184 POÄNG!

Platsliggande: 10.0
Tandvisning: 10.0
Linförighet: 9.0 (vida vänstersvängar)
Läggande: 10.0
Inkallande: 8.0 (ändrar ställning)
Ställande: 9.0 (går något steg)
Apportering: 7.0 (släpper)
Hopp över hinder: 10.0
Hlehetsintryck 10.0

184 poäng och ett förstapris! Det är helt otroligt! :) Vinnaren var en rhodesian ridgeback som måste gjort (jag gick omkring i överraskelseyra just då) väldigt bra ifrån sig med tanke på att han satte sig upp under platsliggningen. 187,5 poäng hade de om jag inte minns fel!
Det var ju roligt att de bara såg de vida vänstersvängarna och inte hur långt fram hon går eller tränger eller glömmer sätta sig. Tyvärr la hon sig ner inkallningen och det är någon dumhet hon har börjat med sedan i lördags... Och aldrig i sitt liv har Tia hållit en äcklig apportbock så länge som igårkväll! Ingen hade förväntat sig mer än en nolla på den. På inkallningen reste sig en golden och började lalla omkring, bl.a rakt in i ändan på en tollare som helt coolt låg kvar. Imponerade!
Jag och Linnéa var så uppe i varv sedan så vi behövde lugna oss med en flaska vin. Ja, jag vet, på en måndag och allt. Skamligt! Niklas fick lov att finna sig i att sitta bredvid och försöka se på film medan vi tjattrade i munnen på varandra. Det blev en sen kväll och jag klev upp så sent som ÅTTA då N gick hemifrån, ännu mera skamligt.
Ikväll åker vi till mamma&pappa för midsommarmys i förtid, lyx! Efterrätten hänger på mig så nu ska jag hitta något riktigt, riktigt gott!

Tävlingsdebut ikväll.

Och jag är inte alls så nervös som jag hade trott. Knäsvag och grop i magen har jag ju såklart, men jag tuggar inte fradga och rullar med ögonen iallafall. Hanna sa att jag behöver ju egentligen bara 160p, Kenneth säger att jag ska vara glad om jag får ihop 140p så det sänkte ju ribban ganska bra :)
Den jag förväntar mig mest av är mig själv såklart, att jag ska hålla reda på höger och vänster och sånt skit.
Well, well. Ikväll vet vi om jag någonsin kommer anmäla mig till en tävling igen, för jag undrar varför jag egentligen anmälde mig när jag inte ens har alla moment klar...?

Då var det snart måndag igen ...

Helgen går rasslande fort när man är ledig. Jag har båda dagarna promenerat med sötungarna på Zadiyads då matten varit ringsekreterare på utställning i Vännäs och resten av familjen har spelat matcher i någon sport söderut. Jag har alltså kunnat åka hem till egen säng på kvällarna och det har varit toppen! Då blir det liksom inte lika "ansträngande " då. På lördagen var det ju lagomt varmt så jag tog med mig alla hundar som kunde gå lösa och lullade på i skogen. Det blev mycket längre än jag tänkt och det var trötta, nöjda hundar som stupade i bäddarna när vi kom tillbaka. Då tyckte jag själv att jag förtjänade svenska, söta jordgubbar med vaniljkesella. En hel liter då förstås.
Leia fick också vara med den här helgen och satt hela lördagförmiddag vid bilen och surade. Inte heller ville hon låta sig nosas på eller bli undersökt. Att hon blev sur på "valparna" förstår jag eftersom de tror de är störst, bäst och vackrast, precis som vilka tonåringar som helst och är lite för oförskämda för deras eget bästa. Men när hon kör svansen mellan benen och vänder ryggen till de vuxna hundarna som är väldigt artiga ringer det en varningsklocka. Tur att dessa hundar skiter i vilket och återgår till sitt utan att bråka. Efter några timmar kom hon vankandes när hon väl insåg att ingen tycker synd om lilla prinsessan på ärten och resten av helgen gick bättre. Då insåg jag vilken skillnad det är på Tias plats i den flocken nu och för något år sedan och mycket är valparnas förtjänst eftersom de tycker hon är hellajbans. Nu delar hon gärna bädd med någon av de andra, bara de inte nuddar henne överhuvudtaget :)
Igårkväll vankades det rö'tjut och tacos hos Tina & Kenneth tillsammans med Linnéa. Tia fick följa med så det blev en heldag för henne då vi även varit och tränat lite på Timrå BHK innan. I mitten på andra vinglaset kände jag plötsligt av halsen litegrann och blev skitirriterad för är det inte jävligt typiskt när man äntligen börjar komma igång! Med att röra på sig mer menar jag, inte komma igång och dricka sprit :) Iallafall gick det förbannat fort därifrån och snart kom febervärken krypandes längst musklerna och vid halv två kände jag mig riktigt jävla skitdålig. Låg och snurrade och gnällde fram till halv sex då jag äntligen somnade ordentligt. Halv nio ringde väckaren och jag mådde oförskämt bra. Från att ha fruktat döden (jo, så synd om mig själv tyckte jag att det var) till att vara pigg som en lärka och skutta upp för att laga gröt. Då hängde bara huvudvärken där längst bak och lurade, men jag hade ju ändå druckit tre glas vin kvällen innan. Natten var som om det aldrig hade hänt. Fast jag vet ju att jag kollade på SKRÄCKFILM, helt själv och helt oitresserad och inte ett dugg jäkla skraj! Jag var riktigt dålig förstår ni då eftersom jag inte bytte kanal i vild förtvivlan utan glodde på läskigheterna från början till slut.
Nu ligger det och lurar igen känner jag men det kan säkert godisskålen, täcket och mannen råda bot på. Hundarna har fått god middag och ligger utslagna efter att ha promenerat i nästan två timmar i hällregn, lägenheten är godtagligt städad och det finns fortfarande tid kvar till att se en film. Det är livskvalité på en söndagskväll för mig... Särskilt då man vet att veckan som kommer bjuder på familjeträffar, utomhustid och förhoppningsvis vackert väder!

