tokigangel

Tillbaka i vardagen. Längtan efter ett eget hus blir djupare då man ha tillbringat kvällarna på en jättealtan och grillat gott eller rusat omkring som galningar på en jättegräsmatta. Fem rum är inte alls så mycket mer att städa än tre! Men det är såklart gott att vara hemma igen. Niklas har precis aktiverat vår hund genom att välta omkull en förpackning med små flaskor linsvätska och fått Tia att hämta varenda en till honom i soffan. Femton stycken allt som allt. Lilla servicehunden <3

Vi nu också bestämt oss för att försöka få barn. Ett särskilt barn alltså, men jag är lite osäker på vad hennes mamma säger om det, hon tycks gilla sitt barn väldigt mycket? För den här ungen är söt som socker, timid och blygsam men svarar vänligt på alla frågor och har ett förtjusande leende! Hon är den mest väluppfostrade unge jag någonsin träffat och verkar dessutom inte vara så dyr i drift. Men som sagt, jag gissar på att inget bud är stort nog. Men jag kan ju på sätt och vis förstå henne ...
Kanske man kan få gå på kurs hos denna människa om barnuppfostran för framtida bruk iallafall...?

Helgen som kommer är fullplanerat oplanerad. Ja, det är sant. Imorgon är det Kelpiespecialen halva dagen och Niklas åker till sin mamma med de sista grejorna som inte rymdes i flyttbilen. Hennes lägenhet är nu tack & lov urstädad och klar och vi kommer sakna oasen på Sveavägen. Men hur mysigt det stället än var spelar det inte ens i samma liga som den nya boplatsen! Ojoj, jag kan knappt vänta på att få föreviga landskapet på kort.
Jag vill också packa en ryggsäck och dra till skogs i några timmar och alnöstigarna är mitt mål. Om Fina är ledig ska jag tvinga med henne också, hähä.
Dessutom vill jag kela med min systerdotter några timmar och byta några ord med lillasyster. Sen är det några till besök och fikastunder på schemat som jag absolut inte vill missa.
Och sen de vanliga då som tvätta och städa ska ju klämmas in.
Jorasåatt ...