Valputställningen...

Fidji (BIR)

Ehum... Aston eller Totti... (?)

Leo (2:a bästa hanne)

"Zadiyads hundar är vi allihopa, allihopa, allihopa..."

Det var trångt och lite panikframkallande. Men vaddå? Vad gör det när stället kryllar av hundar och många av dem bäbisar fortfarande? Några timmar och över tvåhundra bilder varav några få gick att se vad det föreställde. Sen svaldes en snabb lunch och vidare nån kilometer västerut för att träffa Aussie Action's syster som numer är bosatt i Norge. Definitivt den snyggaste av brudarna i kullen, tycker jag.
Svärmor fyller år också så restaurang med efterrätt i någon timme. Energin är sinad nu, ska ladda upp lite inför imorgon då det är långpanna på Drakborgen. Hoppas jag hinner till freestyleträningen, det var fööör längesedan nu. Nästa lördagsöndag är fullbokad med en annan kelpiesyster och annat löst folk :)
Har jag sagt hur mycket jag trivs med mitt liv?

Halleluja!

Att kunna ha fyra tikar tillsammans; en surtant, en i total knäppålder och två i samma ålder som dessutom precis träffats. Det måste tyda på att man inte är helt bakom flötet då det gäller uppfostran, ledarskap och att kunna läsa hunden kroppsspråk. Jag är faktiskt lite stolt över oss, både hundar & ägare.

Queen of fucking everything

Damen kan konsten att se högfärdig ut och man kanske kan ta miste och ta henne för en fisförnäm afghan...? Men då dagen bestått av vilsegående runt södra berget tillsammans med hundvakten och krafterna helt enkelt är slut, då snarkar hon sådant att jag trodde grannarna ovanför möblerade om ekbordet runt halva lägenheten.
My god!

Mi casa, su... plaza?

Fina grejor ur systerns lantkök...

Hemmet börjar ta form. Till att bli ett hem alltså. Vårt hem. Ett hem där tre och ibland fyra stycken huserar. I många år har jag önskat mig ett prydligt, välskött och avundsvärt hem. Ett hem som är taget ur en artikel i "Allt i hemmet" ungefär. Jag har ändrat mig litegrann där, kanske är det åldern? (att ha levat i tjugofem år måste ju ha gett någon slags visdom iallafall). Nu när äntligen plånboken säger OK och man kanske till och med kan gå en runda på MIO för att leta Det Köksbordet, då inser jag att min strävan efter att ha ett hem taget ur en tidning har gett en spretig, lite osäker och inte alls tillfredsställande stil. Jag har insett att det vackra mörka klickgolvet måste dammsugas och torkas minst två gånger om dagen för att eliminera spår av leriga tassar och, sen igår, också boxerslem. Jag har därmed även erkänt för mig själv att jag inte kommer kunna ha det så och är ju då tvungen att välja: vackert välstädat hem eller hundlös. Och det valet kan vi ju skratta mitt upp i ansiktet för alla förstår väl svaret.
Sen är de alla dessa böcker. Det gör rummet lite rörigt eftersom de är olika storlekar, tjocklekar och färger. Men var ska man gömma böcker? försökte jag då klura ut. Och så klickade det plötsligt till i den lilla blondinskallen att varför i allsin dar ska man gömma dem överhuvudtaget? De är ju alla skitbra böcker. Jag menar, vem kan leva utan Medicinsk terminologi, Att läka själen i hjärnans tidsålder och Får? Bland annat. För att inte tala om Isfolket-serien?
Hellre barfota än boklös I say.
Något som jag har svårt för är tavlor. Aldrig hittar jag något som kan pryda våra väggar, som passar liksom. Några foton har jag tänkt att jag ska få upp, men duger dom?
Summa summarum är att nu ska här bli Serrebo-Genbergskt. Only. Basta.

Jag bryr mig inte ett jota ...

Att bo precis bredvid ett bageri kan väl tyckas som en dröm? Det doftar nybakt franskt lantbröd varje morgon och man kan gå dit till eftermiddagsfikat och köpa sig några saftiga, sockriga munkar. Ok, lite romantiserat var det där, för då man precis tryckt i sig en semla och en halv sockerbulle så önskar man kanske att bageriet varit en hälsokost istället? Inte för att jag bryr mig. Än, iallafall. Vill jag ha en, två eller tre semlor så äter jag det, kanske med ett liiitet stick i samvetet, kanske med ett fullständigt toknöjt leende. Jag är faktiskt inte där varje dag. Nästan. Beach 2009 tar emot mig med (vidöppna) armar. I don't care. Jag mår så jävla bra.

Min vackra vän!