Boxerboxerfallerallera...

Igår tillbringades dagen först i tvättstugan i fyra timmar, pjuh! Hundarna hade fått en morgonsväng av Fina så de var nöjda, men mysigare hade det varit om de kunde sovit på vår stora amrekanska' veranda i hammocken och haft ett öga på gårdsplanen istället för på parketten med bara vägglöss att hålla koll på.
Linnéa och Zäta på besök så vi packade ner lite mackor och festis och gick sedan i bestämda steg upp mot Klisstugan. I vintras tyckte jag det var en alldeles lagom sväng, klädd i tre lager kläder som man var då, men nu kändes det som om man gått till soptunnan och tillbaka. Sneglade på en skylt där det stod NACKSTA 3,8 så dit bär det av nästa gång, det gäller ju bara att lämna bilen hemma för det är ju alltid den som ställer till det.
Det var iallafall mysigt att träffa dem igen och nu har jag fått en rejäl boxerdos då jag också träffade Vixi och Risgryn på kvällen på sökträningen. Förhoppningsvis har slanten äntligen trillat ner för Tia! Springa fram till människor är ju inte direkt hennes favoritsyssla och särskilt inte barska saker som Kenneth. Så klickklick och godisgodis och så vågade hon sig ut. Nu har jag äntligen fått lägga till "sök" också så hon får ett ok-kommando att lämna mig. Lilly är helt olik och drar fram som ett lokomotiv bland slyn!
Imorgon ska vi träna på Timrå BHK inför tävlingen på måndag. Känner mig faktiskt inte alltför hispig längre sen jag släppte tankarna på att vara bäst! :) Hon kommer alldeles säkerligen vägra tandvisning, springa bredvid på hoppet, lägga sig på ställandet och vice versa, inte ta apporten och rusa förbi mig på inkallning. Men någonstans måste man ju börja eller hur?
Sedan fredag åker jag ut till alnö tills på söndag. Hoppas det blir fint väder!

Usch, nu måste jag göra mig iordning för jobbet. Känner mig inte riktigt hundra faktiskt även om jag inte kan sätta fingret på vad det är. Det går säkert bort under dagen bara man kommer igång.

Kram!

Nere i söder sitter mina två rara kompisar och får njuta av varandras sällskap. Jag känner ett sting av saknad och går igenom minnena från våra galna dagar tillsammans och är glad att ingen ser mig fånigt leende i soffan. Jag har blivit inbjuden i deras liv och tagit del av glädje då nya familjemedlemmar kommit till men också bottenlös sorg då några har fått lämna jordelivet ... Jag är oändligt tacksam men också förundrad över hur lätt man kan bli "förälskad" i människor man möter. Saknar er!

Bäbisar!

Foto: Kennel Chocomate

Emma på kennel Chocomate har äntligen nedkommit med sex stycken Känganbebisar; fyra tikar och två hannar! Grattis!
Hoppas att åtminstone en av dem
kommer flytta till bara någon kilometer
härifrån ... :)

Oppdatering.

Jag & chokladräven åkte faktiskt buss ut till landet igår. Som tur var vaknade jag med ett ryck på lanthandeln och hann yra mig ur bussen innan den fortsatte mot Skellefteå, pinsamt om jag skamset måstat ringa pappa och be honom hämta mig där! Ja, vädret var ju inte ens hälften så fint som jag förberett mig på men efter en djupdykning i mammas garderob kunde jag ta mig an dagens äventyr. Mormor fyllde ju tjugo igår så jag promenerade dit, åt sju olika sorters kakor, stirrade på Jehovas genom fönstret då de försökte konvertera morfar, vräkte i mig tårta och längtade efter en egen bukett med förgätmigej. Sedan kom pappa och vi gick raka vägen opp i skogen och opp på bergets topp varifrån man kunde se milsvis med granskog, kalhyggen och hela den älskade lilla byn. Då var det rätt skönt att det inte var stekande hett!
Väl hemma somnade jag i soffan vid lillebrors fötter tills resten av familjen anlände. Mamma ordnade såklart världens godaste mat som vanligt och jag tror jag äter tre gånger så stor portion än vad jag gör i vanliga fall.
Men med den dagen är batterierna lite mer påfyllda, tills nästa gång!

Idag börjar jag inte jobba förrän 15:00, himla skönt faktiskt! Fina & jag var oppe före tuppen och sprang en runda igen, snaaaart kommer man väl över tröskeln att det är skitjobbigt. Och Elin kommer ju hem i helgen så då är vi tre stycken att pusha varandra! Får se hur länge den här "träningsmanin" håller i sig, men det skulle vara himla skönt att komma igång ordentligt så energin återvänder. Lite armhävningar och situps på det här så kan ni börja kalla mig Biffen. *hmpf*
Och efter att lägenheten nu blivit putsad och lunch intagits i form av en djävulskt god strömmingsmacka så ska jag göra allt för att inte däcka i soffan utan klä mig för snålblåst och ta en promenix dit benen bär oss.