...föddes en alldeles underbar liten tjej!
Junie Olivia - klok som en gammal gumma, ärlig, beskyddande och så pedagogisk! Hon är allas vår älskling och den de andra barnen ser upp till och avgudar.
Man får fortfarande en liten klump i halsen då man ser de här bilderna, men allt gick ju bra och hon har tagit igen den där första lite skakiga tiden med råge. Nu ska hon börja förskoleklass!! Mosters första förälskelse!
Så vi har alltså varit på kalas i helgen. Och så har vi klättrat och klättrat och klättrat... Puh! Jag försöker få vardagen att gå ihop och Niklas har väldigt mycket på jobbet, men jag ser fram emot maj då Henning ska börja på dagis och vi kan skapa nya rutiner. Förhoppningsvis och troligen har han också börjat gå då vilket känns aningen lättare för mamman. Amos kunde inte gå och jag var alltid orolig att han skulle bli trampad på av de andra barnen, men han lärde sig ju snabbt tack vare dagis också. Det är skönt att våren är påväg... Inte heller denna vinter har jag kunnat åka så mycket skidor som jag såg fram emot, både pga Obans hälta och Niklas arbetsschema. Jag är inte jättepeppad att leta fram träningsmotivationen varken för mig eller de fyrbenta klockan åtta på kvällen i det kolsvarta mörkret. Men det är ju redan mycket ljusare och igår var jag faktiskt på Sundsvalls Brukshundklubb en sväng där fokus låg på att kunna koncentrera oss på varandra och inte på deltagarna på kursen som hölls där. Tummen upp - ingen träning ingen framgång heter det ju...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar