Besvikelsen är enorm nu.
Jag fick ett mejl från mäklaren i eftermiddag där hon skrev att visningen på lördag är inställd.
På grund av att huset redan är sålt!
Ja, ni läste rätt, de har sålt mitt drömhus till någon annan!
Jag har gått här i timtal och intalat mig själv att vi kanske inte vinner budgivningen och det finns säkert någon annan därute som tycker det är lika perfekt som vi tycker. Men att de skulle snuva oss på försöken?! GAAAH.
Jaja, det går fler tåg (eller inte - om man ser på TV-nyheterna och banverkets ångest) men det stod ju våra namn över hela fastigheten.
Jag tänker sura över det här några dagar nu. Jag tänker föraktfullt lyfta på läppen när vi kollar igenom de senaste husen på hemnet och jag tänker vältra mig i min ändlösa förtvivlan. Jag tänker tröstäta semlor (om jag hade orkat gå ut och skrapa bilen) och jag tänker vemodigt stirra ut genom vardagsrumsfönstret och sucka sorgset.
Äntligen har jag fått upp mina fina priser i bokhyllan iallafall. Eller fina och fina, pokaler och glasprydnader får mig att hulka och jag tycker personligen fodersäckar, presentkort och försäkringar är bättre priser, men dessa två betyder väldigt mycket så de vill jag mer än gärna visa! Som den ödmjuka lilla varelse jag är. Hähä.
Sen vet jag för den delen inte var jag skulle kunna gömma vandringspriset, pokalen är på jäsken lika stor som jag. Och hederspriset kommer ju från Aussie Action's som har en speciell plats i det här hushållets hjärta.
Med vandringspriset hör också en bok där ekipagen år efter år har satt in ett foto på dem/hunden och den högsta poängen. Först ut är Aussie Action's Red Emeline och husse Björn år 1995 med 193 poäng och precis innan mitt och Tias blad kommer Linda Fahlén och hennes corgi Humle med 190 poäng. Däremellan är det schäfrar, kelpies, bordecollies och en vad jag tror är korthårig vorsteh... Vi får skriva dit stolta 187,5 poäng innan vi lämnar över priset till nästa års vinnare!
Man blir ju definitivt lite peppad att sätta igång årets tävlingssäsong... men det kommer det väl det med, när iskylan slutat krama livet ur en.
Vad sägs om grusknaster under gympadojorna, förmultna löv, avloppsodör i luften och geggiga vårstigar istället? Jag längtas.
3 kommentarer:
Deranne ha ja vure mä om brano mange ganger. De si ut sum ä opplagt direkt åt mäg men dä ä altin nan aen sum tycks ha förturn. Dä ä dock aldrig rolet å bli slagen inna startskotte ha gott.
Nu glömme vi deranne, dä ä historia nu å du vet int va dum feck ge. De va säkert på tok för mytje å tänk å på att derann skäre kan sjonke el bli övervämmat i n'han globala uppvärmningen. Den ha då int hunne i hittan opp än -32,5gr. i marest.
De va ju dessutom så lågt i tak att ja ä rädd de ha kunna bleve svårt å fo in n'dan pokal'n igönning döra. Å va skuru ha hatt'n e fans ju int en hyllä sum ha hulle för'n. Å så låg ä ti skuggsia, snön kom nästan aldrin å tene bort därdennen.
Ät du en fettisdags bulle rapa, fis å må gutt du ha päningan kvär å ä ingan skylle.
Jäg personligen tro nu att vi ha fure över kallkröne å de kom fort å bli värmar å bärt, å då ta vi nya tag. Helena Jonsson feck ingen medalj hon heller fast bå hon å hele Sverige va säker på dä.
Å då tytje jäg att du ä bätter för du ha n'hel'n pokal.
Ha ä å vi syns åt hålga!
Tröstar Morfarn!
Men vad är det jag läser om huset!!? Exakt samma sak hände oss! Hade blivit lovad att få vara med på budgivningen men när vi skulle lägga budet så var affären redan klar utab vår vetskap! Jahaja...så kan det gå... Hoppas ni hittar nått sött hus snart ändå, ge inte opp!
Härligt att få förvalta jättebucklan i ett år! Det var ni väl värda med så fina poäng :-) Ha det fint!
Skicka en kommentar