I say hello ...

Inte länge sedan jag försökte fota höstlöv och annan växtlighet i sprakande färger. Jag gav upp, hittade liksom inte snitsen. Nu är det verkligen farväl höst med barmark och hårda grusvägar. Cykeln jag tvingade min familj att kånka in till stan får stå kvar i garaget, sakerna på ballen borde plockas in och tryckas ner i förrådet, giant-kupévärmaren har tagit plats på passagerarsidan och jag har sju tröjor under jackan istället för tre. Jag har smått börjar gilla vintern, kanske pågrund av att jag insett att ingen ser snett på en längre om man lufsar omkring i skoteroverall på kvällskissningen, eller kanske är det så att jag faktiskt skiter i om folk bryr sig.
Och så är det ju julen. Sedan jag var arton har jularna sett ut som att man proppar i sig julmat och suger i sig familjenärhet på julafton för att sedan jobba på något hak på juldagen. Nu är det annorlunda. Jag har ett jobb där det faktiskt är stängt på juldagen och man kan vira in sig i en filt med tretton koppar glögg och glo på någon sådan där mysig matiné istället. Man kan tvinga med sig alla familjemedlemmar på lååång promenad och sedan med rödrosiga kinder ta sig en välbehövlig julskinkemacka. Med glögg förståss. Eller kanske varm choklad... Det ligger högt på listan det oxå.
Jag kanske till och med trängs med främlingar på julmarknader och fönstershoppar. Kanske.
Den här julen blir varm och ombonad och sen är det ju påväg mot den årstid jag gillar allra mest! Så man ska väl inte klaga, eller hur?