Tack & lov för stooora fönster i vardagsrummet, det har man inte varit bortskämd med de senaste två åren direkt. Malin har varit här idag för att föreviga den söta magen på kort och vi har dessutom klämt i oss sallad, munkar och fruktsallad. Sen har vi tagit igen lite prat eftersom det var längesedan vi träffades sist. Utanför strålar solen men vidare varmt har det väl inte varit och jag ångrade att jag inte köpt någon rånarluva än ändå. Hundarna har legat platt sedan morgonpromenaden, kanske de laddar inför simningen ikväll? Mohaha. Tänka sig, att en ledig tisdag kan bli så bra! Jag som var superladdad imorse förberedde middagen; hel kyckling i gryta med apelsinsås och ugnsstekta rotsaker. Eller ja, jag skalade potatisen och tog fram kycklingen ur frysen. Jag inser ju nu att det inte kommer bli färdigt till middagstid, men vad gör det? Såhär ambitiös när det gäller att laga mat har jag inte varit på länge! Jag var ju hos storasyster i helgen och vi är rörande överens om att mat är överskattat! Jag beundrar verkligen människor som orkar tänka ut vad de ska äta flera dagar i förväg och sedan oxå genomföra det. Eller de, som min mamma, som kan laga mat i timmar och den smakar dessutom himmelskt! Jag antar att man måste skärpa sig med sånt där mnär man har familj, att trycka i ungarna snabbmat är ju inget att sträva efter direkt. Eller som jag gör nu, äter när det passar.

Nu måste jag klä mig i något vattentätt, tanka bilen och hämta opp Fina, här ska simmas!

Största skådespelaren i TV.

'Berta' på Två & en halv men. Så klockrena kommentarer, jag är mållös. Eloge!

Roligast idag!

... att Fam vill bli adopterad av morfarn med dialekten (pappa) som brukar kommentera här på bloggen.
... att min lilla kusin trodde att antal pungkulor avgör hur många barn man får. (Två kulor=två barn)
... att Fina åt 16 st sushibitar till middag.
... att min moster reagerade starkt på att Tia & jag kampat om ett "kaninskinn" igår. (Hon har en sockersöt dvärgkanin, deras ögonsten.)

Åh, mitt liv är så fullt av sånt här. Jag är grymt tacksam över alla mänskor jag har omkring mig...

Sådana här bilder ...

... kan också muntra upp en; underbara människor som bjuder på sig själv! ;) Det är Fina i hennes fina skiddräkt, är det inte vackert och moderiktigt så säg?

Gräsänka ...

"Karämne", som pappa säger, eller Niklas som han heter ibland, är på utbildning på lyxkursgård i Stockholm. Första dagen var det mysigt att rå om sig själv... nu längtar jag tills han kommer hem på fredag. Jag får trösta mig med bilder som den ovanför så länge...
Klockan är 00:00 och när ens schema är FULLSPÄCKAT dagen efter känns det inte så smart. Först ska hundarna ut en och en halv timme och sedan går man ju MINST tiotusen steg på jobbet och sen ska hundarna ut igen och sen ska det städas och handlas och sen sitter man väl här igen. Herrejemine, jag skulle inte byta det mot något annat!

Idag har vi varit oförskämt länge hos Tina & Kenneth igen och tränat och tränat och tränat. Tia var supertaggad snudd på malleknäpp och jobbade lite för godis och jobbade allt för kaninskinnet (eller vad det var, påminde om en ullig, gullig, avlång liten kaninunge som våra hundar begravde gaddarna i och drooooog). Vi körde programmet och kom väl en liten, liten bit längre än förra gången. Och i slutet då allvaret gick över i slarv hämtade jag kaninskinnet igen och släppte loss. Då insåg jag en sak! Jag kom plötsligt ihåg vad jag ville ha då jag skaffade hund och hur relationen mellan mig och chokladsaten faktiskt varit för inte allt för länge sedan. Jag insåg hur jävulskt (ursäkta) dåligt språket mellan oss varit på sistone och hur dålig jag varit på att bara gå på kroppssråk, blickar och energier, eller vad man vill kalla det. Hur länge sedan är det jag kommunicerade med henne annat än med kommandon? Och det enda "leken" vi haft är ju belöning vid inlärning! Inte konstigt att vi tappat leken ute och hon bara går efter Leia. Det känns iallafall lite bättre i maggropen då jag tänker på att det gick ganska fort att återuppta kommunikationen inomhus iallafall och att jag faktiskt insett detta innan det är för sent :) Jag skaffade inte hund för att tävla och visa upp mig, hon var ju tänkt att vara lika mycket familjemedlem som oss andra. Många gånger har jag märkt att en del människor och deras hundar inte kan leka med varandra och faktiskt hängt upp mig på det där. Somliga har aldrig brottats eller bitits eller rullat runt på golvet med sina hundar! Inget fel med det, alla har ju hund på SITT sätt, men att kasta en pinne eller en boll eller stå och kolla på räcker inte för mig alla gånger.
Inte för att jag funderar på att lägga ner träningen heller, aldrig, vi gillar den ju lika mycket båda två. Men att lägga ner mer tid på Tia som hon är. Husse gör redan det, så har det varit hela tiden, det är bara jag som under tiden som gått kommit in i ett spår AKTIVERING, MOTION, HUVUDBRY etc, för att hon ska må bra och ha ett bra liv. Synd att den där viktiga delen liksom kom bort i alltihopa.

