Usch, jag orkar inte skriva något.

~Bara att jag aldrig kan se mig mätt på min fantastiska systerdotter...
~Och att vi har varit och tittat på ett fint hus som skulle kunna fungera som bo, bara det att det svider ganska
bra i plånboken...
~Jag har bra mycket kortare hår nu än imorse strax före tio...
~Jag hinner inte med alla som jag skulle vilja...
~Det är stora förändringar på jobbet och arbetsuppgifterna är för tillfället mer väggmåleri och idéspruta än
cafétant och städerska...
~Min hund är den bästa på jorden...
~Min lillasyster är den bästa på jorden...
~Jag lyckades göra en smaklig quornlasange...
~Råkost är rågott...
~Jag passar verkligen inte att träna freestyle, men ger det ett år till...
~Jag börjar känna att det är dags att krypa i ide, dvs mer hemmakvällar med tända ljus än fläng hit och dit...
~Jag känner hatkärlek till vår bil...
~Jag måste skaffa mig ett par skidor...
~Jag vill knycka med mig några väninnor och fjällvandra en helg utan ungar och absolut utan karlar...
~Jag längtar efter att krypa ner under duntäcket för att imorgon vakna upp till två studsande hundar, sätta mig i en iskall bil och sedan gå från birsta och hem...

Klicka på bilderna för att se dem större ...

Såhär bra har vi det.

En kopp te och Idol som avlöses av Lyxfällan. Efter middagen snurrade vi omkring i Klingsta och tjuvkikade på hus innan jag och Tia gjorde norrabergets kolsvarta skogar med cykeln. Det brände lite i skinkorna efter backen opp till Haga :) Men det var himla skönt att vara för sig själv ett tag trots andan i halsen när jag kom på att det var lika långt tillbaka som det var framåt - och det lät konstigt i skogen.
Iallafall är livet rätt gott när man lutar sig tillbaka med fårullstofflorna på och inser att man inte är så slösaktig när allt kommer omkring, iallafall inte när man jämför sig med idioterna i Lyxfällan...
Men ack så trött man blir av att jobba heltid! Och det värsta jag vet är att leva inrutat; äta, sova, jobba...
Tur att jag är ledig tre vardagar nästa vecka, prisad vare sjuttiofemprocentstjänsterna!
Nu längtar jag efter min systerdotters knubbiga ansikte men jag får väl nöja mig med Niklases håriga haka!
G'natt!

Fattigdom & elände ...

Det är väl tur att Niklas gillar mat för annars skulle min middag alltid se ut såhär...
Sådan herre sådan hund heter det ju och Tia ratar ju också det mesta. Eller ja, slänger man ut kulorna på Drakborgens parkering så de rullar iväg med vinden - då går de att äta.

Kul!

Nummerlappen och allt annat jox inför Nordichallenutställningen damp ner med posten idag. Jättekul! Spännande skulle det bli när jag betalade över trehundra pix till SKK och sen trehundranånting till för anmälan. Många hundar att titta på blir det, kanske surra med lite kelpiefolk, och annat löst folk också då såklart.
Men EN kelpie!! EN!! Aaaaaaaargh! Var är alla? Min hund är för tjock och har för smala ben och för ljusa ögon och för mycket vita hår på bröstet och förmodligen för stora öron fortfarande. Men vi är med för att ha en kul dag och göra sånt där man gör på utställning; dricker kaffe och pratar i oändlighet. Skrattar lite åt de tokiga människorna med pälsraser som kammar och kammar och klipper lite och kammar igen. Själv drog man bort några barrstrån från hundens fana (inte för att Tia har det heller) efter morgonpromenaden. Men hur fungerar det då egentligen tänker jag? Hur många gånger går man på utställning och får 1:a med HP - endast? Och kommer man längre än så så är det väl det där med brukset för att få championat?
Inte för att jag gillar när man står utanför en ring med bulldoggar som hasar sig fram när strupen sväller eller basset där de kliver på sitt eget skinnbehäng eller pomeranian som har huvudet direkt på skuldrorna och helt raka vinklar :) Men känslan av ett stort jävla plåtslott fullt med hundar går inte av för hackor!
Vi ses i oktober väl?

