"There and back again ..."

Trollmor

Små svampar för att vara i Dalarna,
de flesta var närmare 30 cm höga!

Mysigt!

Fantastiska Fam njuter av utsikten!

Då var det över. Ångesten bröt fram ordentligt på tisdageftermiddagen då vi fick resultaten :'(
Men idag kändes det som att jag för första gången var riktigt ledig, på två år, och det var obeskrivligt skönt. Besvikelsen och klumpen i magen försvann då jag äntligen kunde plocka fram penslar, leran och allt annat som är värt att ödsla timmar inomhus för.
Iallafall är jag tacksam för de fem dagar jag fick tillsammans med mina galna kompisar som bor alldeles för långt ifrån mig. Tillsammans promenerade vi i timmar, delade innersta tankar, skrattade, drack Tequila, dansade natten lång, lekte charader och gick vilse i dalarnas skogar. Jag och Fam fann en kväll en hel skog full med tomtar, troll, ugglor, miniatyrstugor och annat krafs. Vem som har placerat dem lär vi aldrig få veta!
Regelbundna resor till Mora är över. Jag kommer sakna blåbärsskogar, röda vägar och tentaförhör. Men jag får vara glad att jag på denna resa hittade både inspirerande vänner och en bit av mig själv.

JAG KAN INTE HÅLLA MIG!

Okay, okay.
Det måste bara ut.
Det är så stort, så stort.
Alla som borde veta vet ju redan. Men jag måste få skriva det. Det är så på riktigt när det blir ord av bokstäver inte bara ljud från gapet. Här kommer det.

Jag ska bli moster.
Min lilla-yster ska bli mamma.
Min föräldrar blir morföräldrar.
Min syskon och jag är ännu ett steg närmare vuxenvärlden.

Tack, det var skönt.

Grattis på 1-årsdagen ...

... Tia, Lilly, Lovikka & resten av gänget!
Denna stora dag ska vi fira med att trängas med andra bilister i värmen på E4:an i trettiotvå mil söderut mot Siljan och härliga badkvällar :) Kanske att matte i resstressen och ångesten hinner köpa ett saftigt märgben att slafsa ner baksätet med. Tia tar ettårsdagen med lugn, jag menar, som hon ser ut med hål i örat och ärr på trampdynor är denna dag lik alla andra. Bara jag som är sentimental. Ja, husse också fast, han tror han är ett råskinn.

Så, vi blir dalmasar ett par dagar. Ses snart & sköt om er!

Time goes by ...

Det är egentligen inte riktigt klokt. För (snart, imorgon) ett år sedan föddes ett gäng ligister på Aussie Action's kennel. En av dem flyttade hem till oss och här ska hon bo resten av sitt liv. Att ett år redan har gått är ofattbart. Det känns som det var igår Niklas äntligen förstod att det var mig han skulle leva resten av sitt liv med, det känns som igår då vi gjorde alla våra ägodelar till varandras, det känns som igår vi tog ett lån på många tusenlappar och skaffade combi, det känns som igår vi knackade på hos Kicki och Björn och hoppades, med hjärtat i halsen, att de skulle godkänna oss som valpköpare. Tänk så mycket en sådan liten varelse kan tillföra en i livet! På bara ett år har jag lärt känna massor med intressanta människor och deras hundar.
Jag kommer aldrig kunna tacka Kicki & Björn nog för att de tyckte vi verkade vettiga och lät oss köpa en av deras eftertraktade hundar. Tia är en sån där hund som man får en gång i livet, helt enkelt perfekt.

Träning SBHK.

Ensamma på plan. Var är ni alla sundsvallsbor?
Genomgång lydnadsettan med OK resultat för oss, super för Linnéa & Lilly. Övade på linförighet men det går inte alls vägen. "Tålamod är fisk... hundägarens bästa vän!"
Sök x 2 i skogen och även det lyckat och grymt kul.
Imorgon bär det av till Matfors för lydnadstävling, som åskådare of course.

08

Efter fem dagar hos svärfar har jag och hunden gått upp ett kilo. God mat, goda STORA hundben, bra böcker, dåliga böcker, regn, regn och regn, trevligt sällskap, trängsel på bussar, storstadsskräcken, världens mest obekväma säng och fina presenter.
Jag älskar att bli bortskämd av svärfar och hans fru, men borta bra hemma bäst iallafall!

Badnymf.

Väldigt smickrande bild ...

För knappt ett halvår sedan avskydde Tia allt som hade med vatten att göra. Nu simmar hon praktiskt taget varje dag i allt från Sidsjön till Selångersån (blärk...). Hon har till och med kommit så långt att hon halvhjärtat kastar sig i, men bara om man kastar i något att hämta först såklart. Det är ju jättekul med en hund som gillar vatten och bra motion blir det :)
Lydnadsträningen går det si och så med. Ägnade kvällen åt några moment igår och ja - det blir ju ingen debut i september iallafall. *host, host* Men det gör inte mig något iallafall. Alla som känner mig vet att jag avskyr att tävla och det kanske inte riktigt är vår grej. OK, jag måste erkänna att så pass noggrann är jag att vi fan ska kunna grejorna klockrent ändå, men bara jag slipper bli stirrad på, heh ...
Däremot är vi båda grymt intresserade av spår så ni som kan något om det får gärna ta er an oss! ;) Vi är idel öra och nos!
Tills dess får jag finkamma nätet, vilket jag verkligen INTE borde göra då jag har sluttenta om exakt sexton dagar. Jo, det är sant och jag är en usel student.
Då är det tur att man har klasskamrater som sparkar en i häcken och tvingar en sitta på en kökssoffa med laptopen i knät och knappa på MSN.

Imorgon väntar ännu en lång arbetsdag, men det är den sista på tre veckor och på måndag drar lilla familjen till Svärfar med Skansen, fästingar, god mat och VILA! Jag hoppas även på sol så jag kanske kan få någon liten nyans smutsbrunare på mig iallafall istället för blekgrå. Jobbigt att packa då vi ska åka tåg eller buss och jag vill förutom mina egna femtioelva ombyten ha med kamptrasan, bollkastaren, hundmatsburkar, spårsele och lina, böcker och djävulskap.
Ja, jag får nog hoppa över några ombyten för byrackans grejor går först :D
Hur gör man då man har barn? Har man ett ombyte kläder med sig tills de fyller arton och kan bära själv?

Nej, nu blir det andra bullar. Vi har magarna fulla av grillade hamburgare och pecannötspaj, vi har varit hurtiga och vi har tjänat pengar ...som jag kan slösa. Vi har älskade vänner hemma igen och vi har en vecka framför oss med lediga dagar fylld av hundiga och mänskliga (öh?) aktiviteter! Vad mer kan man begära?
Ja, det skulle vara att jag var superförberedd inför tentorna. Well, well, synden straffar sig själv heter det ju och man är sin egen lyckas smed. Fan, vad jag älskar det talesättet :)