Utan rubrik idag ...

.
Leji lillstrumpa ...

Andreas är här. Malin har tjejpartaj och snällt sparkat ut honom några timmar *hähä* Vi har kollat på "Sjukhuset" & "Kustbevakarna" och druckit kaffe och vi låtsas som om vi faktiskt tycker det är trevligt att ha honom här ......................... *fniss*
När jag jobbade på Midlanda hängde jag med grabbarna (och gubbarna) på helikopter'n ibland och doppades i havet. Det fanns en trevlig ytbärgare där som min arbetskamrat kärade ner sig i och idag var han med på "Kustbevakarna". TUFFT!

Vilken lång dag det har varit idag. Jag har hunnit promenera med Tia & Bessa, Leia ensam & sen Tia & Bessa igen. Jag har gjort massa läxor, lagat tonfiskpaj, skrivit en inköpslista, ringt behövliga telefonsamtal, tränat trix & utställningsstående med Tia, tittat på TV & skrivit en "att packa"-lista till Moraresan på söndag. Hunnit prata med Elin oxå och hon tycker tydligen fortfarande att vi ska flytta norrut? Hmm...? Åh, så jag saknar henne! *gråååt*
Usch, imorgon ska jag jobba, då blir dagen längre oxå fast på ett annat mycket besvärligare sätt. MÅSTE hitta mig ett bättre jobb nu, inte vilket som helst, men kanske ett där man inte stinker matos när man går hem?

Nä, nu ska jag faktiskt hoppa i skoteroverallen igen och ta en sista kvällsrunda innan jag kryper under täcket. Imorgon planerar jag att rensa ur förrådet och packa om. Yes.

Facebook ...

~ 1 likeness unrated invitation ...
~ 209 other request ...

Varför i hela friden dumpar jag inte Facebook?! Jag orkar aldrig med att svara på olika "quiz" och sånt crap ändå. Men jag drar mig för att deleta skiten. Ge mig styrka!

Host & snörvel ...

Vi ligger i varsin ände av soffan och har snart gjort slut på 100 stycken näsdukar. Lyckad tisdag! Som tur är har man underbara vänner som kan ta ut hunden på promenad så hon inte börjar bita på sig själv av frustation och överskottsenergi.
Har knappt orkat titta något i böckerna, så jag har bestämt mig för att istället för att försöka komma i säng tidigt ska jag försöka sitta uppe och plugga. Hmm ...
Imorgon är jag frisk. Då ska det bli andra bullar!

Helgen är nu slut, slut, slut ...

FREDAG:
Så god mat hos mamma & pappa med ett glas gott vin och massa prat. Det var skönt att få vara hemma ett tag hos mina käraste. Tia trivs som fisken i vattnet - hon följer pappa i kölvattnet för av honom får man mat direkt från diskbänken. Jag önskar min familj bodde lika nära som svärmor så man kan gå dit en sväng varje dag istället. Men jag skulle heller aldrig acceptera att de skulle flytta från huset heller - no way! Det är ju den vackraste stugan på jorden!

LÖRDAG:
Strålande sol! Helt underbart väder så systeryster kom förbi (den morgonpigga mänskan!) och tog med oss ut på promenad med hundprat, det slår aldrig fel. Hämtade upp Niklas & vi gick nästgårds till mormor & morfar för nybakta bullar och klappgröt - som egentligen bara är rosa luft insåg vi, men gott var det!
Efter fika och hejdå-kramar skodade vi till IKEA och hängde på Malin & Andreas för att köpa en massa ganska onödiga saker. Eller vad säger jag? Onödiga saker finns ju inte på IKEA, men kanske mindre nödvändiga just nu :)
Sedan gjorde vi oss vackra för att gå på middag hos Gabriella & Lars. Det blev en hel vinflaska för mig, för mycket karaoke för halsen och vid 02:00 tvingade jag med mig Niklas hem för då var det slut på energin. Men himla trevligt var det - tack tack alla!

SÖNDAG:
Sundsvalls City klockan 10:30 som var alldeles för tidigt eftersom det inte öppnade förrän 12.00, men då hann man ju trycka en krämbulle & en chokladboll i trevligt sällskap :)
Shoppade lite kläder så jag slipper gå naken jämt och sen handlade vi lite lyxlunch att avnjuta i svärmors sällskap & hämta upp vår lilla tös som vi vid det här laget hade börjat längta efter.
Vi hann med lite TV innan jag insåg att utställningsträningen tillsammans med tjejerna på Hundens Hus började alldeles strax! Jättepanik! Men det gick bra & var himla trevligt som alltid. Tänk, vad trevliga människor man skulle missat om man inte hade haft hund?! Och vad mycket man kan lära sig av att umgås med ägare till olika raser, bara på en timme! Otroligt minsann.

Veckan som kommer blir minst sagt intressant *host* Har ju som synes inte pluggat ett endaste dugg i helgen & vi har tenta på Får & Get redan måndagmorgon. Eeh? Har flera arbeten som inte är klart heller ...
Bilen ska besiktas imorgon - SKIT, säger jag bara!

Nä, nu tappade jag helt tråden. Ganska slut i huvudet, må jag säga, vin är Djävulens dryck. Bäst jag lägger ner pennan nu.
Sköt om, gott folk! Kram /Angel

Bertil Bo & hans ko!

