Sovmorgon och dag ute i solen!

Imorse vinkade jag av Niklas och tog emot Tuva och gick sedan tillbaka upp till dubbelsängen där Amos låg och snusade, ute regnade det och i huset var det rått och kallt, så varför gå ner till det? Jag vaknade MYCKET senare, typ två och en halv timme, av hundslagsmål på nedervåningen. Trevligt. Inte för att jag klev upp, det handlade nog om benen Oban och Tuva turas om att sno av varandra. Sen tassade någon omkring i en halvtimme och sedan slog Tuvas svans i golvet en kvart (hon ligger framför Tia och fjäskar) och sedan var det slagsmål nummer två. Då gick jag ner och stängde in Tuva i hallen och Oban under trappen och gick upp igen och latade mig en halvtimme till och ignorerade att det låg miljoner vita tussar över hela köksgolvet (från täcket i hundarnas bädd, inte från Tuva ;).  

Vid halv två tog jag pojk och fyra hundar med mig till SBK för träning. Härligt med sol, glad unge och fina framsteg i lydnaden! I bilen blev Tuva lite för hetsig då jag belönade Pixie med boll  och så var slagsmål nummer tre igång. Oban påminner om Lilly, det går bra att hetsa och bete sig oförskämt själv, men jävlar om någon annan gör det! I en ganska trång bur kan det ju hända olyckor och onödiga missförstånd, men SÅ stor är inte Volvo V70 att jag kan ha alla fyra i varsin bur :) Det är bra för Tuva att lära sig att man inte hetsar i bilen, men Obelibob är inte rätt man för jobbet, för hans skull. 
Träningen gick galant med allihopa och glad i hågen åkte vi hem med eftermiddagen ledig att tillbringa med Niklas och Amos! Alltså ska jag inte sitta kvar här nå längre!

Pixie & Tia fick röja lite efter träningen...

Sjyssta spelregler är ju kelpiens signum...
HAHAHA!

Måndagsångest!

Måndagsångest existerar inte i detta hushåll längre tack och lov, men det är väl för att jag får tillbringa varje dag med min helt fantastiska lilla son och inte bland en massa otacksamma kunder (usch, ångesten att gå tillbaka till jobbet börjar krypa sig på iallafall...)                         Vilken härlig helg vi haft! Sköna höstpromenader, familjemys och middagar med fina vänner. Jag hade mig faktiskt iväg på en springtur i helgen också tillsammans med hundarna, över stock och sten vilket resulterade i en jääävla träningsvärk. Jag hade liksom glömt att man måste stretcha :) Jag lyckades faktiskt tvinga iväg mig på en kort tur ikväll också för att förstöra de stackars såriga musklerna ännu mer. Men jag fick ju en chokladcupcake när jag kom hem som "plåster på såren" ;) 

Snyggaste grabben på Malandsvägen ...

Ingela, Camilla, Junie & Rock var förbi idag och gjorde Birsta osäkert. Rock & Tuva härjade som bara retrievers kan, Tia höll noga koll på Rocks uppblötta foder på diskbänken och Oban lekte polis. Men allt gick bra med fyra hundar, bakning och en bäbis, jag känner mig som värsta supermamman/matten ibland! 

Igårkväll/natt gnodde jag köket i fyra timmar, inte en list slapp undan! Det känns ju sådär med tanke på fyra hundar som röjde runt här tio timmar senare... Men bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete heter det ju :) Ikväll tar jag en paus men imorgonkväll tänkte jag ge badrummet en omgång. Dumt att inte göra det på dagen tänker ni, men det går liksom på ett jehu om man bara får hålla på utan att bli avbruten (läs: Amos har somnat för natten). Imorgon tänkte jag också åka till klubben och hänga med min lilla flock, även Pixie tänkte jag tjuva med mig. 

Dagens middagstips: laxwok! Mmm!

En ännu snyggare kille på Malandsvägen!

Nej, nu har jag gått min bloggrunda och det är dags att gå och lägga sig! G'natt!

