Hittade hos Lisa denna länk http://funderingar.klevenstal.se/#post58 och jag läste och tittade på bilder med blandade känslor, för jag vet att jag inte brukar palla det. Men nu är jag säker på vissa saker: Att människan ÄR dum i huvet och hoppet fullständigt är ute för oss.
Jag avskydde OS från första början för att det är dumt och tråkigt att sitta inne och glo på TV när man kan göra vettigare saker. Jag avskydde det ännu mer när man genom nyheterna hörde hur himla fattig stackars Kina är och sedan lägger miljontals kronor på fyrverkerier som är livsfarliga för miljön. Och sedan började jag hata Kina lite för deras idiotiska fåfänga och vägrar tjejer som är grymma på det de gör inte få utföra det, för att de är fula. Sedan hatade jag Kina hjärtligt då jag hörde om hundarna och började smått fundera på vad de gjort med sina hemlösa?
Mest av allt hatar jag att vara svensk för att vi inte lyft ett finger utan bara slagit tomma slag ut i luften för att verka så jävla medvetna. Men mest av allt hatar jag nog det faktum att jag inte tagit mina sista sparpengar och rest dit och slagit ihjäl de idioter som fattat sådana här beslut och verkligen visat att vissa av oss inte tycker att det är OK.
Jovisst händer det hemska saker varje dag men just nu skiter jag i stackars brottslingar som haft en olycklig barndom och blivit tvungen till kriminalitet. De blir iallafall inte nedklubbade och mördade för det, tvärtom, de har de bättre än våra äldre.
Nä för fan ni alla och hela Sverige, glöm er själva för ett tag och ert brinnande intresse för sport på TV fast ni knappt orkar lyfta ändan själv. Man måste inte vara självförsörjande bonde ala ekologisk eller ta hem varje hemlöst djur man möter, men börja TÄNK, bara det kan väl hjälpa litegrann?
Sidor
måndag 25 augusti 2008
lördag 23 augusti 2008
Gäääsp!
torsdag 21 augusti 2008
"There and back again ..."
Då var det över. Ångesten bröt fram ordentligt på tisdageftermiddagen då vi fick resultaten :'(
Men idag kändes det som att jag för första gången var riktigt ledig, på två år, och det var obeskrivligt skönt. Besvikelsen och klumpen i magen försvann då jag äntligen kunde plocka fram penslar, leran och allt annat som är värt att ödsla timmar inomhus för.
Iallafall är jag tacksam för de fem dagar jag fick tillsammans med mina galna kompisar som bor alldeles för långt ifrån mig. Tillsammans promenerade vi i timmar, delade innersta tankar, skrattade, drack Tequila, dansade natten lång, lekte charader och gick vilse i dalarnas skogar. Jag och Fam fann en kväll en hel skog full med tomtar, troll, ugglor, miniatyrstugor och annat krafs. Vem som har placerat dem lär vi aldrig få veta!
Regelbundna resor till Mora är över. Jag kommer sakna blåbärsskogar, röda vägar och tentaförhör. Men jag får vara glad att jag på denna resa hittade både inspirerande vänner och en bit av mig själv.
fredag 15 augusti 2008
JAG KAN INTE HÅLLA MIG!
Okay, okay.
Det måste bara ut.
Det är så stort, så stort.
Alla som borde veta vet ju redan. Men jag måste få skriva det. Det är så på riktigt när det blir ord av bokstäver inte bara ljud från gapet. Här kommer det.
Jag ska bli moster.
Min lilla-yster ska bli mamma.
Min föräldrar blir morföräldrar.
Min syskon och jag är ännu ett steg närmare vuxenvärlden.
Min lilla-yster ska bli mamma.
Min föräldrar blir morföräldrar.
Min syskon och jag är ännu ett steg närmare vuxenvärlden.
Tack, det var skönt.
Grattis på 1-årsdagen ...


... Tia, Lilly, Lovikka & resten av gänget!
Denna stora dag ska vi fira med att trängas med andra bilister i värmen på E4:an i trettiotvå mil söderut mot Siljan och härliga badkvällar :) Kanske att matte i resstressen och ångesten hinner köpa ett saftigt märgben att slafsa ner baksätet med. Tia tar ettårsdagen med lugn, jag menar, som hon ser ut med hål i örat och ärr på trampdynor är denna dag lik alla andra. Bara jag som är sentimental. Ja, husse också fast, han tror han är ett råskinn.
Så, vi blir dalmasar ett par dagar. Ses snart & sköt om er!
torsdag 14 augusti 2008
Time goes by ...
Det är egentligen inte riktigt klokt. För (snart, imorgon) ett år sedan föddes ett gäng ligister på Aussie Action's kennel. En av dem flyttade hem till oss och här ska hon bo resten av sitt liv. Att ett år redan har gått är ofattbart. Det känns som det var igår Niklas äntligen förstod att det var mig han skulle leva resten av sitt liv med, det känns som igår då vi gjorde alla våra ägodelar till varandras, det känns som igår vi tog ett lån på många tusenlappar och skaffade combi, det känns som igår vi knackade på hos Kicki och Björn och hoppades, med hjärtat i halsen, att de skulle godkänna oss som valpköpare. Tänk så mycket en sådan liten varelse kan tillföra en i livet! På bara ett år har jag lärt känna massor med intressanta människor och deras hundar.
Jag kommer aldrig kunna tacka Kicki & Björn nog för att de tyckte vi verkade vettiga och lät oss köpa en av deras eftertraktade hundar. Tia är en sån där hund som man får en gång i livet, helt enkelt perfekt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



