Leda ...

Över artontusen steg idag mellan nollåtta och nittontretti idag. En elak finne svider på kinden, tarmarna har kramkalas och höften värker efter att jag körde in den i diskbänken i hundranitti. Jag är helt utanför kroppen idag, har sovit framochtillbaka inatt mellan mardrömmar, rädsla för försovning, smsläsning och oro inför den kommande arbetsdagen. Nu är lägenheten nedsläckt, bara TV-fladder och datorsurr. Varken Niklas eller Tia är hemma... Jag har dragit filten över mig och äter fil&start (ja mamma, jag har ätit vanlig mat idag oxå), slösurfar och önskar jag hade energi nog att göra något vettigt. Imorgon och övermorgon väntar tolvtimmars med samma spring och möjligtvis lite oro. Men bara lite.
Skulle kanske kunna åka några mil till syster för att doppa näsan i Junies hår - men några mil känns som låånga mil ikväll. Skulle kanske klä mig i något annat än pyamas och träffa någon vän - men jeans eller något annat uppklätt känns waaay to obekvämt. Skulle kanske kunna sitta kvar i pyamas och bjuda hem någon vän - men golvet känns för klibbigtsandigt&boxerslemmigt.
Jag blir nog kvar under filten ikväll ändå och snurrar runt på nätet för att kanske hitta något nytt jag kan följa? Jag har ju blivit ganska dålig på att blogga själv, lever för mycket "utanpå" och hittar inget djup någonstans. Ibland funderar jag på att lägga ner, hur kul är det att läsa om en neurotisk liten människas liv och leverne? Egentligen? Vad bryr sig folk om vad jag åt till lunch eller vad jag tycker om servicen på ICA eller hur många olika slags filtar jag har i mitt hem... Men så tänker jag på andras små krypin som man har glädjen att få följa. Jag tycker det är skitintressant att följa vanliga människors vardag! Deras inköpslista, deras framsteg med hundarna, ungens första tand, den nybyggda verandan, hur bilen såg ut före och efter tvätten... Ja, you name it. Däremot klickar jag bort döda bloggar, där allt är bildlöst och ytligt. Basta.
Nä, jag blir nog kvar här på vågorna ett tag till.