Ikväll är Niklas på myndighetsmingel så jag och Amos har fått roa oss själva, vilket vi är ganska bra på nu :) Linnea och hennes flock har varit här och skvallrat lite så helt göralös har vi inte varit, men det ska bli skönt att ha honom hemma imorgon så vi får vara tillsammans hela familjen en hel dag! 

Jag har äntligen satt igång med ett projekt jag dragit ut på länge: uppiffning av hallen. Tapeten som är (var) där nu var grå och solkig och dessutom väldigt trasig. Träpanelen är målad i någon dassig grå och grön färg som gör det lilla utrymmet ännu mindre. Vi har inte heller haft någon vettig plats att hänga jackor eller ställa skor, så nu på eftermiddagen slet jag ut allt och började riva tapeter. Nu är ju kruxet att jag har INGEN ANING om hur man renoverar. Noll, zipp, nada koll... Jo, ni läste rätt. Men någonstans måste man ju börja och det finns ju google :) Jag får lägga ut före - och efterbilder så får ni se katastrofen, haha!   

Nybadad gosse <3

Ikväll hände en liten rolig grej! Jag stod böjd över Amos som sov på sängen i gästrummet och glodde fånigt som jag oftast gör i närheten av honom ja - och helt plötsligt som en blixt från klar himmel kom jag på att jag glömt att ge hundarna kvällsmat! Apropå ingenting! När jag vänder mig om står Tia och stirrar på mig, väldigt väldigt bestämt och hon står helt stilla. Det är inte så att de brukar få mat på fasta tider eller att jag höll på att diska skålar eller något som kunde fått mig att komma ihåg maten, utan det bara liksom POFF! När jag började skratta så springer Tia in till köket och sätter sig vid fodertunnan och väntar. Va! Hur tufft är det inte då så säg? Det är inte första gången jag kommunicerar med mina djur, det gör man ju hela tiden, man lär sig vad vissa läten eller rörelser betyder, men nu var det verkligen som om hon koncentrerat sig stenhårt på att plantera tanken i min hjärna! Herregud, TÄNK OM jag skulle glömt att ge dem mat alls - hujedamig, då kan man ju svälta ihjäl! 

Lockar, lockar...

...och ännu mera lockar! :)

Imorgon ska vi klättra på taket, äta lyxig lunch, kanske våldgästa i Härnösand, träffa goda vänner och sist men inte minst kolla på en telefon till mig (jippieee med Ior-röst). Jag tycker det är så besvärligt med touch-screen och jag drar mig för att skriva sms - något som jag annars hellre föredrar framför att ringa. Helst skulle jag vilja ha en sådan som pappa köpt --> http://www.doro.se/Produkter/Mobiltelefoner-och-tillbehor/PE615/ 
Stora knappar, lätt meny, stor skärm och bra ljud. Vad mer kan man behöva? :) Jo, musikspelare och det verkar den inte ha ... Jag kanske får skaffa en såndär ämpäträ på sidan om...


Nej, nu kurrar det i magen, dags för kvällsfika alldeles allena! Hundar och barn snarkar så gott.

Vilken värme idag! 

Jag hade väl tänkt att jag skulle köra en ruta med Tia inför tävlingen ikväll men vi hoppade det och tog en härlig promenad istället! Jag hoppas vi lyckas knipa ett sista förstapris så vi kan kliva upp i trean, men man vet aldrig :) 

Igår träffades jag, Malin och Therese på Sundsvall för att träna och Oban kändes så himla fin, jag är så stolt över hans framsteg, han har en sådan underbar energi när han vill jobba! Tyvärr blev Amos grinig så jag hann inte träna Tia eller se hur det gick för de andra tjejerna. Men man får vara glad för det lilla :) Nu skulle vi verkligen behöva få igång freestylen här uppe i mellannorrland igen, det är ju skamligt vad den har svalnat. Ibland blir jag så urbota less på att vi ligger så jäkla mycket efter här uppe! Bruks eller lydnad har man att välja mellan, och isåfall med gamla uttjatade metoder. Inge skam i "gamla" metoder för de fungerar ju uppenbarligen, men det finns ju inget annat att välja på heller som sagt... Agilityn har femton år senare än i södern  fått rötter här men då är det bara EN klubb som har EN nybörjarkurs (trots att den blev full över en dag). Men vill man ha förändring får man kanske se till att det händer själv, istället för att bara klaga? ;)

