DRAKBORGEN

Det är verkligen jättetrevligt att hänga på Drakborgen tidigt på en vardag, bara småbarn och bollkanonerna är avstängda så man slipper det oväsendet iallafall! När babylekis öppnar i januari igen kommer jag tvinga dit alla mina mammavänner, det kostar ju ingenting och man har stor yta att sitta på golvet och surra på! 

Nu ska jag träna lite med hundarna i vardagsrummet!

Spännande med alla dessa gångar!

Amos är inte den avslappnade typen som
kan somna varsomhelst så jag försökte
gömma honom i Idalisas vagn för att kanske
kunna sova åtminstone en timme... :)

Lilla Idalisa har börjat le nu
och hjärtat smälter! <3

Hänger du med gamling?

Vilken sjusovare till son jag har! Nu passar det liksom, men elva halv tolv på natten då mamma och pappa vill somna då ska det skrikas varannan timme. En kväll sa jag till Niklas att nu ska jag minsann räkna alla gånger han väcker mig med ett skrik och så ska jag göra samma sak mot honom någon morgon då han blitt tonåring. Jag ska bara öppna dörren och gråtskrika och så fort han yrvaket ramlat ur sängen och står upp ska jag gå ut, och så ska jag upprepa det minst fem gånger (längre än så orkade jag inte räkna den natten...) :) 

Idag ska vi sammanstråla med min syster Kristin och hennes flickor på Drakborgen, jag och Amos. Kristin ska få ha en leksak i vardera hand och dingla med framför de smås ansikten, tillbakalutad och avslappnad (på Drakborgen? Yeah right...) och jag ska flåsa efter det lilla jehut Karin! En bra deal, jag behöver gymma bort lite och vad kan vara bättre än att krypa, klättra och hänga? :)

Sen i eftermiddag åker vi mot Matforsklubben och ordnar med lite papper och tränar en sväng om inte planen har isat igen. Niklas ska på After work så jag tänkte bjuda in mig i Linnea och Therese's lilla stuga efteråt :)

Ja, se det snöar ...

Det händer en herrans massa i våra liv, men jag finner inte riktigt motivationen att skriva i bloggen, speciellt inte då alla bilder man tar är brusiga, suddiga eller helt enkelt för mörka. Får man önska sig en lite tuffare kamera av tomten? Jag vet att inte allt har med kameran att göra utan att det är den som håller i åbäket, men man kanske blir liiite mer inspirerad av nya knappar och funktioner :)

Jag ser fram emot julen! Vi ska bo i Viksjö över helgen och trängas i mamma och pappas lilla villa, myyysigt! Det är sådana gånger man är extra, extra tacksam att det är kelpies man har och inte leonberger ...

Amos växer så det knakar, han blir längre och charmigare och är helt enkelt världens bästa unge! Vi är så vettlöst, huvudstupa förälskade i honom så det är löjligt <3

Vi brukar säga att hade vi vetat att det var så här underbart att ha barn hade vi gjort det tidigare. Då brukar folk börja skruva på sig och hosta och le lite överseende... "Vänta ni bara", liksom :)

HUND 2011

På fredag strax efter lunch bar det av söderut mot en helg i hundens tecken! Fyra snacksaliga brudar i bilen och två grälandes unghannar baki buren :)

Vi har övernattat hos Renata på kennel http://www.workingmates.se/, i hennes fantastiskt fina hus! Tack så mycket Renata för att du lånat ut ditt hem till oss! Tio människor, fem PK, två kelpie, tre ACD, två cirneco, två schäfrar och en aussie rymdes utan problem.  

Fredagsmys!

T.V: Maria och hennes egen uppfödning Primo
http://www.murphy.se/
T.H: Adventsmys i "stugan"...

T.V: Primo (Lex Murphy Czech Mate)
T.H: Tillsammans med farsan Rocky
som ägs av Renata ...

På lördagsmorgon var det dags för våra "små" att äntra ringen och det gjorde de med bravur! Som tur var hade jag anmält Oban i "fel" klass (öppen istället för unghund) så vi slapp konkurrera med brorsan Gizmo redan där. Nitton månader gammal slog Oban dem allihopa i den klassen och slutade allt som allt som tredje bästa hanne med CK! :) Gizmo klådde allihopa men snubblade på mållinjen och slutade som BIM av 43 hundar!!! Den lille skrutten, inte ens två år fyllda! :)
Syster Olympia var också med och fick jättefin kritik även hon! Omåttligt stolta över våra Aussie Action's hundar är vi!

T.V: Domaren var en urgullig liten tant på typ nitton kilo!
T.H: Jenny & Gizmo i ringen.

Nordisk vinnare 2011 Aussie Action's Opal 

På söndagen gick SM i Heelwork to Music och Freestyle av stapeln! Det var en klunga ekipage med blandad kvalité tycker jag, men så är det väl när det är en sådan pass ny sport. 
Kul att få lite inspiration! 

Det var en underbar helg i goda vänners lag, men det var otroligt skönt att sätta sig i soffan och krama Amos när jag kom hem också! :)

Uppvisning på VnKK's invigning av KLASS Arena!

