er deras resor. Jag undrar vilken av dessa människor jag påminner om? Fanns det någon knäppgök som levde mer i fantasins värld istället för i den riktiga? Gillade han eller hon djur lika mycket som jag gör? Kunde någon av dem sitta på en stubbe i skogen och undra över vilka som gått där innan dem?
Ja som sagt, jag skulle kunna sitta här ända in i sena natta. Men hunden ska pinkas och gubben ska bäddas ner. o5:45 ringer klockan för promenad med finaste Fina i ottan.
Godnatt. /A

Måndagsäventyr!

Igår morse packade jag ryggsäcken med pumpernickel, hemmagjord körsbärssaft och korv i bitar för en långis i det fina vädret. Tankar behövde rensas och det görs bäst i naturen. När vi var framme i Birsta som första delmålet var kändes det rejält i fötter och rygg, men skam den som ger sig! Efter en välbehövlig paus på Drakborgen letade vi oss mot Bergsåker. Över ängar, genom snårskog och över tågrälsen, solen sken och det kändes plötsligt inte så jobbigt längre. Vi träffade en farbror som arbetade vid rälsen och surrade hund ett tag, han var väldans trevlig tyckte vi alla tre och han verkade smått bekymrad över att jag inte riktigt visste var jag befann mig. På några ensilagebalar dukades picknicken upp och jag åt upp hundarnas korv och de åt mina leverpastejsmackor. Efter dessa tre timmar var Tia fortfarande superpigg såklart, Leia lite tröttare och jag var nästan död. Blåsor på tårna, vilsen och träningsvärk är ingen bra kombination. Mitt vänstra öga hade plötsligt svullnat upp och rann som Niagarafallen, det gjorde att jag fick blunda med det och stövla mig fram med det andra. Vet inte vad som hände faktiskt och lite, lite obehagligt var det men jag hade min kära klasskamrat som höll mig vid liv per sms. :)
När vi insåg att Granloholm skymtade uppe i backen svalde jag stoltheten och sms:ade N i hopp att han kanske kunde hämta upp oss. Tack och lov kom han som en raket och efter att ha blivit uttittad på ICA kunde vi äntligen slå oss ner i soffan och inte göra mer den dagen. Ögat bultade och huden kliade och det spred sig och blev till konstig huvudvärk och om det inte skulle gå över kanske akuten skulle övervägas. Men idag är jag lika vacker som vanligt *HOST* och huden ömmar bara.

Nästa soliga lediga dag ska jag definitivt göra om det. Följa? Någon?

HAHAHAHA!

Hå hå ja ja!

"Västermalms brevbärare är anmäld försvunnen ..."

Hihi.

Sådär. Då var den bloggpausen över. Man kan säga att det var en vännersambohusdjurföräldrarfamiljruntomkringsvärmor-hjälp. Det är riktigt svårt att vara deppig när man har underbara individer runt omkring sig. Jag lovar, har försökt flera gånger.
Mitt projektarbete inför skolan är i full gång (iallafall i huvudet än så länge) och jag kan väl säga att jag ser fram emot det så häääääääääääääär mycket. Det inkluderar hundar, fotografering och homeopati, jag menar roligare än så kan det inte bli!

Idag fick jag och Niklas sitta med glansiga ögon och se ner i en valplåda där nio små whippetvalpar låg och pep. Jag kan inte beskriva hur fina de är och jag fick bita mig händerna för att hindra mig att lyfta upp dem. Jag vet inte, det är väl inte snällt att önska att någon ska lämna stan, men nu får Maria gääärna åka iväg och behöva hundvakt. Jag vet inte om jag kan vänta till slutet av september *svälj*

Idag har vi varit på träningstävling på MBHK och det gick väl OK. Om man bortser från att linförigheten gick uruselt och ställandet under gång trippades på lite extra efter kommando. Men jag får väl skylla på hormonsvallningar, spökålder och skendräktighet. *harkel*
Leia gick som en gudinna iallafall och nu ska här tränas och tävlas med damen! Jag ska också ta och träna upp kondisen på henne ifall inte matte misstycker.
Leia blir även kvar här veckan ut så nu är vi fyra i familjen som ska trängas i soffan. Inte för att någon av oss har något emot det! :)