Men varför har man en blogg om man aldrig uppdaterar den egentligen? Jo, för att man har blivit sentimental och kan bara inte lägga ner den. Sådeså.
Livet har gått upp och ner de senaste veckorna med små problem som blivit jätteförstorade och helt sönderanalyserade i små, små atomer. Då är det alldeles fantastiskt när de utretts och livet återvänder! Plötsligt får dygnet så många mer timmar och till och med att plocka undan disken ger lite lyckopirr i maggropen.
För första gången på en herrans massa veckor har jag sett Dogwhisperer igen och inspireras alltid. Att det är dumma amerikaner som får hjälp behöver inte kommenteras, jag imponeras ändå över att ha fyrtio, femtio hundar i släptåg över vidderna. En dag, då ska det finnas ett hundpsykologicenter här i Västernorrland, eller hur?
Hur går det då med den fyrbenta flockmedlemmen i det Genbergska/ Serreboska hemmet? Hon är urfälld och ser ut som en chokladkänguru i pudersnön. Med råttsvans. Så jag struntade i att anmäla till Matfors utställning i februari... Hon behöver ju inte ännu mera nackdelar direkt. Sen hör hon lite dåligt igen och going nuts så fort man kommer utanför dörren. Den här gången beror det iallafall inte på att hon är uttråkad, för hon är med mig på jobbet flera gånger i veckan och då tränar vi freestyle på lunchen och går sedan upp på Arken och köper eftermiddagstugg. Himla mysigt faktiskt och jag är ju ett stort fan av vardagslyx.
På trixfronten står det ganska still just nu... Vi nöter och nöter "vänd" och provar så smått på några steg sidledes som i slutändan ska bli "turn". Sedan tragglar vi med "ass" också! Men genvägar är lätt och ta till så jag får vara mer noggrann innan det blir ett inlärt beteende. Jag har också börjat klicka i "slampa" och "pinka", det vill säga att på den första slänger hon sig på rygg med benen brett isär och på den andra ska hon lyfta benet mot något :)
En liten förändring i träningen har det också blivit. Eller liten, den är faktiskt ganska stor... Jag tränar efter egna idéer, ve och fasa! Jag menar att jag fortfarande tar till mig vad andra säger såklart, de flesta kan så mycket mer än jag när det gäller hundträning. Men jag måste ta det i min takt, med den tröga blonda skalle jag har. Allt går sååå mycket långsammare, men jag måste tänka efter .
Nu har jag en stark längtan efter mina vänner i söder, en frisering av mitt flerfärgade rufs och ett glas O'Boy.
3 kommentarer:
Aaaahahahaha, det gäller att ha fantasi... slampa och pinka...
Vegas är en riktig slampa så fort han lägger sig. Kanske ska klicka in det :-)
Jag ska anmäla Vegas till Matforsutst... som tur är fäller han inte ur, men han är megamycket att jobba med nu och mycket hanhund, så det kan bli nyttigt att vara med andra hundar i ridhus. Man får se alla tillfällen som träningstillfällen.
Ha det så bra och lägg INTE ner bloggen. man får ha lite bloggtorka ibland!
Saknar dig med ;) Gillar att du mer och mer börjar hitta dig själv och säga "stopp" och "nej" när det inte känns bra! Nu får jag inspiration att träna mitt lilla fluff :)
Kram Challis
Nu kan jäg känne igen låt'n int ge du opp. Ja mins då du hull på å lärä dä gå, du rakt ritte strecka däri snön vä näsan, men int ga du opp Du haderä opp å geck na stega å sken som e TV. försäljar tes du duk igen. Mine minnes bilder tå däg ä int helt olik bildern du ha tå a'Tia däri djupsnön. Å vare beträffe bloggtorka så ärä int nan fara mä dä, man jet ju ha na å skrive om å. Man kan fäl int jära som politikera skrive bära dynja, för de ha vi nog tå.
Men tänk Angelika att nu ha vi snart ridd ut Januari å man känne att sola börjpå å värm om man ha se till na lä. Dä ä å ljusare på murna å likt på kvälla når man fär him ärä int kulsvart länger.
Mä de kommande ljuset å vårn komma livslusten å tålamode å. Si bära tell å komma ut ti na solvär å fo nan fresk en luft utimella å.
Älskar er båner!
Sköt om hälsar en käret Dubbelmorfar!
Skicka en kommentar