tokigangel

Linnéas Nikita (svart) och "Den Stora Bruna Tjocka" ;)

"Undrar vad det är som kittlas under magen...?"

Tinas Sulan och vacker utsikt från
Kicki och Björns hus.

Knäppkelpie Sulan...

Mamma Ilandra och en av valparna som gett sig
på Kickis bladpersilja...

Idag är jag ledig, igen. Vaknade med sprängande huvud och någon slags träningsvärk i ländryggen, vi måste verkligen ta oss i kragen och köpa ny säng, annars är vi invalider innan femtio. Efter att tvätthögen förminskats något följde jag med Linnéa till Matfors för att rasta hundarna och kolla till valparna. De växer så det knakar och de utvecklas i rasande fart, jag är fruktansvärt avundsjuk på Hanna och Linnéa som får sådana trevliga hundar. Den svarta tiken är verkligen något speciellt! Hon har både utseende och hjärna och det ska bli så kul att hon ska bli en i gänget. Aussie Actions Red Neccesary och Aussie Actions Red Ness ska också stanna inom vänskapskretsen, det är bara så synd att Hanna, Lovikka och Ness bor så fasligt långt bort! Tack och lov för internet. Sulan (som är valparnas brorson) har också växt på sig och tolv veckor gammal tänkte han att nya kelpievalpar borde tillverkas och uppvaktade Tia flitigt. Hon den hyndan var genast med på noterna. "Mrs Robinson" liksom...

Valparna fick tulta omkring en stund innan de större fick bada pool. Jag lånade en av flytvästarna på torkvindan för att få i Leia i vattnet och allt var väl och ve tills hon kom upp och hade spräckt den längst sidorna. Pinsamt! Tjockisen <3
Nu är Niklas på date med bästa vännen sin så jag spär på huvudvärken genom att glo framför datorn. Hemmet är mer eller mindre kaos igen då vardagsrummet ska få sig en minimakeover, känns lika hemtrevligt här som i skolaulan. Det är ju bara så jääävla jobbigt att flytta bokhyllor! Och med tanke på Niklas glansigt panikartade blick och förskräckta "ååånej" när han kom hem från jobbet så kommer jag inte bli erbjuden hjälp. Jag kommer alltid till en punkt då all energi rinner av en och så blir allt stående och irritationen växer. En djupdykning i IKEA-katalogen och nya idéer en stund, var nu Niklas har gömt den...?

Igår gav vi oss ut i skogen igen för en sökrunda. Fem hundar gick som smort och det blir fanimej bara roligare och roligare. På tredje skicket hade Kenneth gått en bra bit in i rutan och gömt sig sittandes mellan två stenblock och det tog ett tag för Tia att få tag på honom. Roligt att se att hon inte gav upp, trots att hon hittills haft så pass lätta övningar så hon hittat figuranten ganska snabbt eller så misslyckats totalt. Nu fick hon ju använda hjärnan ordentligt och det gav resultat. Fjärde och sista skicket gick klockrent. Hon kommer även ända in med rullen och om hon släpper behöver man bara be henne hämta den igen. Nästa steg är att hon ska hämta rullen hos figgen och komma självmant till mig, utan att jag behöver ropa. Det går verkligen som på räls det här och plusset är ju att vi har en trevlig kväll med tokigt hundfolk. Några händer kantareller snokade Kenneth också reda på medan jag inte behövde anstränga mig särskilt mycket utan fick dem serverade i en plastlåda som Robban plockat ihop på sin promenad med Leia. Kantareller eller svamp överhuvudtaget är inte något jag föredrar, men det känns ändå som jag har en guldtacka i kylskåpet. Ska de ligga i kylskåpet förressten? Måste ringa mamma omedelbart.

En mörkbrun divansoffa med grönrandiga kuddar är en början. *blädderblädder*
Mmm. Randigt...

Klockan är redan kvart över sju. Men det hinns med en dammsugning och en runda runt Norraberget med smstrafik till alla jag inte hört av mig till de senaste dagarna då det inte har funnits någon uppkoppling från fingrar till skalle. Todolistan ska skrivas om och vissa punkter ska strykas. Mamma sa idag att jag har ett kontrollbehov och jag kan inget annat än skarpt hålla med. Todolistan är en stor del av min dag, men ni ska inte tro att där bara står måsten, utan också sådant som jag liksom vill klämma in där bland de mindre roligare raderna. Ord på papper får en att se klarare, just därav en lista. Har man som jag huvudet i det blå så är det en räddning från att förlora alla sina vänner och kontakter också. Finns det inte med på listan så finns det oftast inte med i skallen heller. Länge leve listan!

Hur fixar ni vardagen?