En påbyggnad från vårt klass 1-program, tränat en gång.

Tia är övertänd och jag nervös,

men det var jäkligt roligt!!

Vi fick vara med en liten snutt på Mittnytts inslag också då vi värmde upp :) Här är länken till det klippet: http://svtplay.se/v/2628378/unik_traningshall_for_hundar

Mammaträff!

Idag var det i Gabriella & Simones hemtrevliga radhus vi möttes för några timmars surr, genomgång av förlossningsjournal och gofika tillsammans med mammagruppen. Alla barn var på strålande humör och Amos somnade till och med, det brukar han i vanliga fall ha svårt för när det är liv och rörelse.

Nu på kvällen fick jag & hundarna en långpromenad med Linnea & hennes tjejer, jätteskönt! Vi hade så mycket att prata om att vi blev ståendes en bra stund vi bilarna när vi kommit tillbaka också :)

Imorgon åker jag & Amos till Viksjö på dagen för att följa med mamma och pappa till farmor på adventsfika på hennes boende tillsammans med mina systrar. Och jag ska också äntligen få se Ingela, Jimmy & Junies nya hus! :)

Amos gick bananas i Simones fina babygym
medan mamman njöt av hembakta lingonkakor
och kladdelikladdkladdkaka! Mmm!

Ljuvliga Elvira slappade under filten ...

Elsa höll mamma sysselsatt!

Simone var väldigt pratsam idag!

Dagens tankar...

Tänk att det finns folk som inte källsorterar! Tvåtusenelva liksom! De som skyller på att de hellre "lägger den tiden på barnen", har inte plats, det blandas ändå i containern, vet inte hur man gör, etc, etc. Lathet kallas det. 
Att källsortera är ungefär lika naturligt för mig som att borsta tänderna och jag kommer inte ihåg att vi gjort något annat i mitt barndomshem. Jag kommer ihåg när jag flyttade hemifrån och mina kombosar blev skitirriterad på mig för att jag alltid la det ursköljda mjölkpaketet på diskbänken :) Jag visste ju inte var vi hade källsorteringen, haha, stackarna! 
Vi var ju snabba med att skaffa en till soptunna när Amos anlände, folk bräkte ju hit och dit om att soptunnorna skulle vara nära att sprängas av all skit (höhö) vi skulle kasta! Det hinner gå nästan en månad innan vi måste ställa ut EN av tunnorna för tömning :) Och det är ju sortering och kompostens förtjänst tror jag! :)

Jag sa till Linnea nu ikväll att jag tycker Oban inte är sig lik! Han är loj, trött och lite pipig. Idag när jag hängde upp lite julstämning stod han vid stolen (inget ovanligt dock, han är alltid där jag är) och pep plötsligt. Ett långt, olyckligt "pjuuuuiiii". Jag har klämt och känt och böjt och tänkt att det kanske är något efter vurpan han gjorde i skogen för två veckor sedan då han kom utsbubblande med ett helt slappt bakben, men han reagerar inte alls på det. Han var dessutom helt ofokuserad när vi tränade på eftermiddagen!
Sedan slog det mig att Queenie började löpa förra veckan och vi har ju umgåtts mycket med dem. Sedan började Tuva löpa och hon är ju här på dagarna och så ska säkert Tia börja löpa närsomhelst med tanke på att han går i röven på henne hela dagarna. 
Stackarn! De har de inte lätt karlarna, inte konstigt att han tycker synd om sig själv :)

Enligt Tuvas matte och husse är hon extremt trött
och loj när hon löper, vill helst bara sova.
Jag har inte sett en tillstymmelse till att hon skulle
vilja vara minsta lilla mindre aktiv än tidigare :)Hujedamej sånt troll hon är!

I helgen stod jag framför spegeln och insåg att mina hörn på kroppen liksom börjat blivit lite runda... Svullnaden - som Niklas så gulligt och omtänksamt kallar den - på magen har fortfarande inte efter alla dessa månader försvunnit :) Snarare blivit liiite större, och längre... Jag fattar verkligen att kroppen alstrar otroligt mycket energi och näring när den producerar mjölk, men den orkar väl inte ta itu med hur mycket som helst ändå. Det är ju bara att inse att jag får börja tänka efter, barnvagnspromenaderna kommer ju aldrig ge så mycket som en rejäl skogspromenad och att baka så ofta som jag gör får ju konsekvenser. Men jag ska försöka dra ner på godsaker och börja göra dagpromenaderna lite hurtigare, inte för att jag vill vara ett skelett, men en kropp skapad av socker är ingen glad kropp, varken i klänning eller i uppförsbacke.

Den här julväxten ska tydligen bli fin när den slår ut!
Hoppas det blir snart, för nu ser det ut som det står
en penis i kruka på bänken.

"En kona för kukan!" (Internskämt)

Är det inte vackert så säg?
Adventsstjärnan i köksfönstret är så himla fin,
men den passar egentligen inte ovanpå lampan
(nej, det går inte att ta bort skärmen utan att plocka
isär skiten) men vem bryr sig?