Aaargh!

Jag blir vansinnig.
Skulle vilja vrida nacken av personen som påstår sig älska och sedan utsätter henne för det hon fruktar mest.

Sagan om den svartsjuka lilla brunråttan ...

Man sover med ett öga öppet om man lyckats sno åt sig Leias grisöra oxå. Och SNO verkar vara Tias nya motto för jag klev nyss på en halväten geggig godis... Hmmmmm. Aldrig har vi haft problem med detta förut men nu blir Finas pennor söndertuggade (och bläckar ner hela hennes beiga soffa *!¤%/#!%) och papperslappar blir till papiermaché, även ett sånt där kort till kameran med plasthölje åt hon sönder häromkvällen. I say what? Aktiverade blir de ju minsann så det är inte problemet.

HAHAHAAAAAAAAA. Stackars lilla hund! Reste mig precis för att höja på TV:n och ser en fläck i soffan. Och en i ändan på morgonrocken. Och det är ingen lingonvecka.
Så jag har tappat ur godisen ur skålen och sedan SATT mig på den och själv värmt upp den med kroppsvärmen.
Det var ju... pinsamt.

Fantastiska bad, fjortisfylla, familjemiddag & fina vänner ...

Allt detta på en helg dessutom!
Strålande sol på lördagen då jag och mina söta arbetskamrater packade ryggsäckarna med badkläder och O'Boy med Mintu (!) och stövlade upp mot Södra Berget för en eftermiddag på spa't. Redan i korsningen där vid gränsgatan kände jag att promenader utan hund inte är min grej, men jag får vara glad åt att jag hade utomordentligt sällskap och rasten var inte allt för långt borta. Dötrötta och lelösa fick vi iallafall skjuts tillbaka hem till Ullis där vi åt en sen men välbehövlig middag. Melodifestivalen är tydligen helig hemma hos min boss så där bänkade vi oss :)
Så, det låter väl mysigt? Det kunde ha fortsatt vara en trevlig kväll om inte min vinflaska hade tagit slut så fort. Och vart allt hamnat, det var såklart i huvudet, märkte jag när jag skulle resa mig upp. PANG! Från sofistikerad (nåja) till aspackad på två röda. Hängde med toastolen och badrumsmattan ett tag, öppnade dörren när Ullis oroligt men smått roat undrade hur det var fatt. "Jooomenjagärvischtlitefull" andades jag rakt i hennes ansikte, stackars människan. Några djupdykningar till och nämen nu var jag visst riktigt pigg. Gjorde några moves på vardagsrumsgolvet, undvek vinglaset, hade riktigt skoj. Så kom andra vågen och ute på trappan avgjorde jag att kvällen var slut. Hur jävla dålig kontroll jag än hade över kroppen så kom jag hem, med överfallslarmet i handen högt upp i luften så löst folk skulle se redan innan att de inte hade något att hämta. Och hink med en skvätt vatten bredvid sängen kunde jag minsann också få till. Och oj vilka utläggningar jag hade med mig själv på vägen hem, riktigt universitetssmart kände jag mig. Sen garvade jag mig dubbelvikt då jag insåg att jag inte ens kan behärska spriten, som man säger. Nåja, jag ska ju aldrig dricka mer så det problemet är ju ur världen nu...
Att må som en vandrande död på söndagen då hela klanen Genberg, som Fam säger, kom på söndagsmiddag kändes helt OK. Det var kanske ingen gourmetmiddag men vi fick iallafall träffas allihopa och kela med jordens vackraste bebis <3 Även svärmor & Fina var med så man kan säga att det var en av de bästaste stunder.

The helg is over.