Amos har börjat greppa efter saker nu med sina knubbiga små fingrar. Han är alldeles hjärtslitande gullig i all sin koncentration och jag kan inte stirra mig mätt på honom. Tänk vad fantastiskt att vi fick ett sådant välskapt barn! Allt på honom är så perfekt, allt från trollpennshåret till de biffiga underarmarna (som Niklas påstår sig ha fått av all svärdträning i aikidon - men nu förstår vi ju att det är ärftligt ;) ) och plirande ögon som skiftar i grått, grönt och brunt. Nu på kvällarna när han är så där lagomt trött så pillar han en försiktigt i ansiktet och knorrar och visslar som en liten undulat mellan de tandlösa leendena. Jag är så glad att min syster sa att "varje ny tid är speciell" med ens barn, för jag blir så sorgsen när jag tänker att just den här tiden kommer ju aldrig komma igen! Men nästa vecka är vi kanske så upptagen av att han kan föra sakerna han lärt sig greppa till munnen? :)

Tuva ville visst tillbringa resten av
dagen i hallen. Fy fan, det luktade
precis lika illa som det ser ut att göra! :)
Men hellre en lycklig skitig hund än en
olycklig ren ... Hah.

 

Är det någon som tvekar på att Amos är en pojke? Även om jag skulle sätta på honom en rosa klänning kan man inte missta honom för jänta tycker jag! Jag är ju en sån där gammalmodig jävel som älskar att skilja på pojkar och flickor "klädesmässigt". Jag gillar mest naturfärger som beige, brunt, svart och grått och så vidare och det kan väl kallas neutralt. Men det är också roligt att klä Amos i tuffa jeansliknande braxer eller kanske något med hängslen eller en tröja med traktorer... Jag skulle aldrig sätta på honom en rosa spetsblus :) Både min äldre syster och Niklas bror och några av våra vänner är mycket noga med att inte dela in sina barn i manligt och kvinnligt, men just nu är mitt barn så försvarslös att det är bara nu jag kan bestämma vad han "vill" ha på sig :D Vill han ha pumps när han är stor nog att bestämma själv är det hans ensak och då ska inte lilla mamma lägga sig i. Han kommer inte heller få ha långt hår så länge han bor hemma, huga!

Idag blir det mormors oreganokyckling till middag!
Mums!

Lortiga hundar får ligga i hallen.

Nu får Niklas komma hem snart, jag är jättehungrig!
Och jag måste äta innan jag blir nervös. GAAH.

Helg på landet ...

I helgen har vi varit på landet hos mamma och pappa tillsammans med syskonskaran, alla kusinerna & högen med hundar! På lördagen åt vi middag tillsammans med Kristin med familj för att fira hennes tjugofemårsdag ;) och på söndagen grillade vi korv ute på gården i gassande höstsol. Nu känner jag mig fulladdad med ny energi som alltid när man varit hemma över helgen. När jag gick upp till syrrans gård (det skiljer en å och en läggda mellan deras och mamma och pappas hus) med Amos i vagnen och hundarna upp och ner ur de leriga dikena slog det mig hur otroligt lyckligt lottad jag är! Tänk att man faktiskt får ha det så här jäkla bra!!

Jag & Karin <3

Paulinas suuuupergoda cupcakes
&
stora syster och lilla syster ;)

Hemodlad vacker morot
&
hemgjord vacker pojke!

Niklas, Amos, Junie, Oban, Tia och Rock på promenad
&
färgglatt berg på andra sidan sjön!

Ingen rädder för vargen här ...

Glada fina Rock! <3

Amos och morbror Jon chillar på soffan ...

Karin ger kusin "Amo" en puss!

Lördagens fantastiskt goda middag:
älgstek med rotsaker och så-jävla-go-sås!
Jag åt så det stod ut genom öronen!

Dessa fantastiskt vackra unghundar ... *harkel*

Utsikt från Neavita ...