Det är så lustigt ...

...hur folk inspirerar en. Och på så många olika sätt. Var lämnar det mig egentligen? Försöker jag bara ta efter alla andra? Min pappa är Fixarfrasse. Han ställer alltid upp, ingenting är omöjligt, för sent, för stressigt, för långt bort, för oövervinnligt eller för tråkigt. Så vill jag också vara! Att folk kan säga att "jamen, den där Angelika, henne kan man minsann lita på..." Ja, ni vet.
Fina tror på sig själv. På ett helt ärligt och ödmjukt sätt. Hon provar och funkar inte det så - fine! Hon är ung och snygg och ambitiös och så jävla trevlig att alla gillar henne. Dessutom är hon grymt duktig på vad hon än tar för sig. Så vill jag också vara!
Min polare i södra söder är fyrbarnsmamma, egenföretagare, husägare och heltidsjobbare. Hennes ungar har hela rena kläder, är väluppfostrade men har dock fortfarande skinn på näsan. Hon är äventyrslysten, vetgirig och har en snygg - men ändå skärpt karl. Dessutom är hon vacker som en dag med eldrött hår och ett grin som får alla att stämma in, vare sig man vill eller inte. Åjustja, hon har typ åtta hästar, fyra katter och en hund också. Så vill jag också vara!
Elin hon är praktiskt taget allt. Liten och tanig som en tomte som inte alls gör mycket väsen av sig, men en diskussion med henne kan sluta ödesdigert. Hon har alltid fakta som är neutral, hon ställer sig nästan aldrig på någon eller någots sida utan ser objektivt och rakt. Hon är lugnet personifierad men ett rivjärn då det behövs. En medgörerlig och hjälpsam person men som verkligen vet vad hon vill och kan. Åh, så vill jag också vara!

Och det här är ju bara en litenliten skara av de hjärtan man har i närheten! Men om man tar en liten del av varje person så borde man vara nästintill fullkomlig. Kanske det kan överskugga mina onda sidor som att skratta åt när någon ramlar och slår sig, ropa RÖV när man sitter i bilen och ser en människa med kanske lite för mycket bakparti eller när man går hem från jobbet en fredageftermiddag och tänker att herregud så förbannat skönt att det inte är min helg!
Mohahahaha!

Vad trött jag är!

Helgen har varit fullproppad av hundvaktande, tävlande och fyrtioårskalasande! Fyrahundra bilder, magen som en boll av god mat, hundar, valpar, familj och vänner vareviga dag <3
Imorgon är det opp tidigt igen för cykling i arla morgontimma innan arbeit, så bilder blir en annan dag, men jag tänkte lägga ut resultaten för mitt och Tias andra försök i LK1!

Platsliggande 10
Tandvisning 10
Linförighet 9 (något sega högersvängar, helomvändning seg)
Läggande 0 (lägger sig ej)
Inkallande 8 (ändrar ställning)
Ställande 9 (steg)
Apportering 10
Hopp över hinder 10
Helhetsintryck 9

166 poäng, ett förstapris och en delad tredjeplacering.

Läggandet var en besvikelse, kändes som att hon missförstod mig helt. Och vad jag vet av har jag inget dubbelkommando där som jag nu hoppade över utan det var nog tonläget som vi gick bet på. Hon som annars är en smäll-i-backen-hund där. Tråkigt!
Ändrar ställning på inkallande är att hon lägger sig ner! Dumheter. Merameramera träning!
Men jag är så nöjd! Helt fantastiskt att hon satt där som ett ljus med apportbocken i munnen med bara en yttepytteliten tendens till att gapa lite så den halkade någon millimeter längre bak. Apportbocken har ju annars varit som att bita i en giftig groda.
Kul var också att mina söta föräldrar stannade hela tävlingen lång och väntade på vår tur och bjöd på gott fika. Att de stod ut med hundnörderi, klättrande valpar och förvirrande momentförklaringar. Niklas var också med och fick se hur duktig vår plutt är in action! <3

"Hey, hoo, aaall togheter ..."