Söndagkväll. Bloggar. Snöstormspromenad. Trötta hundar. Kramig sambo. Gott te.
Imorgon är jag ledig, min jobbhelg är över. Det betyder alltså att det är två lediga helger till nästa, det känns bra i maggropen. Huvudvärken har ju naturligtvis varit mig trogen alla dessa timmar jag tillbringat bland skrikande barn och deras gormande föräldrar. Inga tabletter i världen hjälper såklart just då. Inte lättar den heller då vuxna människor betalar in sina barn och sedan lämnar dem där, vilket är förbjudet såklart. Och sen, VARFÖR vill man så gärna slippa undan dem? Dagens ungar går på dagis och skola så många timmar per dag och när de väl är ledig tillsammans så vill folk lämna bort dem?! Varför inte ta tillfället i akt och kräla omkring där tillsammans med dem och verkligen lära känna den varelse man satt till världen. Jag förstår inte varför folk absolut ska ha barn som de sedan knappt vill umgås med... Naturligtvis måste man ju få rå om sig själv, egentid är minst lika viktig tror jag. Men just den attityden folk har med suck och stön och gudsåjobbigt, det stör mig något så förbannat. Det är ju alltså min högst personliga åsikt. Jag hoppas jag kan hålla kvar vid det när ungarna väl börjar ramla ut. Det är så min filosofi är till hund också och det tycker jag att jag lyckats ganska bra med; hon är lika stor del och värd lika mycket som alla andra i familjen.

Puh. Andas. Luuugn.
Så.

Jag ska förhoppningsvis åka och hälsa på min lilla systerdotter imorgon, så alldeles för länge sedan jag träffade henne. Och mamman såklart :) Och pappan också för den delen.
Fick ett glädjande besked av Linnéa idag att jag äntligen lyckats nästla mig in i deras freestylegrupp och är nu officiellt medlem, haha! Det betyder allvar och träning för tävling så småningom. Men det bästa är att man får träffa trevligt hundfolk som man kan hänga med två gånger i veckan. Jojo, jag är tydligen duktig på att nästla mig in i folks liv och sen blir de aldrig av med mig, mohaha.

Nu ska kameran på laddning. G'natt!

Home crap home ...

En kort visit blev det hos min kompis i huvudstaden, men ack så givande! Föreläsning av Anders Hallgren och sushi på pendeln, jojo, det är kvalitét det. Jag insåg att allt gubben hade att säga var något som jag redan visste, bara det att nu fick jag veta att det är från honom det kommer! :) Och det hör till allmänbildningen att veta vem han är när man har hund enligt min kompis, och jag kan inte annat än hålla med!
X2000 tillbaka till norrland bjöd på baklängesresa, illamående och en barnfamilj på andra sidan gången. Jag tog ett djuuupt andetag av många anledningar när jag klev ner på perrongen och skyndade hem för att plocka upp Tia för freestyleträning på hunddagiset.
Idag har jag avnjutit ännu en ledig dag innan min tjugotvåtimmarshelg i Djävulsdalen. En tur tillsammans med Linnéa & co till Klisstugan och sedan god middag hos svärmor. Tia är en slagen hjälte och alldeles kelpiesöt uppkrupen bland soffkuddarna. Vad vore livet utan hund? Jag kan inte tänka mig det längre.

Nu ska jag ska göra den krassliga hussen sällskap. Godnatt!

On sunday mornin'...

Halva helgen har gått i sjukans tecken. Slö, håglös, varm, värkande, snorande och kraxande. Fina tog med sig chokladsaten till landet med skoterutflykter och skogspromenader så matte och husse kunde ligga däckade framför TV:n och svettas ner soffan. Söndagmorgon kändes bättre, kanske för att det är veckans bästa dag, kanske för att snoret flyttat sig från huvudet ner till näsan och vidare ut genom de såriga hålen. Vi skodade ut till Birsta för att handla upp den trevliga lönen jag fått för mitt toppmodelljobb; en hög med kläder och lite onödigt småplock blev resultatet. Nöjda som barn på julafton skyndade vi hem för att hämta Tia och sedan vidare till freestyleträning på Tinas hunddagis. Det går framåt för oss där och snart har vi ett färdigt program! Ska tigga åt mig filmen så ska ni få se jordens coolaste kelpie in action! Lillpluttan, efter timmar ute i skog och mark jobbar hon ändå på och försöker vara så följsam det bara går fastän ögonen ser ut att gå i kors ibland. Hon är så jävla bra! Jag (vi) är så äckligt stolt över henne :)
Efter dagens hålligång är det skönt att somna på husses arm och snarka en stund. Jag har bakat och hade glömt hur förbannad illa hjorthornsalt luktar, hoppas det försvinner snart för det känns som om hjärnan ska tvina. Men man kan stå ut då man vet att man imorgonbitti ska få sätta tänderna i havrekex med marmelad och ost och en kopp varm O'boy till frukost.

Jag tänker på en av de bästaste människorna på jorden som har det skitjobbigt och önskar jag kunde göra något för att hjälpa <3