Jimmy slaktar bilar ...

Imorgon börjar vi dagen med att städa hela övervåningen, del ett i "veckans projekt: städa hela huset - ordentligt". Och så åker vi till klubben för att träna lite inför tävlingen på torsdag, hoppas hoppas hoppas det blir sooool!

Full fräs i frysen!

Jag har ju haft på känn att frysskåpet vi har ute i garaget inte mått så bra och mycket riktigt så har det lagt av upptäckte jag när jag skulle hämta en påse kycklingfiléer. Som tur var hade jag faktiskt gjort mig av med det mesta eftersom jag valde att inte ha is i magen, men det var en liten laxfilé och en herrans massa spenat som strök med. :)  

Idag har vi spenderat dagen inomhus eftersom det hällregnar och stormar ute. Hundarna är väl lagomt roade men de fick iallafall en sväng i skogen imorse eftersom Niklas jourvecka nu äntligen är slut så jag kan lämna Amos med honom och ge mig ut själv, jätteskönt med höstiga vindar mot kinderna och ystra överlyckliga hundar.

Amos har nu upptäckt sina händer och börjar gripa efter saker, lillplutten, så stolt man kan bli över sådana saker <3

Den här veckan hade jag tänkt ägna helt åt grovstädning av huset, men det har lyckas smyga sig in massor av grejor ändå i min almanacka och dessutom ska Sam vara här tisdag till torsdag så det känns bara onödigt. Jag spar det till veckan efter ...

Jag har startat en till blogg  - eller egentligen är det en träningsdagbok för hundarna - och det kommer inte hamna så mycket annat där. Den är ett försök till att komma igång ordentligt med träningen :) 

http://chokladravenochlakritsvargen.blogspot.com/

Lydnadstävlingar ...

Inatt sov jag och Amos i gästrummet då Niklas hade planerad övning med sjöräddningen. Dock visste ingen när larmet skulle gå och eftersom den där lilla sökaren låter som en mistlur ville jag inte att Amos skulle behöva väckas på det sättet. 03:17 gick första larmet och då var det kolsvart och svinkallt... Sedan hann han bara hem för att slumra på soffan och äta frukost innan det var dags igen och nu är han på det fjärde larmet det här dygnet. Stackarna! Det är hårda övningar med bärgning och bärning och dykning och gud vet allt. Han kommer vara rätt sliten efter den här helgen men han har ändå åkt iväg utan att knorra och tycker det är kul och lärorikt. 

Jag tog med mig Amos och hundarna och åkte ut till Matfors BHK för att kolla på alla mina tjejer som skulle tävla! Det var en jättemysig dag och Amos den lilla ängeln sov mellan elva och halv tre :) Som sagt, det är inte besvärligt att vara morsa när man har en sådan snäll unge. 

Alla tävlande tycktes nöjda och jag tycker det är en underbar stämning i vår träningsgrupp där alla gläds åt varandras resultat och peppar!  

Även om alla var jätteduktiga så är jag extra stolt över Linnea och Nikki som idag tog sitt förstapris i trean och blev uppflyttad till elit! Det är riktigt bra jobbat med tanke på att hon är nyss fyllda två!

Tre finingar i solen ...

Som sagt, jag hoppas det svider
i hjärtat Linnéa att du tackade
nej till en sån här ... ;)

Psycho-Lilly plockade 162 poäng och
innehar nu titeln LPII
 :)

Om jag inte missminner
mig fick Hanna & Viggo
uppflytt ur LKII ...?

Nöjda förare i lydnadsklass 1!

Och äntligen fick de uppflytt ur
klass 3, Linnea och Nikki!
Så till våren startar de i lydnadseliten! 

Junior

Nu fick jag äntligen träffa Junior också! Tur att jag har ett hjärta av is så jag kan stå emot hans ljuvliga små pepparkornsögon :) Men nog var det frestande att stoppa han i barnvagnen och vandra visslande därifrån. Så härligt med en öppen kontaktsökande valp som är helt orädd för omgivningen och dessutom väldigt fin att titta på! :)