Jobbigt att sången från Pirates of the Carribean - At world's end har fastnat i skallen igen, precis när jag blivit av med den. Egentligen borde ingen musik få plats där nu utan där ska det vara ord, diagram och annat skit eftersom det var tänkt att jag skulle plugga lite till högskoleprovet som jag ska kämpa mig igenom den tjugofjärde oktober. Men vad gör man? Trycker Skånepepparkaka efter Skånepepparkaka, tränar löjliga trix med hunden, surfar på Facebook, letar fram en skjorta som man plötsligt kom ihåg att man ägt och undrat var den egentligen tog vägen, mejlar onödiga mejl, letar efter nya hus på hemnet.se och det tar inte slut än... Någonting vettigt av den här kvällen blev det och det är iallafall en lååång promenad upp och ner över norra och lite balansering på kyrkogårdens murar. Jobbigt värre när Tia beslutade att hoppa ner på insidan där hundar inte är tillåtna och sträckan till grinden var mer femtio meter iallafall.
"Aaaaaah! Vad gör du? Tiatiatiatia, vart tog du vägen?! Stanna! Sitt! Eller ligg förressten! Okej, hiiiiiiiit. Okej, stanna igen. Så! Hääääääär är jag, kom hiiiiiit!"

En svag träningvärk har krupit fram i H-E-L-A kroppen efter gårdagens aikidopass som var riktigt roligt. Det är inte klokt vad musklerna minns och jag som trodde jag skulle stylta omkring som en ovig kratta blev uppriktigt förvånad när jag visst kunde göra framåtfall utan att bryta nacken. Inte för att kondisen var på topp, men någonstans måste man ju börja. Och i den här kampsporten tränar man ju verkligen helahelahela lekamen kan jag säga. Hjärna också.

Det ser ljust ut på jobbet med ännu en ny ägare och riktigt roliga idéer, men jag är grymt avundsjuk på Niklas som längtar till sitt jobb varje dag ( det beror väl inte på mig väl?) och inte för att jag har något emot att gå till mitt, men jag vill utvecklas och lära mig nya saker. Andra saker.
Och för att uppnå det så måste jag få goda resultat på högskoleprovet.
Så jag kanske bör sluta skriva nu...
Åh. Suck.

Godnatt!

Att man aldrig får nog...

Än en gång har man suttit på Kicki och Björns veranda, sörplat kaffe och gnuggat näsan i valppälsar. Tre kladdkaksbitar fick tydligen också plats i magen innan besöket var över, valparna inklickade och koppeltränade och jag och Linnéa var rörande överens om att tillbringa tre timmar med sjuveckorsvalpar är samma som tre timmar med en barnfamilj. Puh!
Nu är husse hemma så vi ska bila ut till Birsta för en snabbmatsmiddag och sedan kika på lite födelsedagscyklar :) Sedan tar jag och Tia en träningstimma på SBHK för om en och en halv vecka är det ju äntligen tävling, tjoho! Men med tanke på Tias jag-är-en-trumpen-tonåringsattityd och min brist på tolerans och tålamod så kanske det bara blir en kvart.
Laddar även för fullt inför aikido-comebacken imorgon. *svälj*

Rekommendation!

Jag vill varmt rekommendera den här bloggen! Jätterolig läsning för oss som är intresserad av djur och medicin!

Whippet x 3, kelpie x1 och höstskog på Södraberget!

Väntans tider ...

Bakar bröd och flyttar bokhyllor...
Fortfarande lyrisk över några underbara timmar i skogen och njuter av utslagna hundar i soffan...
Vettlöst förälskad i nakna grenar och slippriga lövstigar ...

Nu luktar det bak i hela lägenheten ;) Fram chaité och messmöret, plock och ändring av bloggen.
Mmm... Ljuvliga, lediga måndag!

Mitt lilla hjärta!

Älskade lilla tjockunge <3

Om jag kommer känna
starkare för mina egna
barn än vad jag gör för
Junie kommer jag sprängas!

