Hej herr jordbaer!

Niklas kom ut med två kalla goda öl

när jag kröp omkring på gräsmattan,

vilken karl jag har!

Imorgon är det dags! Halv sju packar jag, Jenny och Linnéa + hundar in oss i volvon och åker upp till Övik för att tävla lydnad. Jenny kör ettan, jag kör tvåan och Linnéa är moraliskt stöd :)

Det ska bli skiiitkul att umgås några timmar med två favorittjejer och bara vältra oss i hunderi!

Fullt normalt hemma hos oss!

Nu börjar det poppa upp jordgubbar lite här och var

i landet och några har till och med

börjat blivit röda!

Jättefina och jag hoppas de smakar lika bra.

Idag har jag haft en fruktansvärt givande dag på jobbet! Det är inte klokt vilka spån det finns där ute. Jag skulle kunna skriva en bok om alla de hundratals människor som passerar genom vår entrégrind...

Som farfarn med sina barnbarn; två tvillingpojkar i åttaårsåldern - helt ljuvliga pojkar! Väluppfostrade, artiga och otroligt charmiga. Det är så att man slåss om att komma fram först till kassan då de ska handla. Farfar knorrar aldrig! Han pungar ut tvåhundra spänn i inträde och köper strumpor med ett leende eftersom de inte hade några med sig och han köper glass, polletter, dricka, slush och godis i mängder. Och så säger han "nej, nu räcker det faktiskt" och de väluppfostrade pojkarna med olivhy nickar och säger "okej"! Inget gnäll eller gnöl. Åååh, de är så underbara!

Och så finns morfarn med sina barnbarn, också två pojkar men i olika åldrar. Lika trevlig han med sina krokiga händer och kvällstidningar under armen. Pojkarna med pottfrisyrer köper polletter för hundratals kronor och verkar inte göra något annat än köra radiobil under deras vistelse där.

Ja, och så har vi essen! Kvinnan i urtvättade kläder och foppatofflor som hon VÄGRAR ta av sig. Två barn som ser likadana ut, fast det är en pojke och en flicka. Hon gnäller på att vi inte har maränger till bananasplit och ber personalen läsa hennes sms på telefonen högt för henne. Ungarna kommer till kassan och säger att bilarna inte fungerar så de får nya polletter gratis... Om och om igen tills vi fattar vad de håller på med.

Och så kvinnan som kallas Häxan då... Hon tycker det är VÄLDIGT KONSTIGT att det inte går att lägga ihop betalkorten man får när man kommer in. Så konstigt att hon måste stå och skrika i receptionen att hon minsann ALDRIG har varit med om något så konstigt i hela sitt liv!! Och det skriker hon med sin "snart-sticker-jag-kniven-i-dig-blick" som min arbetskamrat beskrev det.

Och så mannen med sin familj som totalvägrar köpa strumpor för tjugo kronor! Han hade väl aldrig hör på maken så dyra sockar. De var tydligen så dyra att han åkte iväg, gav alltså upp sin dag med familjen och lämnade dem ensamma. Kul pappa! Jag tror jag aldrig träffat en sån snål människa :) OK, att man ska hålla på sina principer, men att svika sina barn för att man tvingas ha strumpor på sig?

Jaaa, och så mannen som alltid pratar till personalen genom sitt barn.

"-Vad ville du ha? Ville du ha glass? Och ville pappa ha kaffe? Vad skulle pappa ha till kaffet då? Ska pappa ta en kanelbulle? Säg till flickan i kassan vad pappa vill ha... Här, räck fram kortet till flickan och betala..."

Om ungen väl törs få fram ett ord så är det inte direkt lätt att tyda heller. Och inte bryr han sig om de tretton personerna bakom honom i kön heller...

Ja, suck!

Men förstapriset idag går iallafall till familjen som behövde låna internet och vi lät dem använda datorn på kontoret. Sandra strök omkring och höll ett öga på. Och insåg att fruntimret sitter på Facebook och spelade FARMVILLE!! Och sedan sprang det ungar ut och in för att spela... Vi höll verkligen på att ramla bakåt alla tre av förvåning, vilket sätt! Vilket skämt, herregud!

Och efter en dag med sådana människor så kan man inte längre bli irriterad eller förbannad utan man måste gå in i disken och skratta högt. Skratta rått åt allt det bisarra och skratta hjärtligt åt idiotin och skratta hånfullt åt hönshjärnor och skratta lyckligt åt att jag faktiskt inte lägger på mig alla dessa dumheter längre utan istället använder det som energipåfyllning - för när det kommer till kritan så kan jag acceptera att det inte finns maränger om personalen säger det.

Men nu är jag som sagt ledig i dagarna två och bättre energipåfyllning finns väl inte än att få prata hund tills läpparna blir blå, doppa näsorna i systerdöttrarnas hår eller fylla konturer med en svart penna på en canvastavla...?