Idag skiner solen från en klarblå himmel, det är varmt i luften och doftar nyklippt gräs - inte helt fel! Amos lär sig krypa och Helène snurrar omkring i lägenheten och fixar, vi ska strax åka mot Kolbäck och gamla moster Ingrid, sedan vidare till Västerås och Niklas bror med familj. Hundarna har fått springa av sig på ett öde motionsspår tillsammmans med Leia och jag har fått surra lite med matten <3

Jag funderar på att bygga ett sådant torn på Malandsvägen också ;)

Precis utanför Helènes lägenhet finns
denna gräsplätt - behändigt!

Undra vad Enköping ville med att plantera dessa
hiskeligt fula träd ... ?

BLÄÄÄÄÄ!!

Svärmors fina skåp!
I löööv it!

Sitter i filten och diggar musik från TV:n...

Hej pappa, vi saknar dig!!

Vi är i Enköping!

När Niklas åkte för storövning med Sjöräddningen imorse så åkte jag, Amos och hundarna neröver för att husera hos kärmor fem dagar. Resan gick över förväntan och jag var till och med framme mycket tidigare än jag beräknat, skönt. Men man inser hur bra man har det som är två om barnet, nu blev det plötsligt väldigt krångligt allting :) Det är inte lätt att hålla en tiokilosbebis och fullastad matbricka samtidigt!

Vi har ätit god mat och jag har både fått slumrat på soffan och promenerat en sväng med Fina. Imorgon får Amos vara med farmor medan jag och hundarna drar till Sigtuna och tävlar.

Här i Enköping blommar det, doftar nyklippt gräs och blåser varma vindar!

En härlig lördag!

I arla morgontimma säger Amos till att han är vaken så jag brukar mer eller mindre sovandes hämta över honom till vår säng - och det är dygnets bästa stund! Han brukar somna om omedelbums - med en hand eller en fot på någon av oss. Sedan framåt dags-att-kliva-upp-tid väcker han oss igen med sitt joller eller att han klappar en i ryggen eller drar i håret... 

Imorgon kommer jag dock kliva upp tidigare och dra till Sundsvalls Brukshundsklubb för apellspår, usch och fy! Haha! Men i februari då jag anmälde och betalade tänkte jag att jag alla gånger är klar för tävling i maj, men ähum... Oban spårar jättefint men det faller på lydnaden. Tia kan inte spåra överhuvudtaget och det är vi som ska tävla :) Men jag tänker ändå vara med, det blir bra uppvärmning inför freestylen nästa helg!

Men vilken dag vi haft idag! Det tog lång tid innan vi kom igång, jag är så förbaskat trött jämt och ständigt, det suger att jobba, men hinner ju inte med något annat! :) 

Vi har äntligen köpt en bilbarnstol så nu kan vi tvätta upp och ställa undan babyskyddet. Den nya stolen blev omtyckt från första början - man ser ju så bra i den!

Stolen fick väl godkänt!

Kvällen har vi spenderat hos Jimmy, Ingela & Junie med grillat och god efterrätt.

För någon månad sedan var jag hos mina väninna Hanna som har smådjur som jag naturligtvis gullade med. Det resulterade i snuva, rinnande ögon och denna helvetiska klåda. Några timmar senare var det över, men ikväll då vi förutom fraktade en påse hö med oss i bilen - gullade med lilla marsvinsbebisen Bobbo, började näsan rinna och ögonen klia. Jag kommer alltså aldrig kunna skaffa mig smådjur som kräver hö :( Besvären blir värre ju äldre jag blir verkar det som, så det är dags att göra något åt det tror jag. 
Tur att höns inte kräver hö :D Sällskapsmöss vet jag inte än, men jag tippar på att de nöjer sig med halm. 

Deras nya familjemedlem; åtta veckor gamla Bobbo! :)

Bobbo är ännu lite skygg och har bitit Ingela ett par gånger -
men i Junies famn somnar han så tryggt! Häftigt!

SMARR!!

Tokig lillasyster!

Tokig storasyster!
Foto: Junie

I labbens rasstandard borde det stå med att de alltid sitter
direkt på arslet och alltid i närheten av en diskbänk (eller andra
ställen det kan tänkas serveras mat...)

Vi fick en liten kvällspromenad jag, Ingela och hundarna. Den var skön men
såklart alldeles för kort. Obans retade sig lite på en närgången och retrieverglad
Rock så han var naturligtvis tvungen att grusa vårt glada humör, dock inget som
bekom Rocken - han har ett psyke utan dess like och ett hjärta av guld.

Grand Old Lady!

Detta är Obans mamma Ilandra, hon fyllde NIO år igår och is still going strong! Både hon och matte Toini går på min trixkurs och till hösten ska hon debutera i lydnadseliten. Grattis tantaluringen!

LPII LPIII Aussie Action's Red Ilandra

Med matte Toini!

Ojoj!

På torsdag "fyller" Amos tio månader! 

Han är världens charmigaste, lättsammaste och naturligtvis smartaste unge! ;) 

Första tanden har börjat skymta och han står hellre än sitter, snart fyller han moppe och lånar pappas rakhyvel.

Veckan som gått!

Usch vad tråkigt det är att vara ifrån min lille spjuver hela dagarna! Men han och pappan verkar ha det väldigt fint tillsammans och jag unnar Niklas det verkligen :) Vi är inte direkt stormrika och kommer få leva väldigt knapert det här halvåret men den här tiden kommer ju aldrig tillbaka och vad är pengar i jämförelse med att få umgås med sitt barn? :)

Jag tycker det är hyfsat kul att jobba, men har "tyvärr" blivit uppsagd på grund av arbetsbrist och får nu endast jobba halvtid... Jag letar alltså efter ljus och lykta efter en ny tjänst och hoppas på det bästa som alltid! En spark i baken? Jag är inte så kräsen - arbetsuppgifterna spelar mindre roll - det är arbetstiderna som är det viktiga i min värld. 

Svärmor har varit här en vecka och förgyllt vår tillvaro, jag saknar ihjäl mig efter henne redan :) Tur att vi träffs snart då jag och Amos och hundarna åker ner då Niklas har storövningar i fyra dagar. 

I helgen missade jag Idalisas dop tyvärr, men jag fick ompyssling och god mat hos mamsen och pappsen på kvällen efter jobbet, mmm! 

Imorgon är det andra tillfället på min trixkurs, det ska bli så roligt! De är så duktiga mina kursare :) Men först ska jag försöka träna mina egna hundar llitegrann. Jag och Tia ska ju tävla apellen på söndag, mohahahaha! Jag har lagt högst fem spår till henne allt som allt och hon är ingen stjärna på det direkt, men det är betalt och klart och ska bli kul ändå :)

Morfar han skojas som vanligt!

Att stoppa tutten i muggen är jätteroligt och klurigt!

Jag är förälskad...

... i min blomma!

Jag försöker så gott jag kan, men jag har inte alls några gröna fingrar. Den här porslinsblomman som vi har i köksfönstret är den enda som verkligen växer och frodas och jag tycker den är otroligt vacker med riktigt gröna tjocka blad och ljusrosa doftande "klockor"!