Nu har vi dagens aktiviteter avklarade och medan Niklas kollar på skitdålig svensk film så går jag min nätrunda. Lite huvudvärk kvar efter tvåglasvinsvep igår tillsammans med familjen på landet men det är på bättringsvägen och sådana gånger får man ju inte annat än skylla sig själv. Hoppas bara vi inte drog med oss förkylningar och öroninflammation därifrån. Imorgon ska jag vara hundvakt åt Niklas mosters tre whippar då de flyttar sitt bohag från Sundsvalls värsta gata. Jag satsar på att kunna vara ute större delen av dagen och hoppas jag inte stöter på någon av alla de björnar som verkar stryka omkring Medelpad :/ Vi har hittat ett underbart hus på Alnö men som sagt, björnar ...

Freestyleuppvisningen idag på Sundsvalls Brukshundklubb var inget att ropa hej för direkt. Ingen som helst glädje i vårt ofullständiga program från varken min eller Tias sida, men ungarna verkade vara nöjda när de gick hem iallafall och det är ju huvudsaken. Tränade lite LK1 innan jag tryckte en hamburgare från Bigboy och det gick snäppet bättre. Två veckor kvar till tävling igen och vi är mer än redo!
När jag väl var hemma lyste det som värsta juldekorationen på instrumentbrädan! Oljelampa, motorstyrningslampa och EPC-lampa. Nu har jag lust att slänga en tändsticka i baksätet och äta popcorn medan skodan får en ond, bråd död. Blocket finkammas igen efter någonting som håller längre än tre veckor. Typ en gammal jävla Volvo som man iallafall kan tejpa ihop om något strular. *morr*

Nu har Fina tagit med sig Leia till Uppsala och avskedet kändes plötsligt väldigt nära. När svartbjörnen varit kvar här hos oss känns det som en del av Fina varit kvar också och hon har ju verkligen MÅSTA kommit tillbaka. Nu känns det jätteledsamt och jag saknar verkligen att ha henne nära :( Både Leia och Fina. Vi är så otroligt olika och ändå känns det som jag känt henne hela mitt liv! Hon känns ofta lika mycket syster som mina andra två. Jag är verkligen jättejättejättejättedålig på att hålla kontakten med mina vänner även om de betyder så mycket och jag vet att Fina inte gillar telefonsamtal så det blir väl gammal hederlig brevväxling, som för den delen är alldeles för underskattat :)

Well, bakismagen kurrar igen så. Herrå!

Aussie Action's N-kull 6 veckor.

Fast ingen av dem ska bo här hos oss känns de som "mina" valpar. Sötisar!

Bergatroll & tvättberg.

I måndags hade jag & Tia första träffen på Freestyle steg 2 och jag som trodde det skulle bli långa två och en halv timme var helt lyrisk då klockan slog nio och tiden var ute för dagen. Nu hade vi turen att de flesta av de moment som var med är inlärda redan, som "face" (gå sidledes med varandra, nos mot nos), "snurra" och "spinn" (snurra höger respektive vänster varv), "slalom" (gå slalom mellan vartannat ben) och vanlig fotposition så vi behövde inte traggla om och om igen. Men "target" (följa, alt dutta med nosen mot handflata eller targetsticka) har vi inte fäst oss alltför ofta vid så det fick vi använda hjärnan ordentligt till jag och chokladskräpet, vilket var KUL och faan, vi är ett jäkligt bra team hon och jag. "Right" (fotposition på höger sida) är ett moment vi inte heller har speciellt mycket koll på så nu blir det hårdträning. Freestyletävlingen här i Sundsvall är ju den 17 oktober så målet är utstakat. Och den 18:e är det ju dags för LP:n i lydnadsklass 1 tycker jag. Man lever ju på hoppet sägs det ju... :)

Nu är fyra av nio födelsedagspresenter fixade och jag är rätt stolt över min insats denna onsdagmorgon. Ett roligt evenemang är inbokat också då en av födelsedagsbarnen fyller 30!
Det är några punkter kvar på todolistan, blandannat ta ur alla böcker ur bokhyllorna och byta plats på dem. Känns lite motigt men känner jag mig själv rätt så är det klart till kvällen. Men nu vankas det valpkel i Matfors och lite träning på planen så det får ändå vänta tills senare.
Idag har jag även beställt kulor av rödcederträ tillsammans med Malin för att förhindra av vår garderob också invaderas av äckliga klädätarlarver. Igår var hela familjen Backlund/Nilsson här och tvättade några av sina tio säckar textilier :)