Jag saknar min Elin!

Ja, jag saknar min Elin. Flickan i sin sköna stil - hon som är knappa hundrasextio centimeter och skjuter lerduva bättre än farsan, hon som bakar bullar och sedan kan äta fem stycken på raken, hon som är stöttande och samtidigt klarsynt, hon som vet hur man jobbar hårt och hon som kan svära som en borstbindare, hon som ger sig fan på att hon kan bli jurist och sen gör det. Hon är min förebild, men hon är så långt borta. Jag kan skoda mig upp dit, till Umeås karga dalar, men jag vill att hon ska bo här nere på gatan igen, så jag kan äta bullarna nybakade. Oh, jag gräver ned mig i självömkan, men jag saknar min Elin... *grååååååååt*