Mi casa, su... plaza?

Fina grejor ur systerns lantkök...

Hemmet börjar ta form. Till att bli ett hem alltså. Vårt hem. Ett hem där tre och ibland fyra stycken huserar. I många år har jag önskat mig ett prydligt, välskött och avundsvärt hem. Ett hem som är taget ur en artikel i "Allt i hemmet" ungefär. Jag har ändrat mig litegrann där, kanske är det åldern? (att ha levat i tjugofem år måste ju ha gett någon slags visdom iallafall). Nu när äntligen plånboken säger OK och man kanske till och med kan gå en runda på MIO för att leta Det Köksbordet, då inser jag att min strävan efter att ha ett hem taget ur en tidning har gett en spretig, lite osäker och inte alls tillfredsställande stil. Jag har insett att det vackra mörka klickgolvet måste dammsugas och torkas minst två gånger om dagen för att eliminera spår av leriga tassar och, sen igår, också boxerslem. Jag har därmed även erkänt för mig själv att jag inte kommer kunna ha det så och är ju då tvungen att välja: vackert välstädat hem eller hundlös. Och det valet kan vi ju skratta mitt upp i ansiktet för alla förstår väl svaret.
Sen är de alla dessa böcker. Det gör rummet lite rörigt eftersom de är olika storlekar, tjocklekar och färger. Men var ska man gömma böcker? försökte jag då klura ut. Och så klickade det plötsligt till i den lilla blondinskallen att varför i allsin dar ska man gömma dem överhuvudtaget? De är ju alla skitbra böcker. Jag menar, vem kan leva utan Medicinsk terminologi, Att läka själen i hjärnans tidsålder och Får? Bland annat. För att inte tala om Isfolket-serien?
Hellre barfota än boklös I say.
Något som jag har svårt för är tavlor. Aldrig hittar jag något som kan pryda våra väggar, som passar liksom. Några foton har jag tänkt att jag ska få upp, men duger dom?
Summa summarum är att nu ska här bli Serrebo-Genbergskt. Only. Basta.