Visste ni att det måste passera 500 liter blod genom juvret för att kunna producera 1 liter mjölk? Och de kan faktiskt producera upp till 40-50 liter per dag! Om ni någon gång får tillfälle så ta en titt under kons mage - där ser ni en blodåder tjock som en kabel! Häftigt!

Klockan 04:45 på onsdagsmorgon dansade jag upp ur sängen och in i stövlarna. Risgrynsgröt värmdes i micron och jag åt bara hälften. Klockan 05:50 stod vi på ladugårsbacken och petade i snön med tåspetsen, ingen människa inom synhåll. Plötsligt kom en liten gumma, smal som en vidja och lite, lite böjd, så vi hängde på henne in i ladugården. Det luktar inte rosor i en ladugård, det spelar ingen roll om man är djurvän eller inte, det luktar förjävligt. Det är bara att slänga kläderna jag haft på mig de här två dagarna! Snart kom resterande personal och vi, jag & Maria, började vår första praktikdag som mjölkbönder med att skyffla blöt skit så armarna värkte. Det har vi gjort tills vi åkte hemåt igårkväll, kor äter-skiter-mjölkas, hela dagarna, varje dag. Ibland får de en kalv oxå så de kan mjölkas ännu mer.
Iallafall har vi lärt oss så otroligt mycket på dessa dagar och det har varit så roligt! Vi har matat nyfödda kalvar med nappflaska, vi har hjälpt till att kastrera tjurkalvar, hjälpt till att bränna horn, vi har sett hur man inseminerat kor, vi har mjölkat för hand och vi har mjölkat med maskin, vi har rakat kor med en maskin som vägde lika mycket som en gjutjärnspanna, vi har borstat kor, vi har sett hur mjölk ser ut om kon har juverinflammation (uäck), vi har ätit som flickor ska första dagen och vi har insett att man måste äta dubbelt andra dagen, vi har sopat och strött och skrapat, vi har burit hö, vi har sprungit ifrån tjurar som vi trodde var kor först, vi har helt enkelt fått en jäkla bra start på vårt arbete med mjölkkreatur! Och vi är evigt tacksamma till bonden Karlsson (eller Bertil Bo & hans ko som Niklas säger) och hans familj som låtit oss vara hos dem i två dagar.
Höjdpunkten var iallafall då Maria fick en kosvans, full med blötskit, rakt i ansiktet. Jag skrattar åt hennes ansiktsuttryck, under det bruna kladdiga, än!

En sommar ...

Mina föräldrar bor idylliskt. De har ett litet vitt hus med snickarglädje och en välskött, prunkande trädgård med små tufsiga höns som spatserar omkring. Solen lyser ofta i Viksjö, på deras hus, tycker jag. Kanske är det så, kanske är det för att det är Hemma för mig, det spelar ingen roll. Bakom huset rinner en å och där på andra sidan, bor min syster. Min storasyster som jag ser upp till och beundrar, kanske för mycket ibland. Min syster är iallafall hästmänniska och en sommar hade hon lösdrift, alltså ett gäng unghästar som fick strosa på stora områden med både skog, slätter och backar. En dag gick jag dit. Det var varmt kommer jag ihåg för jag måste haft bikini. Hästarna tog väl ingen större notis om mig, jag var ju bara människa och mat hade de gott om så varför bry sig? Utom en. En liten fläckig sak som kom fram och snusade undrande, plockade lite med flärparna på shortsen, blåste varm luft på min bara mage.
Så stod hon så. Med den mjuka mulen tryckt mot magen. Det såg ut som hon sov. Ena bakbenet vilade så där nonchalant. Sen kom de, en och en och ställde sig på samma sätt. Så stod jag där i shorts och bikini med tre, fyra hästars mule tryckta mot magen.
Samma sommar rymde två av dem, min fläckiga favorit och så systers stora svarta cooling. De hade tagit sig över ån så vi försökte få dem tillbaka men genom att ta bron denna gång. Att vi bara vågade någonting så avskyvärt! Aldrig i livet, sa deras kroppsspråk. Vi gav upp vårt lirkande och lockande och väntade på havrehinken, småpratade lite, njöt kanske av solen. Så plötsligt börjar hon gå, min lilla vitbruna gräddbakelse, hon kliver rakt ut på bron och går säkert över trots att man ser ner mellan ribborna där ån rinner, kanske inte vilt och djupt, men ganska högt. Då blev jag förälskad och sa: Henne ska jag ha! För det var naturligtvis min förtjänst att hon gick över, eller hur? Jag tyckte nog att vi hade ett speciellt förhållande, hon och jag.
Sedan dess har vi skojat om det, jag, min syster och stoets ägare (som naturligtvis aldrig skulle göra sig av med gräddbakelsen, hon är minst lika omtyckt där!) att Vísla som hon heter är "min" häst.

Idag ringde min syster; Vísla har fått en spark som gett en spricka längst hela överarmen. Prognosen är inte lovande. Hon ska stå inom fyra väggar i åtta veckor, stilla. Bara stå, inte gå och absolut inte ligga. Jag vet inte varför det har gripit mig så... Kanske just på grund av den där sommaren...?

Till Linnéa:

Ser du vilken vacker liten pärla du har?